Tack Linn för tipset nu har jag laddat ner Picasa och det verkar finnas en hel del man kan göra där bl a kan man göra olika sorters collage   

Ikväll när husse kom hem passade vi på att väga alla flattifnattarna

Lillfisen Lystra vägde 24,2 kg och Miso 27,1 kg men då har hon en bra bit kvar till mamsens matchvikt som idag kom upp i 31,5 kg!!

mamma Vilja: 

Idag på promenaden mötte mor och döttrar flatte något äldre mor och dotter setter.....mamma Vilja funderade på om de inte skulle leka (hon har tidigare lekta med dotter setter) men settrarna var inte så leksugna idag.

Kolla in Lystras minspel

Nere vid glasan var det soligt och fantastiskt vackert!

Flattifnattarna hittade den tung träbit som de med gemensamma krafter försökte släpa upp på land.

Sen hittade Miso en vedklabbe i lite lämpligare storlek.....

....du kan inte ta mig!

Det kan jag visst!

Vilja roar sig med att leta saker på botten istället!

Bäst att rädda pudelen från att bli omkullsprungen av tre galna flattifnattar!

  Miso gjorde flera "fynd" på stranden.........

....och fick såklart igång både mamma och syrran!

Inte lika kul när ingen jagar.

Vilja tyckte det var orättvist att inte hon fick ha nosgrimma så hon gjorde sig en egen grimma av kopplet  

Och pudelen som troligen trodde att tanten i rött (som ni ser långt bort i bild) var jag. kom på efterkälken och fick springa fort fort för att komma ikapp oss när hon insåg sitt misstag  

En till härlig dag med lite dålig arbetsdisciplin men desto härligare hundpromenader  

Imorgon ska Lystra till Karin och jag ska in till stan och jobba så då blir det lite mer jobba av.

Ikväll tänkte jag lägga ett spår på gräs- och grusplan med flera pinnar för att få Vilja att markera pinnarna ordentligt. Lystras grundfärdighetsträning har kommit lite i skymundan de senaste veckorna eftersom jag och Vilja skall tävla men efter helgen så............

Ha de!

.....började jag leka lite med min nya kamera  

  Svatvitt

  Sepia

  Filtereffekt (svartvitt)

  Filtereffekt

  Lite ändrade färginställningar (tror jag)

Vilken av bilderna tycker ni är finast?

  Lystra med fågel (sepia)

Vilja (svartvitt)

Har inget redigeringsprogram i datorn ännu men är glad att jag nu har hittat dessa lägen på kameran för jag älskar svartvita och sepiatonade bilder!

Nej nu måste jag återgå till jobbandet en liten stund innan det är dags för en långpromenad i det soliga härliga vädret!

Svårt med arbetsdisciplinen såna här dagar  

....med stormsteg. Ena dagen tänker jag att om hon går såhär blir vi uppflyttade till att nästa dag tänka att detta går aldrig. Igår la vi ett 250 meter långt spår på en stor äng med väldigt högt gräs och då missade hon de två första apporterna. Vinden låg på och hon gick en bit ifrån spåret och jag hade inte en suck att hitta pinnarna i det höga gräset. Tredje lilla pinnen och slutet tog hon upp och kom in med = pangbelöning!!

Ja ja det får gå som det går, vi kör det som en träning och blir vi uppflyttade är det såklart bara kul  

Idag har Miso varit här och det var fantastiskt härligt höstväder med strålande sol, klarblå himmel och frisk och klar luft! SystrarnaBUS och mamsen passade på att ta sig ett bad   

Lystra tittar frågande på mig och undrar varför hon som går såå fint (åtminstone bitvis)måste ha nosgrimma på sig men det blir väldigt lugna fina promenader med lugna hundar och en glad matte när systrarnaBUS har nosgrimmor på sig.

Finaste mamma Vilja  

Finaste Miso Fiso    

      Och finaste lillfisen  

Full fart framåt är systrarnaBUS och mamsens motto  

          SystrarnaBUS var så söta när de simmade omkrong som två parhästar och höll i samma näckrosblad  

     Lystra sitter still några sekunder och spanar ut över vattnet

            Pudelen tar det lilla lugna och får för det mesta gå kopplad nuförtiden (för att hon inte skall tappa bort oss) vilket inte uppskattas eftersom hon knappt har varit kopplad under hela sitt liv  Hon kan ju inte förstå att hon måste gå kopplad nu bara för att hon är halvdement och nästan helblind.

Miso & mamsen

Må så gott!  

Igår kväll var Perra, jag och alla hundarna hos Eva (min bästis) & Jocke på middag och övernattning för Linn hade 18-årsfest här hemma. De var ca 45 ungdomar i åldern 18-20 år och som vanligt hade de bara haft trevligt! När vi smög oss in i huset imorse för att sätta på oss hundkläderna och dra iväg på träning låg det ungdomar och sov överallt men det såg riktigt ok ut i huset  

När Ingrid messade att hon inte mådde så bra blev det bara jag, Perra och Ameli kvar så då ställde vi in jaktträningen så Perra och jag istället kunde åka iväg och lägga spår.

Jag har anmält lillfisen till anlagsprov i november så Perra la ett viltspår till henne och eftersom jag och Vilja kommit med på appellspår om två veckor la jag ett appellspår till henne.

Vi la spåren samtidigt och när jag en timme senare gick Viljas spår blev jag lite konfunderad när vi passerade ett ställe med två snitslar (hade inget minne av att jag hade satt två snitslar nånstans och tänkte i mitt stilla sinne att det där med spår är egentligen inte min grej eftersom jag totalt saknar lokalsinne och tydligen har minne som en guldfisk). Vilja som hade spårat klockrent fram hit, plockat upp den första pinnen (hon som brukar fortsätta förbi pinnarna har nu börjat förstå att pinnarna är värda minst en hel köttbulle eller en stor korvbit hos matte) började sedan yra och drog sig neråt och förbi vinkeln och jag började ganska snart förstå att hon hade hittat ett intressantare spår (Lystras blodspår) men då jag bara stod kvar kom hon tillbaks och fortsatte på sitt ”tråkiga” personspår!! Duktiga Vilja  

Den andra pinnen var någonstans i röran där spåren korsade varann så den missade vi men den tredje pinnen och slutet plockade hon också upp så både jag och Vilja var väldigt nöjda när vi gick ner till ängen för att träna lite brukslydnad.

Vi började med linförighet, inkallning och läggande under gång. Linförigheten var till en början i bra position men utan kontakt, lite mer som jaktfotgående, men efter en liten stund kom hon på vad det gick ut på och då fick vi till det riktigt bra (har ju mest kört fritt följ på sista tiden så det blev nog lite annat för Vilja att jag nu höll i kopplet). Läggande under gång och inkallning funkade kanon (om man ska var petig så var det lite dåligt avslut då hon slog i mig vid inkallningen men jag tror inte brukslydnaden är lika petig som vanliga tävlingslydnaden).

Vi har ju precis påbörjat framförgåendet och jag har tänkt att vi kan nolla det på tävlingen om vi inte hinner få till det. Idag körde jag med en dummi och vi började att gå fot mot den och sen sa jag före och när hon då drog sig framåt fick hon ett varsågod och fick springa och hämta dummin. Några gånger smög jag ut den för att testa om jag kunde få henne att gå ”före” utan lockelse. Hon gick väldigt tveksamt ut men när jag bytte kommando från ”före” till ”varsågod” gick det mycket bättre. Hon gick då fint fot och när jag sa varsågod drog hon sig genast framåt.

Kan man använda varsågod istället för före? Eller blir det kanske fel för Vilja om man säger varsågod och sedan stannar henne, går ikapp och hon skall fortsätta gå fot? Men jag kan ju köra det som en test på tävlingen om vi inte får till ett framförgående på nåt annat sätt  På tävling är väl alla medel tillåtna. eller?

Lite senare på eftermiddagen efter fika med fam Sundkvist-Larsson och röstning var det dags för Lillfisen att få ta sitt blodspår. Vi var verkligen spända på hur det skulle gå på det ställe där mamsen hade varit och klampat runt.

Lystra som ju är ganska lättstörd fick direkt vi klev ur bilen en rejäl dos med miljöträning för hagen var full med konstiga stora hundar.

Matte vi går bara förbi och låtsas som vi inte ser dem.

Under tiden jag tar på spårlinan är hon fortfarande väldigt fokuserad på hästarna.

När vi gick förbi hagen och kom fram till spåret hade hon först lite svårt att släppa hästarna men travade sedan på i spåret och idag kunde jag gå 5 meter bakom vilket jag inte kunnat göra tidigare. Hon börjat tuffa till sig lite lilltjejen.

Första vinkeln tog hon klockrent, vid bloduppehållet blev hon först lite fundersam men löste det helt själv. När vi kom fram till det ”kritiska” stället blev det som befarat lite problematiskt men med lite hjälp löste hon även det och fortsatte hela vägen fram till klöven.

       När hon kom fram till klöven blev hon ivrig och letade och letade utan att först hitta den men efter att ha snurrat runt den lite så fann hon till slut den fina klöven.

På väg tillbaka till bilen hade hon lite lättare att "släppa" hästarna och kunde till och med gå några meter fot med fin kontakt  

Nu blir det middag och sen ett bad, tippar på att jag somnar till valvakan ikväll  

Ps Glömde nästan att tacka för alla grattis och hållna tummar för oss igår! Vilja och jag tackar för att ni finns och bryr er om hur det går för oss. Ds

Nu på morgonen har Vilja gått sitt första öppenklass prov i viltspår med maxpoäng och finfin kritik   

Allmänt omdöme: Mycket duktig hund som klarar sig utmärkt i spåret trots att halsbandet går upp två gånger. Stannar då tills allt är klart. Härligt ekipage. Mycket arbetsvillig hund.

Att Vilja är mycket arbetsvillig har nog ingen missat men jag blev väldigt förvånad att hon inte bara drog iväg när halsbandet gick upp och hon låg inte på i linan riktigt lika nycket som hon brukar  

Förväntansfull Vilja...

...undersöker legan....

....nosen i backen nu kör vi!

Sitter lugnt och fint vid skottprovet.... 

....så fortsätter vi!

Ända fram till den finfina klöven!

Här får du ett grisöra istället.

Bästa duktigaste Vilja!

     Spåret tog bara 12 minuter men det kändes faktiskt som ett lämpligt tempo, även om jag var rejält svettig när vi kom i mål. Hon jobbade på jättebra i återgången men det blev ju ett väldigt rantande runt träd och buskar för min del   

Det var superkul att gå ett spår när man inte hade en aning om var det gick och jag tyckte det var mycket lättare att läsa Vilja nu när jag var tvungen att lita på henne!

Så himla irriterande att halsbandet gick upp två gånger under provet vilket det aldrig har gjort på träning!! Dessutom var det mitt i återgången när hon jobbade på så väldigt fint så fick jag avbryta henne och sen var det i en vinkel uppe på en klippa som enligt domaren var väldigt knepig och så fick jag stoppa henne IGEN!

Domaren sa efteråt att det var en fröjd att titta på Vilja när hon arbetade. Hon blev tårögd när Vilja snällt stannade när halsbandet gick upp och sedan fortsatte utan tvekan när jag hade satt på halsbandet igen. Hon hade ju lika gärna kunnat fortsätta i full fart eller slutat jobba när jag svor på halsbandet, men Vilja tog det hela med ro   

Är det någon som har missat att jag har världens BÄSTA Vilja med världens MESTA Vilja   

Igår kväll tog jag med mig ett gäng dummisar när jag gick ut med tjejerna. Jag la ut 2 vanliga dummies, en stor kanindummie och en kaninboll och sen skickade jag Vilja först. Hon valde såklart kanindummin (men jag vet ju inte om hon har sprungit på nån annan på vägen).

För Lystra var det första gången jag skickade henne på ett såhär stort sök med flera utlagda dummisar. Hon satt och kollade in mamsen men är duktig på att vänta på sin tur. När jag skickade henne for hon iväg som en kanonkula men när hon inte hittade nåt kom hon i full rulle tillbaks till mig. Jag satte henne lös och gick ut och tittade i söket och gick tillbaks och skickade henne (hon satt så duktigt kvar) och nu började hon söka med lite bättre mönster och hittade till sist en dummi som hon kom in med i full fart. Hon vågade sig längre ut på andra skicket och sprang lite zigzag och sökte riktigt bra.

Jag fick tyvärr inget bra kort på Lystra med dummi i munnen, inte helt lätt att fotografera samtidigt som man skall vara beredd att ta emot. Har inte riktigt lärt mig kameran heller.

Ikväll har Vilja fått gå ett viltspår som husse la igår. Han la avsiktligt lite blod i spåret, för att vi skulle se om det fick Vilja att gå lite långsammare. Men hon försökte rusa fram lika fort som hon alltid vill så husse hade full sjå att hålla emot. Vid nåt tillfälle var hon på väg åt helt fel håll men vände när husse inte kom efter henne. Det kanske är dags att sluta snitsla och bara lita på hunden och om hon tar ett sidospår så kommer man fel helt enkelt   

Den här dagen har varit en enda röra för min del. Hade Lystra hos Karin och Tina & Vilja hos mamma idag eftersom jag skulle till Gustavsberg på förmiddagen och in till stan för två besök på eftermiddagen.

Dagen började bra med att jag fick soppatorsk (med moppen) ca 300 meter hemifrån. Efter att ha försökt dra den hemåt ställde jag den på en parkering (det var ruskigt tungt att dra och jag blev rejält svettig i mina regnkläder. Jag insåg snabbt att det skulle ta mig drygt en timme att åka kommunalt så jag fick ringa och ändra det till imorgon istället. Jobbade hemma istället några timmar innan det var dags att åka in till stan. Första besöket gick riktigt bra men när jag skulle gå från tunnelbanan till det andra besöket gick jag vilse och hamnade upp på ett högt berg och kom efter en bra stund fram till ett staket som gick runt en skola. Vid valet att gå tillbaks hela vägen eller hoppa över staketet valde jag det senare.......vilket visade sig vara ett oklokt beslut eftersom jag råkade nypa fast staketet i handen och fick en blodblåsa och sen blev jag liksom hängande en liten stund innan jag fick loss handen och nästan rev sönder kläderna. Sen var jag då inne på skolgården och skulle BARA hitta ut! Jag fick gå runt på skolområdet och till sist hittade jag en väg ut och då var jag tillbaks där jag hade gått fel från början så min staketmanöver hade varit helt i onödan!!

När jag gick därifrån och nästan var halvvägs till t-banan  fick jag ett mess att jag hade glömt laddaren (hade varit tvungen att ladda mobilen) hos henne så det var bara att vända om och gå tillbaks igen! 

Men nu är jag iallafall hemma och jag tänkte hålla mig inomhus resten av kvällen   

Gokväll!