Idag när jag skulle gå från bilen ner till ängen där vi skulle träffas med jaktgruppen gick jag på en plan gräsmatta med stadiga gympadojjor och vringlade till med foten så jag fick en rejäl stukning!! Hur kan man lyckas med nåt dyligt? Jag höll på att svimma och mådde illa av smärta och nu är den rejält svullen och blå :-(

Jag har lånat en krycka av grannen så jag kan avlasta lite när jag går för jag kan inte stödja ordentligt på foten.

Men jag haltade iallafall ner och var med på passivitetsträningen som var temat för dagen. Inger läste högt ur bokn Guldkant på tillvaron som jag skrev om tidigare här på bloggen och jag säger väl som Lizzies matte Birgitta kommenterade då; att man kan ju ta till sig det man tycker passar :-)

Idag skulle vi stå bredvid hundarna och helt ignorera dem, inga kommandon eller tillsägelser utan vi skulle bara vänta ut dem tills de la sig ner och när de la huvudet på sidan skulle vi kliva på kopplet så att den låg kvar. Om hunden inte hade lagt sig ner efter ca 10-20 minuter kunde man hjälpa den ner på sidan och försöka få den att slappna av.

Den som gillade läget direkt var Frida som la sig ner och var helt avslappnad ganska på en gång. Jag hade lite svårt att stå så jag satt istället bredvid Vilja. Vilja la sig ner ganska på en gång men ville ligga och bita på pinnar och jord när hon låg bredvid mig och jag skulle ju bara ignorera henne. Till och från la hon ner huvudet och la sig på sidan men var aldrig helt avslappnad. Efter en stund (när jag skulle fika) band jag istället upp henne i ett träd som var en annan variant som Gunilla (författaren) ansåg att man skulle börja med direkt med små valpar.

Vilja satt tyst och stilla och avslappnad. Ett tag satt hon med tungspetsen ute och såg nästan ut som om hon skulle somna sittande, men hon satt upp i över en timme innan hon äntligen la sig ner och la ner huvudet!

Viljas syster Mynta som är väldigt livlig och ligger högt i stress och brukar pipa en del i passivitet var jätteduktig och la sig ner och kopplade till och från av riktigt bra.

Loka hade nog svårast att koppla av och varje gång matte började läsa högt ur boken så kunde hon inte koppla av alls. Matte fick hjälpa henne ner på sidan några gånger och då kunde hon ligga så en stund men var aldrig riktigt avslappnad.

Klara som är minstingen i gänget kunde med lite hjälp av matte lägga sig ner och koppla av under korta stunder. Ja Simpzon som ju är ännu mindre var med en kort stund och han var riktigt duktig. Efter att ha insettt att han inte hade nåt för att flirta med Frida så la han sig ner på sidan en stund och kopplade av. Det skall börjas i tid så att inte binjurarna blir förstorade om hundarna går upp för mycket i stress under första året enligt någon teori :-)

Vi kom överens om att vi skall börja och avsluta varje pass med avslappning och till nästa gång skall vi träna hemma så att det inte behöver ta 2 timmar innan de lägger sig ner och kopplar av!! Och nu med min stukade fot passar det ju bra att halta ut i skogen och binda upp Vilja och sitta och vänta till hon lägger sig ner och kopplar av :-)

Tack för idag alla träningskompisar!

På eftermiddagen hade jag sån tur att Sarah och Sara skulle gå till utkiken så Vilja fick följa med så då fick hon en långis fast hennes husse var på fotbollsmatch och hennes matte knappt kan gå :-) Tack Sarah och Sara!!

Ikväll efter att ha kollat på tennisen har vi grillat tillsammans med grannarna.

Gott och trevligt som vanligt !

Ha det gott!