Det är så jobbigt att se hur tiden rinner ut för vår söta goa lilla gammeltant :-( Att sinnena har övergivit henne ett efter ett har hon inte varit särskilt påverkad av och jag har tänkt att så länge hon är pigg och glad och inte har ont så har hon ju fortfarande livskvalitet! Men nu de senaste veckorna har hon blivit svagare och svagare i kroppen, benen glider isär på golven och hon vill inte lika gärna följa med ut på promenad. Om man peppar lite i början kommer hon oftast igång och hänger med på en kissrunda men för hennes skull kissar hon lika gärna (eller hellre) i trädgården (eller om andan faller på kan man ju även kissa inne). Hon sover väldigt mycket och verkar till och från inte ha helt koll på läget. Det är så svårt att se vår goa kavata och lite "oborstade" lilla dam som alltid har lagt sitt ord till debatten att bli så ynklig och svag. Hon har ju alltid (och gör faktiskt till viss del fortfarande) sett till att få sin röst hörd och att få sin vilja igenom vad det än gäller. Hon är verkligen en otroligt STOR personlighet denna LILLA hund och hon kommer lämna ett STORT tomrum efter sig ! Även om hon har levt ett väldigt långt och innehållsrikt liv så är det såå svårt att släppa taget, jag vet inte hur jag ska samla krafter att låta henne gå vidare... Min lilla söta mormor som blev 93 år sa på slutet -fram till 90 gick det bra men sen var det inte roligt längre.Om Tina hade kunnat prata hade hon kanske sagt -fram till 14 gick det bra men....Det är tungt nu och jobbigt att sätta ord på det oundvikliga som jag vet kommer och som jag innerst inne vet kommer ganska snart. Älskade lilla gammeltant!

Det där med att välja bil kan väl anses vara ett lyxproblem men det är nog så svårt!

Jag har fått för mig att jag vill ha en liten (lättparkerad i stan), billig och bränslesnål bil och det går ju inte alls ihop med att det ska få plats två stora (och en liten) hundar i den.

Men vi har ju en stor hundbil med stor hundbur i och vi behöver ju inte två stora bilar.

Jag började först titta på Toyota IQ som är en pytteliten bil men där det går att fälla baksätena så det blir som ett litet kombiutrymme bak. Om man kan sätta dit ett krocksäkert lastnät och om det dessutom kanske finns grindar som passar så skulle det ju bli en liten "hundbil" med två säten i som dessutom är bränslesnål och lättparkerad   

Nu har jag snöat in mig på denna typ av liten halvkombi med fällbara baksäten och hittat KIA Picanto

(finns tyvärr inte lila men det får kanske gå bra iallafall)!

En liten KIA picanto får det nog bli för den är ju dessutom väldigt billig i inköp!

Har ännu inte varit och tittat på någon IRL men tänkte försöka göra det. Men om det är någon som har en uppfattning hur stort (eller kanske hur litet) det blir där bak om man fäller ner baksätena så får ni gärna kommentera! Tror ni att det får plats två flattar och en pudelen i denna?

Gonatt på er!

....har runnit under broarna sen sist    

Men det allra roligaste och det som jag är mest stolt över är att jag har uppnått mitt lite hemlighetsfulla mål; Jag har tagit KÖRKORT    

Äntligen har jag 46 år gammal kommit underfund med att jag KAN köra BIL!! Och att det är ROLIGT att köra BIL!!

Och det har jag min finaste, bästaste och mest peppande körlärare Karin att tacka för   

Och när Karin hade gjort det första slitgörat att få mig att inse att det faktiskt är roligt kunde jag till och med köra med min söta make utan att vi blev osams     

TACK TACK till er båda för ert tålamod!

För att "toppa formen" och lära mig köra "körskolemässigt" åkte jag upp till Falun för två veckors intensivkurs där jag helt kunde fokusera på att läsa in teorin och att köra bil!

Vi bodde på Falufängelse och hade superkul på kvällarna några 18-åriga grabbar, nån lite äldre kille och en tjej och kille från Uppsala som inte var riktigt lika gammal som jag men de var iallafall över 30   Alla var vi där av samma anledning!

Första veckan var det bilkörning, plugg och halkbana. Den andra veckan körde vi mest "uppkörningsmässigt" där min körskolelärare "testade" mig. På torsdagen var det dags för teoriprov och på det fick jag MVG med endast tre fel totalt vilket tydligen är ett superbra resultat, men teorin har jag väl aldrig varit direkt orolig för.

På fredagen var det då dags för det som jag var mest nervös inför. Inte för att jag inte trodde att jag kunde köra bil utan mer att jag var rädd att jag skulle bli så nervös att jag skulle ställa till med nåt tok bara därför   

Men jag hade sån tur och fick en väldigt trevlig man som började småprata direkt och frågade vad jag gjorde på fritiden. När jag sa att jag tränade hund så pratade vi hundar och katter (han hade fyra katter som han åkte på utställningar med) och jag glömde nästan bort att han "kontrollerade" allt jag gjorde. Så när jag 45 minuter senare (efter motorväg, landsväg, ett antal rondeller, parkering och stadskörning) insåg att vi var tillbaks på Trafiksäkerhetsverket blev jag riktigt nervös och började darra på foten   

Och när han sa att körprovet var godkänt kastade jag mig om halsen på honom så glad blev jag   

När jag sen kom ut ur bilen halvt gråtandes (av lättnad att det var över) fick jag nyckeln av min körskolelärare som ville att jag skulle köra tillbaks "min" bil till körskolan för han var tvungen att vänta på en tjej som också hade kört upp och det var flera bilar som var på gång och behövde parkeringen.

Så jag fick hoppa in i bilen direkt (jag hann inte ens ringa till Perra, Karin, mamma, syrran, mfl och tala om att jag hade klarat det) och köra iväg helt ensam i Falun där jag såklart i min glädjeyra och pga att jag totalt saknar lokalsinne lyckades virra bort mig  

Men efter telefonkontakt med Marcus på körskolan fick jag guidning och kunde leta mig tillbaks till körskolan där hela hejarklacken (alla mina fängelsekamrater, personal och elever på körskolan) tog emot   

Och efter att som egen företagare först ha varit ledig i två veckor och sen komma hem till tre dagars instruktörsutbildning så har jag milt sagt fått jobba "häcken av mig" nu!

I helgen har vi varit hos finaste goaste Linnsan i Köpenhamn, och jisses vad jag saknar henne härhemma men det var kul att se hur bra hon har det i Köpenhamn och hon är så söt när hon pratar danska   

Men som ni förstår så har det inte blivit så mycket hundträning på några veckor men nu börjar det bli dags att komma igång igen.

Jag har tyvärr missat att anmäla till inomhustävlingen (tänkte starta 2:an med Lystra) i Kungsör om 2,5 veckor, veckorna har ju gått så fort att jag helt enkelt missade att det redan var slut på anmälningstiden   Mailade för att höra om det gick att efteranmäla vilket det såklart inte gjorde och det kunde jag ju förstå när jag hörde att det till och med var några  av dem som varit duktiga och skickat in sin anmälan i tid som hade blivit bortlottade   

Jaja vad är väl en lydnadstävling i Kungsör........

Men i min frustration över att ha missat den anmälan fick jag iallafall fart och anmälde båda "brudarna" till WT i Wallhalla den 9/4 och i Fjällnora den 21/4   Nu är det bara att hålla tummarna att vi inte blir bortottade!

Lydnads- och brukstävlingar finns det ju en hel del att anmäla till utomhus i april - maj så några tävlingar borde vi väl ändå få till!

Imorgon ska vi till klubben på fm och träna med lydnadsgänget för första gången på evigheter (känns det som iaf)!

Må så gott alla ni fina!