Utvärdering av de två senaste veckornas grundfärdighetsträning:

Det har blivit 6 pass på 14 dagar.

FOKUS

Har blivit bättre på att hålla fokus lite längre sittande i utgångsställning utan att bjuda andra beteende.  

Klarat fokus sittande framför mig med störningar (andra hundar som gått runt)

Överhuvudtaget något bättre på att hålla ögonkontakt lite längre stunder.

TARGETING

Har vi inte tränat så mycket men hon börjar förstå att jag vill att hon skall hålla kvar lite längre.

Musmatta med tass fungerar fortfarande inte när jag länger avståndet. Skulle behöva träna det med medhjälpare. 

SITT

Sätter sig snabbare och har börjat förstå sittande under gång. Sitt på avstånd testade vi för första gången idag (med koppel) och det funkade bra. 

BAKDELSKONTROLL

Har inte tränat så mycket på att backa vid sidan varken med eller utan vägg men det funkar iallafall bättre. 

Film på dagens träning:

Nästkommande två veckor skall vi lägga fokus på:

UTGÅNGSSTÄLLNING 

Sätta sig fot framifrån, bakifrån och från sidorna

Vändningar på stället

Två steg framåt, bakåt, vänster och höger

 Doggie-zen

GALOPP MOT FÖRAREN

Spontan galopp mot föraren på promenad

Spontan galopp från medhjälpare

Explosiv start från sitt

Explosiv start från ligg

Explosiv start från stå

Doggie-zen

GÅ OCH SE UPP (FRITT FÖLJ)

Under baklänges marsch

Rakt fram

Olika underlag osv

Doggie zen

LIGG

Från stående/sittande framför

Från utgångsställning

På avstånd

Under baklänges marsch

På olika underlag

Doggie zen

STÅ

Framför 

Under baklänges marsch

Från sitt

Från ligg

Doggie zen

BLI (hålla position)

Sittande 

Liggande

Stående

I utgångsställning

Frys tassen vid target

Frys nbosen vid target

Doggie zen

Så får vi se hur många av de olika delarna vi hinner med av varje grundfärdighet. Det braiga med dessa grundfärdigheter är att man kan träna flera färdigheter samtidigt tex. Bli sittande och explosiv start från sittande osv. 

Jag påbörjade några av färdigheterna idag.

Vilja och jag tränade fritt följ. position, vändningar på stället, höger och vänster om, mm. Hon var heltaggad och höll både kontakt och position i stort sett hela tiden. När vi körde läggande under gång sa det smack i backen varje gång! Sen körde vi apportering och även här var hon väldigt taggad så det blev lite stämpling av apporten i farten men fina upptag och snabbt in och även rakare och bättre ingångar än hon brukar ha med apporten. 

Vi avslutade med lite håll fast och "hålla i sig" träning 

Vi har spårat idag också. Lystra har fått sitt längsta och svåraste blodspår någonsin. Det blev hela 524 meter långt med väldigt varierande terräng (berg, ljung, sly, skog) det korsade 3 stigar och på slutet korsade jag mitt eget spår (märkte jag först när jag såg snitseln)!!

Liggtiden blev ca 2,5 timmar och min lilla lillfis klarade det svåra spåret  

Visserligen tog det mer än 20 minuter men då tog det nästan 5 minuter i början av spåret (där jag hade korsat mitt eget spår) innan hon kom iväg utan att dra sig för mycket åt höger där slutklöven låg. Sen fick vi göra en liten paus när några svampplockare plötsligt kom smygande i skogen vilket Lystra först tyckte var väldigt läskigt. När vi trodde svampplockarna hade gått förbi visade det sig att de fortsatte sin promenad lite zig-zag precis där vi skulle gå men nu klarade Lystra att koppla bort dem och fortsätta sitt spår! Hon var så duktig och spårnoga och hon är så lätt att läsa, blir hon bara lite självsäkrare så kommer detta bli kanon! Nu har jag anmält till anlagsprov men domaren hade inte tider förrän i november så då får det bli!

Vilja har jag anmält till apellen så hon fick ett ganska kort personspår (ca 200 meter) på berg med två mittapporter och ett slut. Hon har ju lite annan fart än sin dotter men idag kunde jag se precis när hon spårade i kärnan och när hon vimsade runt och då tog jag direkt tillbaks henne till spåret. Hon markerade pinnarna, tog upp den första, tänkte kliva över den andra men tog upp den när jag frågade var pinnen var och när jag fick pinnarna fick hon köttbullar i utbyte. När hon plockade upp slutpinnen fick hon ett grisöra så jag hoppas att det skall höja värdet på pinnarna! 

Under tiden vi har spårat har hussen öppnat upp så nu har vi en dörr ut från sovrummet.

Kram på er!

Vilket härligt gäng tonåringar det har blivit av valparna. Alla verkar vara glada, självständiga, positiva, arbetsvilliga individer med mycket bra nosar. 

6 av 11 valpar kom idag. Från vä: Maria/Texas, Agge/Vera, Lisa/Röja, mamma Vilja, jag/Lystra, Annika/Polly och Cissi/Bonzo.

Annika och Polly visade upp flera bra övningar som vi sen fick prova. Polly var väldigt duktig och verkade trivas med att få visa upp allt hon har lärt sig för sina syrror och brorsor. 

Här demonstrerar Annika & Polly hur man kan träna närsök.

  Däremot var det inte lika kul att sitta passiv tillsammans med mamma och Perra när matte höll på med de andra syskonen!

Närsök: Man sätter ner hunden och går runt och duttar med en dummi eller kaninboll som man gömmer nånstans i gräset. Sen ställer man sig framför hunden, gör handtecken och blåser närsökssignalen till hunden som då skall börja leta nära runt sig. Om man vill att den skall leta lite till höger bör man sätta ner högerhanden och åt vänster såklart tvärtom. Det här är den av dagens övningar som Lystra har gjort en del så det var inga som helst problem. 

  Cissi & Bonzo

   Mamma Vilja

   Jag & Lystra

     Lisa & Röja

   Agge & Vera (som var så duktig att hon kunde klicka sig själv)

   Maria & Texas

Kontaktsignal: När hunden är på väg bortåt blåser man sin kontaktsignal och när den vänder sig om och tar kontakt kastar man en boll över huvudet på hunden. Lystra har en tendens att snabbt kasta sig runt och springa mot mig, men det är väl bara att jag måste vara snabbare och kasta bollen. Däremot har matte inte helt lätt att bestämma sig för hur signalerna skall låta och att sedan få dem att låta så som jag har tänkt    Det är inte lätt att hålla pipan rätt i mun. 

Dirigeringar: Vi la en dummy vid en dirigeringspinne tillsammans med hunden och gick sedan och satte hunden en bit ifrån denna med ryggen emot. Sen gick vi själva en liten bit till och skickade hunden bakåt med handtecken UT. Lystra som bara har kört dirigeringar förut tyckte det var lite konstigt att hon skulle sitta med ryggen mot dummin men fattade direkt att hon skulle springa bakåt när jag gjorde handtecknet. Hon brukar komma in till mig direkt då hon hämtat nåt men jag har ju inte låtit henne apportera i grupp (för att inte påverkas av konkurrensen) och idag hade hon svårt att komma in med den fiina kanindummin när alla syskonen satt och tittade på så vi fick utöva byteshandel och då gick det till sist bra. När jag sen gav tillbaks kanindummin blev det lite race igen. Så nu blir det mycket avlämningsträning ensamma innan hon får apportera i grupp igen. 

     Den va fin sa Lystra (spana in svanshållningen)

Gummisnodden: Vi avslutade med att köra gummisnoddsövningen som går ut på att hunden aldrig vet vart man skall skicka den. Man har två måområden (på var sida om en linje) där man lägger ut en dummi åt varje håll. Sedan går man fot på linjen, vänder ifrån den dummi man just lagt ut, skickar på ett linjetag mot andra hållet eller sätter hunden och blåser inkallning, stopp och skickar bakåt, osv. Man kan även sätta hunden vänd åt andra hållet så den har en dummi till höger och en till vänster och träna dessa tecken osv. Lystra tyckte det var lite konstigt att hon inte skulle hämta båda dummisarna samtidigt så den här övningen får vi också träna på i lugn och ro hemma.  Så nu har vi ännu mer att träna på hemma!

TACK Annika och alla ni som kom för en rolig valpträff.

Till och med solen sken på oss hela dan     

Imorgon skall jag försöka utvärdera de grundfärdigheter som vi tränat på i 2 veckor (tyvärr väldigt dåligt senaste veckan pga mycket jobb) och så skall jag påbörja de nya grundfärdigheterna som vi skall ägna oss åt två veckor framåt! 

Kram på er alla. 

Våra små sötnosar har vuxit upp och blivit tonårsmonster!!!

Idag har Miso varit här igen och koppelpromenad med tre flattifnattar känns just nu som åtminstone en för mycket  

När jag kan släppa dem lösa är allt frid och fröjd, de håller sig runt mig, springer och busar och är jätteduktiga på att komma när jag ropar eller visslar. Det är bara det att vi bor så att vi  måste gå en liten bit på gångvägar där man möter mycket människor och andra hundar så då kan de inte springa hursomhelst. Därför blir det en sträcka de måste kunna gå fint i koppel. Och sen måste man ju träna även på att kunna gå fint i koppel även om både jag och hundarna tycker det är tråkigt. 

Korta sträckor går de jättefint men sen är det någon av systrarnaBUS som går lite för fort för min smak eller som bara MÅSTE nosa på just den fläcken eller som bara MÅSTE äta just det där grässtrået. 

Och hundmöten skall vi inte prata om! Idag mötte vi Ozzy och då blev alla tre helt till sig i trasorna!! Jag släppte Vilja så hon fick gå fram och hälsa (eftersom Ozzy faktiskt är hennes kompis). Lystra blev helt vild hoppade och studsade och ryckte i kopplet samtidigt som hon skällde som en galning. Eftersom vi jobbar med att hon skall sitta lugnt och tyst innan hon får hälsa gjorde jag mitt bästa att lugna ner henne samtidigt som jag skulle försöka hålla emot Miso som drog allt var hon kunde för att komma fram till Ozzy. Det slutade med att jag släppte Miso och försökte koncentrera mig på Lystra som jag efter en stunds kamp kunde få att sitta lugnt. Jag lämnade henne sittande lös och så gick jag fram till Ozzy innan hon fick komma fram och hälsa. 

Nästa gång jag skall gå med alla tre tänker jag sätta nosgrimma på åtminstone en av systrarna (kanske båda) tills de här tonårsfasonerna har lagt sig. Jag tror faktiskt att det blir lite lugnare och trevligare promenader då. 

Vilja, jag och Tina tänker tillbaks på våra mysiga promenader i vintras när valparna låg i vagnen.

Då visste vi inte hur bra vi hade det för då längtade åtminstone jag tills de skulle bli så stora att de kunde hänga med på lite längre promenader men just nu är det inte utan att jag längtar tillbaks till den tiden då de var sådär små, söta och oskyldiga  

Men även tonårsmonstren är iallafall söta när de sover!