Och det var nog tur att hon gjorde det för innan vi hann ta hennes andra spår hade det blivit mörkt (tänkte ju inte riktigt på att det var vintertid) och vi hade stora svårigheter att se snitslarna. Men eftersom Vilja gick mitt i spårkärnan hela tiden var det ju inga problem, vi fick med oss alla snitslarna ändå, tack vare bästaste Vilja!!

På återgången hoppade hon helt över att gå ut i återgången och tog vinkeln klockrent direkt! Det måste väl vara ok att de gör så, eller?

Lystra är fortfarande lite försiktig och blir lätt störd av ljud, mm. Precis när hon skulle börja kom det två stora hundar som hon blev överraskad av   

Så vi började om och då gick det bättre och hon travade på i spåret, tog vinklarna klockrent och hittade till sin klöv  

Lystra är väldigt spårnoga, duktig och lätt att läsa men jag skulle gärna vilja att hon hade lite mer självförtroende och inte var riktigt så försiktig och lättstörd. Men det kommer väl.....hon har ju blivit väldigt mycket tuffare redan.

Vill passa på och gratulera Annica (Ryegates) och Jessie (Vexas matte) till Vexas 11 små valpar som såg dagens ljus i förrgår! Tänk att det snart är ett år sen jag själv satt och beundrade Viljas 11 underverk.

  Vilja & valparna

Hoppas ni alla har haft en bra helg!

Kram Helena

Det blev en jätterolig och bra träning idag! Vi var 8 ekipage och då tar det ju sin tid så vi jobbade på hela träningen med samma övning.

Övningen går ut på att man låter hunden gå dit den inte förväntar sig. Alla instruktörer säger att man i den här sortens övnignar jobbar MOT förväntan med jag tycker att det är precis tvärtom att man jobbar FRÅN förväntan    

Vi började med att lägga ut ett stort sök med 16 dummisar som började på ängen och fortsatte ganska långt in i skogen, så det blev ju även en del terrängbyten här.

Sen turades vi om att kasta markeringar åt andra hållet.

Jag & Lystra kastar markeringar

Alla hundarna stod på linje och markerade och sen turades vi om att skicka endera på söket eller på markeringen. När en hund hade hämtat på söket kunde en annan hund få hämta markeringen så det var ju också till att hundarna hade markerat och kunde minnas markeringen.

Alla hundarna var jätteduktiga och jobbade på efter bästa förmåga.

Jag började med att ha lina på Lystra för att hon inte skulle få chansen att göra alltför stora race men idag var hon jätteduktig trots att det var så många hundar som tittade på 

Hon sprang förbi mig ett par gånger men kom sedan efter mig med dummin när jag backade ifrån henne.

Och då får man leka med matte för då blir hon såhär glad.

...finaste Viljan var så otroligt duktig på träningen idag  Lite trampande och gräsätande under väntan    Men annars helt otroligt duktig, satt stadigt och fint, full fart ut och hämta, full fart in och inte en tendens att ta "störningsdummin" ♥ ♥ ♥ Husses bästa tävlingshunden!

Lilla Triss 8 månader tyckte det var helkul att få hämta dummis och hoppade runt och gjorde bocksprång en stund......

..... men nör husse ropade var det nog bäst att springa dit iallafall.

Men Triss du glömde ju dummin säger husse 

Mira & Frasse

Frasse knähunden får värma matte när hon fryser  

(Simpzon syns i bakgrunden men annars kom inte

Ingrid & Simpzon med på kort idag)

  Karin & Miso

Jag med båda mina tjejer   

Ewa & Salsa

Eva & Acca

TACK ALLIHOP för en jätterolig träning idag!

Eftersom jag visste att jag hade väldigt mycket jobb idag tyckte jag det var bäst att ta långisen på förmiddagen innan jag satte mig vid datorn   

Finaste Vilja vid utkiken (ser att en trimning av hals och öron vore på sin plats)

Det var frost och strålande sol, en helt underbar dag  

Så jag och flattifnattarna gick till utkiken, det är så vackert där. Pudelen fick stanna hemma eftersom jag inte vågar ha henne kopplad med tre flattar springande i 110 runt henne med risk att de snubblar över kopplet och håller på att strypa pudelen och göra illa sina ben. Det var nämligen precis vad som hände förra veckan. När jag sedan kopplade loss henne och tänkte att jag får ha stenkoll så hon inte irrar bort sig, så lyckades hon såklart springa åt fel håll iallafall. Hon hör väldigt bra på ena örat och troligen väldigt dåligt på det andra så hon kan inte längre lokalisera ljudet så ju mer jag ropar desto snabbare springer Tina - åt FEL håll!

Efter en stunds letande kom min granne med Tina i koppel. Hon hade fångat upp henne när hon kom i full fart eftersom hon fattade att det inte stod rätt till när hon inte hade sett mig. Jag tackar min lyckliga att hon kom just där, just då!

Så för att göra en kort historia lång så fick alltså Tina stanna hemma idag.

  Mamma Vilja och systrarnaBUS

När vi var på väg från utkiken mötte vi Eva med Acca & Triss och hennes kompis med en labbe så då blev det flatte(retriever)race hela vägen tillbaka  

        Miso blev plötsligt jättetrött och de andra funderar på vad hon håller på med när hon lägger sig platt fall  

GRATTIS vill vi säga till matte Agge & Viljadottern Vera som idag har nosat sig till godkänt anlagsprov i viltspår 

 Vilka fantastiska näsor de har de små liven   

GRATTIS säger vi också till Jessica & Gnista som spårade sig till sista etta i Ökl och nu kan sätta SEVCH framför Gnistas många och långa titlar!

Kram på er alla!

.....ni för många bra tips på hur jag ska få Lystra att komma hela vägen in och hålla kvar apporten! En del har jag redan testat och andra tips var helt nya   Så nu har jag fått lite ny inspiration att jobba vidare på! Imorse testade jag att ge henne dummin och sen backa med händerna på ryggen och när hon tryckte den mot mina ben klickade jag (bakom ryggen) och var snabb och fångade den när hon släppte på klicket. Jag satte henne och la dummin någon meter framför henne och gick en bit bort och sa apport och det funkade jättebra inne - hon kom i full fart och hoppade upp på mig! Men ute på klubben när jag gick iväg och Karin gav henne dummin på mitt apport så funkade det på nära håll men så fort hon fick upp för mycket fart sprang hon förbi och så blev det ett (eller ett par) ärevarv för att visa mamma, syrran och Wilma. Det är bara att jobba vidare med händerna på ryggen!   

Tränade lydnad; inkallning, fotgående, hopp över hinder, läggande under gång med Lystra och fotgående, inkallning med ställande, hopp, apportering och raka inkallningar med Vilja och jag är väldigt nöjd med båda tjejerna idag. Fin attityd och väldigt arbetsvilliga!

Här kommer Lystra i full galopp för att få påbörja sitt träningspass!

Karin & Wilma tränar snabba stamp på targeten

Och snabba tramp belönas med kamplek, vilket uppskattas av Wilma!

  På tal om att man kan lära hundar att leka och att uppskatta lekbelöningar som Maria pratade om idag på föreläsningen så är både Wilma och Vilja goda exempel på det. Vilja såg ut som ett frågetecken när jag försökte kampa med henne första gångerna när hon var över 1,5 år (eftersom jag fått lära mig att man aldrig skall kampa med en retriever) men nu hugger hon in med liv och lust och engagerar sig i leken.

VILJA

Platsliggning (med hakan i backen)

Hopp.....

...sitt.....hopp!

Inkallning (tempoträning)

LYSTRA

Hopp

Inkallning

WILMA

Hopp....

....sitt....

....hopp!

Inkallning

MISO

Helt crazy bild på "fisen"

Hopp

Inkallning

  Jag missade precis när Lystra gjorde "magplask" i vattenpölen   

Nu ikväll har vi varit på föreläsning med Maria Hagström på klubben och att lyckas med sin träning/tävling! Hon pratar ju väldigt mycket om belöningsutveckling och hur viktigt detr är att utveckla många olika belöningar. Hon pratar även om hur viktigt det är att träna (eller leka) i olika miljöer tidigt för att förbereda för tävling. Det har vi ju varit väldigt dåliga på så nu blir det väl till att åka in till Sergels torg och träna lydnad snart eller vad säger du Karin?

Det var en bra och givande föreläsning (alltid lika roligt att lyssna på Maria) men som hon själv sa var det lite kort om tid eftersom det finns så mycket mer att prata om. Jag skulle så gärna vilja gå en kurs hos Maria men det är ju en bit att åka och så är det inte helt lätt att komma med på hennes kurser heller.

Gokväll nu blir det en kopp te och lite surfande innan jag skall nanna kudden.

Nu på förmiddagen har jag tränat lite lydnad (grundfärdigheter) härhemma med två taggade flattar som ville göra allt rätt och väldigt fort. Jag har även tränat avlämningar med Lystra och jag blir snart galen på att jag inte kan få henne att hålla kvar dummin i munnen när vi tränar, hon bara spottar ut den när hon kommer fram! Har jag tur spottar hon den i handen på mig och har jag otur spottar hon den en meter framför mig :(

 Vet inte hur jag ska göra?? När jag delar upp det har jag fått henne att ha ett fast och bra tag om dummin och att trycka in den i handen på mig men när jag sätter ihop kedjan att springa ut och hämta och bära in till mig så släpper hon den nästan alltid för tidigt!

När jag kommer hem och vi hälsar kan hon svansa runt, runt mig med något i munnen utan att släppa och riktigt "bjuda" upp det i ansiktet på mig. Och då kan jag klappa om henne, ta i henne, gosa, hålla fram händerna, mm utan att hon släpper det hon har i munnen! Men när vi tränar är det helt omöjligt att klappa henne utan att hon släpper apporten   

Jag tycker inte jag har ett dominant kroppsspråk när hon kommer in, har försökt vända mig ifrån henne och att gå iväg om hon släpper den och då kan hon jaga mig med den men så fort jag håller fram händerna så släpper hon :( Och ibland ger hon upp och vill inte ta upp den om jag envisas med att hon skall lämna den i min hand (genom att visa att jag inte vill ha den om hon inte lämnar i handen).

När hon apporterar i grupp vill hon ju gärna ta en repa extra med apporten och kan lätt bli lite girig men ändå har vi problemet med att hon släpper för tidigt istället för att inte vilja släppa ifrån sig apporten?

Jag tyckte ett tag att vi kommit ett framåt och det kändes positivt men nu känns det som om vi står och stampar igen  

Tips någon?

Jag har varit lite dålig på att blogga på sista tiden så jag har helt missat att gratta Viljadottern Ryegates Walk on the Wild side "Polly" som tog sitt viltspårschampionat i veckan endast 10 månader och 1 vecka gammal!!!

Så nu gör vi det och säger STORT grattis till duktiga Polly och matte Annica, ni är helt otroliga!

"Mormor", mamma och syrran är så stolta och imponerade   

Själva har vi ju inte kommit lika långt och lilla Lystra ska gå anlagsprovet om några veckor samma dag som mamma Vilja skall gå ett Ökl spår (där vi hoppas på hennes andra förstapris).

Igår la Perra tre spår i snön. Ett till Lystra ca 450 meter långt, två vinklar och bloduppehåll och två kortare till Vilja ca 200 meter (tror jag) varav det ena med flera vinklar uppe på en bergsknalle och det andra med vinkel och återgång på en bergsknalle. Lystras fick ligga i fem timmar och vi var lite spända på hur det skulle gå eftersom det var väldigt mycket snö när Perra gick spåret på morgonen och att det hade hunnit töa en hel del under dagen. Men det verkade inte bekymra Lystra som noggrannt gick sitt spår i sin vanliga mycket lugna takt. Hon är fortfarande lite försiktig och har koll på vad som händer runtomkring. Men nu kan hon iallafall gå ut i linan och jag kan större delen av spåret gå ca 5 meter bakom. På ett par ställen fick jag gå fram lite så hon kände mitt stöd. En snitsel hade ramlat ner så vid första vinkeln trodde Perra att hon vek av fel (han hade ju lagt tre spår så det var inte helt lätt att hålla reda på exakt hur han hade gått). Så jag stannade lite och lät henne undersöka spåret en stund men eftersom hon var fast besluten om att det var där han hade gått så var det ju bara att lita på att hon hade rätt och det var tur för såklart hade hon helt rätt!!

Duktiga lilla Lystra  

Tänk att hon var såhär liten när hon fick prova på sitt allra första viltspår 4 månader gammal

Mamsen satt i bilen och var väldigt olycklig när Lystra fick gå sitt spår igår men hon har ju sitt roliga kvar, eftersom hon skall få gå sina två spår idag.

Det blev ingen jaktträning idag så husse har tagit flattifnattarna på en långis i ösregnet, medans jag och pudelen är inne och bloggar!

Igår på långisen tränade jag stoppsignal med Lystra (ja Vilja fick några hon också) och nu har hon fattat att hon inte skall springa till mig utan kastar sig runt och tvärstannar med alla fyra tassarna i marken och öronen framåt, full av förväntan - precis så som jag vill ha det - så då kommer såklart kaninbollen flygande! När jag senare på promenaden blåste inkallningssignalen var hon så söt när hon först tvärvände och stannade med förväntan innan hon kom på att det var ju inkallningssignalen den här gången   

Ha en bra söndag!

.....att man inte kan göra snöänglar med klövjeväskan på??

Det blev en härlig hundhelg på Gesta med kurs för Bitte Lind på lördagen och avkommebeskrivning för Vilja-Zombyavkommorna på söndagen.

Gesta var ett fantastiskt fint ställe och det var så kul att få träffa 8 av 11 valpar och se vad de har fått med sig från mamma och pappa. Det som värmer mitt "mormorshjärta" lite extra är att alla verkar så förälskade i sina telningar och tar hand om dem på allra bästa sätt  

Vi blev bara tre ekipage som kursade för Bitte så det blev rätt "jobbigt" för våra ungdomar så vid lunchtid var åtminstone systrarnaBUS rejält trötta ja även brorsan Sputnik var ganska trött. Trodde nästan inte de skulle orka så mycket mer men de vilade under lunchen så de var "fit for fight"  för eftermiddagspasset.

Det var så roligt att få se "Big Bengt" som ju heter Sputnik nu   Han har utvecklats till en slank långbent kille som hade fin kontakt med matte Ylva och gärna kom in med dummisarna i full fart.

Lunchen åt vi ute framför öppen eld i den härliga kåtan.

SystrarnaBUS var till en början lite mer giriga (när det fanns andra hundar runtomkring)men fattade efter ett litet tag att det lönade sig att komma in med dummin till matte iallafall.

Vi fick en hel del bra övningar av Bitte och det var tre trötta syskon som somnade gott när dagens kurs var slut.

På kvällen blev det bastubad och middag på den fina logen.

Fina Vallepojken som tyvärr ska omplaceras. Om ni är intresserade av en härlig brun flattepojke på 10 månader så hör av er till kennel Ryegates.

På söndagen var det så dags för avkommebeskrivning av 6 av Viljas barn (2 av dem beskrevs på lördagen tillsammans med några av Leia-Zidanevalparna).

        Syskonkärlek  

Hela härliga syskonskaran

(förutom Vera, Wilda och Bonzo som tyvärr inte kunde vara med)

Jan/Zebbe (som åkt ända från Skåne för att vara med), Annica/Polly (som sen i förrgår kan titulera sig Svensk Viltspårchampion), Lisa/Röja, Zebbes matte Bitte med Valle, Maria/Texas, Karin/Miso, Ylva/sputnik (som åkt långt de oxå, ända från Göteborg), jag/Lystra.  

    Lystra gör ärevarv för att visa upp den fina kråkan för alla syskonen.

  Karin & systrarnaBUS

Sputnik lämnar anden till matte Ylva.

Karin & Miso

När Sputnik kom med sitt hårsvall.....

 ... så kliade det såklart i fingrarna på kennelmamman som lät lockarna falla så buspojken förvandlades till en prydlig skolpojke

Sputnik utan lockar.

  Röja har hittat dummi på söket som hon hämtar hem till matte Lisa!

  Puss på dig sötisMiso.

  Lystras tur att hämta hem dummis på söket.

  Och så Miso.

   Brorsan Valle flirtar med systraLystra.

  Jan & Zebbe

Lisa & Röja 

Efter markeringar, sök, vilthantering, skottprov och hundtolerans var det dags för vattenapportering och alla syskonen uppvisade en god portion vattenpassion och blev lite besvikna att de bara fick bada en gång.

Thomas & Ulla konfererar om hur de ska beskriva vad våra valpar har gjort under dagen.

Nr jag kom hem jämförde jag Lystras protokoll med mamsens (som var något äldre och mer apporteringstrnad när hennes beskrivning gjordes) och det visade sig vara väldigt lika, förutom på markeringen som Lystra missade. 

Markeringen var det första de gjorde och Lystra var inte helt med där.

1. Hundens erfarenheter - Lydnads/brukstränad

2. Kontakt med funktionär - U.a

3. Markeringsförmåga - okoncentrerad, Ovillig att gå ut (ofokuserad). 

Min kommentar: Hon missade den första, gick ut men fann den inte, var ofokuserad även på den andra men fann den efter ett tag så jag tycker de var lite snåla här   

4. a Reaktion vid apporutlägg - Aktivt medspel, tyst och koncentrerad.

4. b Sökintresse - Stort intresse hela tiden

4. c Upptag av apporter - Spontana upptag av alla apporter

4. d Inleverering - Inleverering med förarstöd (mitt fel för jag blåste i pipan i onödan visade det sig när beskrivaren bad mig att inte blåsa = hon kom rakt in iallafall   )

4. e Apportgrepp - Mjukt orörligt grepp

4. f Fart - Mestadels hög fart under större delen av söket

4. g Effektivitet i sökarbetet - Täcker marken väl och finner merparten/alla apporter.

5. Intresse för arbete i vatten, vattenpassion - Går villigt i

6. Samarbetsvilja - Lyhörd, kan föras med små medel

7. Passivitet - Förmåga att koppla av

8. Upptag av vilt - Tveksamma upptag av flertalet apporter

9. Apportgrepp av vilt - Växlar grepp utan att skada apporter

10. Skottberördhetskontroll - Förväntansfull

11. Hundtolerans - U.a

Sammanfattande kommentar: En tik som börjar lite försiktigt, jobbar upp sig successivt under dagen.

Alla syskonen uppvisade fina jaktlig egenskaper, alla var arbetsvilliga, hade fin hundtolerans och kontakt med funktionär, var helt oberörda av skott (bara förväntansfulla och sugna på att springa och hämta dummin som kastades) och hade en god portion vattenpassion. Alla hade förmågan att koppla av (med eller utan förarstöd) och uppvisade en god portion samarbetsvilja. Några mer påverkbara än andra men det var ingen som ignorerade försök till påverkan och heller ingen som var osjälvständig elelr sökte förarstöd. eller mindre påverkbara. Sen uppvisade de lite olikheter där några hade en högre växel och andra var lite mer försiktiga och eftertänksamma. 

Jag är så stolt över Viljas fina avkommor och så glad att de har fått så trevliga familje (mattar och hussar).