.....den här gonosen, hennes viftande vippa till svans, hennes snarkningar, hennes bestämda skall när hon tyckte det var dags för mat eller om vattnet var slut, hennes mjuka päls och varma gosiga kropp i mitt knä  

Så fort det prasslar till så tror jag att det är hon som har hittat/snott nåt ätbart och häromdan hörde jag hundskall utifrån och for upp och trodde att jag glömt henne ute på framsidan  

Finaste pudelen du fattas oss     

Nu är det en vecka sen Vår fina Tina somnade in  

Hon somnade in lugnt och stilla i min famn omgiven av hela familjen. Hon har de senaste veckorna bara blivit sämre och sämre, hon kunde plötsligt sjunka ihop på golvet som om benen inte orkade bära henne längre. Men sen hade hon även sina bra stunder då hon kämpade på med sin ständigt viftande svans så det var inget lätt beslut även om jag innerst inne känner att det var det enda rätta

Älskade lilla gammeltant det var ett oerhört tungt beslut att ta men efter att ha pratat och ventilerat med vänner, familj och veterinären var det bara att inse att vi inte hade något alternativ.  Det var som Eva Thoren så fint skrev dags att kliva åt sidan och säga - Varsågod upp och lek!

Och leker är jag övertygad om att hon gör nu på de evigt gröna ängarna med sin älskade Milla (som lämnade oss så oerhört dramatiskt för ganska precis 7 år sen) och alla andra kompisar som har hunnit komma och gå under Tinas år. Igår fyllde hon 14 och ett halvt år så det är ju några år.

Och tänk att en så liten hund kan vara så full med värme och kärlek så att det räcker till så många både två- och fyrbenta.

När jag gick igenom alla gamla kort så blev jag verkligen påmind om vilket långt och innehållsrikt liv hon har haft och hur hon ständigt tagit sig an alla nya utmaningar med en evigt viftande och alltid glad svans.

Älskade pudelen du fattas oss!!

Första påsken hos oss (april 1999) 

Nybliven pudelägare och inte så bra på att frisera ;-)  

Silva, Milla och Tina tigger av Ola i Känna sommaren 1999

Det ser nästan ut som om Milla och Tina har blivit gripna av polisen ;-)

Lite skeptisk till att åka båt för första gången men så länge familjen är med så....

Tina och Lillgrå (8 veckor) gosar

Med kusinerna i Känna

Ständigt på jakt efter något gott att få eller tjuva till sig

Flocken har utökats med lilla Misty (som fyller 12 år i år) 

Provade mig fram med klippmaskinen....

Minns hur vi skrattade åt henne när hon kom smygandes ut ur stugan med Whiskasburken i munnen.... 

....vi låtsades att vi inte såg henne och smög efter för att fotografera

Bus med sina sex valpar hösten 2000!

Som Sara påpekar så har jag varit väldigt dålig på att blogga på sista tiden men det beror på flera orsaker, har först inte haft tid och lust att skriva och sen när jag väntat så länge vet jag inte var jag skall börja.......

Men nu har jag bestämt att inte skriva så mycket om vår underbart härliga kreativitetsvecka på Chateau Garreau vid den lilla byn Cadillac i Bordeaux utan jag låter bilderna tala   

Och sen vi kom hem har vi kommit igång med lydnadsträningen och jag har anmält Lystra till Nacka cup. Hade från början tänkt anmäla Vilja till lkl2 men det känns lite onödigt eftersom vi har vårt förstapris i tvåan och att jag endast tänkt anmäla henne för att jag var tävlingssugen   Nu när jag skall tävla ettan med Lystra känns det inte lika angeläget att "splittra" upp mig på att tävla två hundar ssamtidigt så nu har jag bestämt mig för att bara tävla lydnad med Lystra under vintern.

Kanske bättre att så smått ta tag i att träna in treans moment med Vilja iallafall  

LYDNADSTRÄNING PÅ VÄRMDÖ BK

FRITT FÖLJ: Vilja och jag tränar på med våra vänstersvängar och uthålligheten och det går framåt!

Lilla Lhyra fick följa med och träna sig på att sitta tyst och snällt och titta på när andra hundar tränar. Lystra är en duktig "extrasyster"

RUTAN

FJÄRREN

HOPP ÖVER HINDER

Jaktträningen har legat lite i träda sen vi avslutade vår tävlingskurs för Lena för några veckor sen. Den kursen har varit bra och jag har fått tillfläle att trräna en hel del stadga och fotgående med Lystra och även att försvåra övningarna så man inte gör det för enkelt. Hon kan mer än vad jag tror min lilla fis men ibland visar det sig att hon inte kan vissa saker som jag tror att hon kan.....så nu vet vi ju vad vi skall träna på    Våra långa raka fina linjetag har tagit stryk av att vi tränat för mycket stoppsignal och dirigeringar och närsökssignalen sitter mycket bra med pipan men när jag använder den tillsammans med handtecknet kommer hon emot mig så nu har vi lite att träna på förutom fotgående och stadga. Sen måste vi ju kontinuerligt träna med vilt nu under vintern så at vilthanteringen sitter till våren för då har jag iaf som ambition att vi skall......jag vågar nästan inte säga det.... starta på jaktprov.  

Pudelen har varit lite krasslig så i torsdags var vi hos veterinären på en koll. Vi kollade upp hennes knölar (en stor som har växt i ena juvret och några små som risgryn) och röntgade lungorna både pga att hon är flåsig och sover mer och att jag varit nojig och helt övertygad om att hon skulle vara full av tumörer   

Men finaste pudelen klarade besiktningen den här gången också   

Lungröntgen visade inget alarmerande, lite förträngningar/förkalkningar i bronkerna och en ngt förstorad lymfkörtel men inga tumörer vad veterinären kunde se!!! Hon hade ett otroligt fint hjärta (mkt ovanligt hos en så gammal pudel) som klappade så lugnt och starkt    Och som vanligt var veterinären väldigt imponerad av hennes fantastiskt fina tandstatus *stolt matte*!

Den stora knölen kan vara en fettknöl eller en ofarlig tumör och de små knölarna trodde hon också var godartade (om de var elakartade skulle de gett mer symtom nu eftersom hon har haft dem såpass länge). Hon fick lågdoskortison för att hjälpa till med andningen (mjukgöra och vidga luftrören) och så ska vi på återbesök om en månad.

Igår var jag och Lystra på ridhusträningen för första gången den här terminen och Lystra som har blivit jätteduktig på platsliggning med hakan i backen var väääldigt skeptisk till att lägga ner huvudet med en stor bajshög framför nosen. Men efter att matte fått påminna henne om att det är hakan i backen som gäller även i ridhus funkade det bra (förutom att hon vid ett tillfälle tyckte att det var någon som sa "friattspringaframochtaentuggahästbajs"). Hon var duktig på att strunta i "underlaget" och fokusera på uppgiften när vi tränade men så fort som det var träningspaus blev hela flattenosen full av brunt strö   

Må så gott alla ni fina!  

Började idag att tänka tillbaka på Tinas liv. Hon är ju nu inne på sitt 12:e år vår lilla skrutta.

Tina är med på jaktträning....

Hon var 14 månader och ett luddigt yrväder när hon kom in i våra liv strax efter att vi hade tagit bort vår foderhund från försvaret. Micki var en härlig bordercollie som bodde hos oss under sitt första år och som jag tränade/förberedde inför att han skulle bli minsökshund och åka till Kambodja. I vår familj hade vi under denna tid även Milla som var en ursnäll livlig brun flatte på 4 år. Micki hade tyvärr svåra höftledsfel och kom aldrig till Kambodja utan fick lämna oss för de eviga ängarna hos han däruppe :-(

Vi tyckte att det var mysigt att ha två hundar och sa hela tiden till barnen att när Micki skulle åka till Kambodja skulle vi skaffa en till hund men denna gången skulle det bli en liten "knähund". När vi så höll på och spanade på små hundraser mötte jag en dag en kvinna med en liten sprallig ulltuss som sprang omkring och härjade med ett gäng stora hundar. Jag frågade vad det var för ras och berättade att vi var på jakt efter en liten hund. Hon breättade då att det var en vädligt oklippt pudel och att hon inte kunde ha henne kvar eftersom hennes gamla hund tyckte livet blivit outhärdligt när denna illbatting kom in i huset.

Tina väntar på mat som vanligt :-)

Så visade det sig att Tina som 8 veckors valp hade hamnat hos en kvinna som lämnade tillbaks henne till uppfödaren efter en månad. Som 3 månaders valp kom hon sen till en tjej som hade stora hundar och som lämnade hundarna ensamma 8-10 timmar/dag. Så också med denna lilla valp!! Så när Tina var ett år skulle hon avliva henne eftersom hon inte var rumsren. Hur hon nu skulle ha en chans att bli rumsren när hon blev lämnad hela dagarna!! Så när kvinnan som vi träffade i centrum fick reda på det räddade hon henne från avlivning men så funkade det tyvärr inte med hennes gamla hund.

Då kom vi in i bilden och blev Tinas 4:e familj under hennes 14 månader korta liv!!

När hon först kom till oss var hon en förskrämd liten varelse som var rädd för sin egen skugga och backade från matskålen då detta förfärliga monster tornade upp sig och tänkte ta maten. Alla långa män var jätteläskiga och fick sig en rejäl utskällning. Men trots att hon var så harig har hon hela tiden haft ett gott hjärta och hon har från första stund älskat alla barn. Och eftersom våra barn var små på den tiden var det det absolut viktigaste för oss, långa karlar fick hon gärna skälla ut :-)

Tinas största idol och den som blev hennes klippa i livet och den hon kunde luta sig mot när det blåste var vår flatte Milla! Hon tog Tina under sina vingars beskydd och stod ut med alla busattacker från denna lilla vilding!! På den här tiden när hon var ung och vital så älskade Tina att rusa runt och busa med andra hundar i alla storlekar och raser.

Under den första tiden jobbade vi med att bygga upp Tinas självförtroende och lära henne den grund uppfostran som man lär en liten valp. Sen fick hon hänga med på det mesta när Linn under en period gick på hundungdom och tränade agility, mm.  Än idag blir hon alldeles till sig när hon är med på klubben och ser agilityplan.....gungan är favoriten och hon har kommit på att man kan ta den på tillbakavägen också om man är tillräcligt snabb innan den hinner vicka tillbaks :-)

Tina har under åren fått många personer att ändra inställning till pudlar och det är flera i bekantskapskretsen som har skaffat pudel efter att ha träffat Tina.

När Tina var nästan 5 år blev hon stolt mor till 6 små svarta pudelvalpar och det skötte hon med bravur!! Och jag tror att det var då hon blev vuxen.

Gud vad hon skriver, vad trött jag blir...

Ja detta blev mycket längre än jag hade tänkt och jag förstår om ni inte orkar läsa hela inlägget men det är ju svårt att sammanfatta 12 år på bara några rader :-) Finns så oändligt mycket mer att skriva om Tina som är en helt otrolig liten personlighet. Om vi inte skulle kunna ha henne kvar (vilket inte är aktuellt) så har vi en lång kö med personer som skulle hämta henne direkt. Och man skulle ju kunna tro att vi betyder jättemycket för henne och att hon inte skulle klara att flytta en gång till men jag är helt övertygad om att hon skulle kunna trivas i en ny familj bara hon får MAT och KÄRLEK. Hon är lite som gatuhundarna man träffat på när man varit utomlands...

Det bästa i Tinas liv nu på ålderns höst är mat! Hon har varit jätteduktig på att ha koll på mattiderna men börjar nog bli lite dement......för nu kan hon börja krafsa i matskålen och banka på fodertunnan redan klockan fyra!!

Tina vill avsluta inlägget med att visa lite av de konster hon kan:

Spela död, vinka, snurra runt, rulla runt, sitta vackert och high five!!

La till musik så ni slipper höra min töntiga röst....:-)