Dagen har bjudit på adventspyntande............   , .....bak med sonen (hemkunskapsläxa), långprommis till utkiken med make och hundar.....

....nu glögg och lussebulle innan middagen  

Ja nu har det ju passerat några dagar sen sist och detta är verkligen några av de dagar som jag kommer att minnas ;) Vi har haft semester och helt underbara dagar i Egypten! Eftersom det var en överraskning, för Pasi som fyllde 50, att vår familj skulle med har jag inte velat skriva nåt på bloggen om svågern (mot förmodan) skulle få för sig att läsa min blogg.

Han blev iallafall väldigt överraskad när han klev in på Starbucks på Arlanda och vi reste oss upp och sjöng ”ja må han leva”!

Ytterligare en överraskning mötte honom när vi kom fram till Egypten och Kjell och Helena klev in i baren på vårt hotell ;)

Vi fick iallafall en helt underbar vecka med sol, bad och såklart ett helt underbart undervattensliv.

50-årsdagen!

Pasi, Moa och Martin tog sina dykarcertifikat (GRATTIS till er alla 3) och jag och Elias passade på att ”prova på” att dyka med tuber för första gången! Det var lite läskigt att ta det första andetaget under vattnet men efter det var det bara en helt igenom häftig och fantastisk upplevelse att simma runt på 6 meters djup tillsammans med alla fiskar. Så nästa år kanske det blir dykarcert för familjen Holm också ;) Eller så ska jag vänta och göra om Pasis grej och ta mitt dykarcert på min 50-årsdag, fast då måste jag ju vänta rätt länge förstås ;)

Kortet är faktiskt taget efter mitt dyk och inte före som man kanske kan tro av minen....undrar vad jag säger här    

Såhär trötta blir man efter en hel dags snorkling och dyk!

...och när vi kom tillbaks till hotellet väntade kvällens firande  

   Den glade 50-åringen!

Att vi hade roligt och härligt är det nog ingen som betvivlar och jag låter resten av bilderna tala för sig själv!

Finaste kusinerna Moa & Elias.....

...Linn & Martin. 

Yrkesskadad som man är kunde jag inte låta bli att undra över hur de tänker när det gäller handikappanpassningar och tillgänglighet i Egypten    

När vi kom hem möttes vi av 3 brudar som hade haft det jättebra hos sina respektive hundvakter men som såklart saknat oss jättemycket. TACK snälla Karin och Sara som gjorde det möjligt för oss att åka iväg!

Nej, nu ska vi ut och pulsa i snön! Ha det gott alla!

Min bästa Vilja slutar aldrig att förvåna! Efter två misslyckade viltspårsstarter där hon till och från gått sin egen väg och tagit upp andra spår började det kännas lite hopplöst att kunna få någon mer etta i höst  

Men idag gick hon som tåget och smällde till med att inte bara få ett första pris utan hon fick dessutom ett HP!!! Det var det andra HP:t som domaren har delat ut under hela sin domarkarriär så hon är verkligen inte frikostig så vi känner oss VÄLDIGT hedrade!

Efter spåret som hon gick på 13 minuter med full pott och finfin kritik ringde jag stolt och berättade för husse som hade åkt för att hämta Karin, Peter, Wilma och Miso som hade fått fel på bilen. 

VILJAs omdöme: "Mycket duktig hund som klarar sig utmärkt i skogen.

Klarar av rådjursstörning i återgången. Härligt ekipage"

Vad kan det då vara som gjorde att det gick så bra idag? Ja det som kan ha gjort sitt till är kanske att jag tvingade iväg husse att gå ett spår med Vilja imorse för att hon skulle få blåsa ur skallen lite   Det här var nog den bästa uppladdningen Vilja kunde få.....lite uppvärmning med ett spår innan spårandet   

TACK till min söta make för att du alltid ställer upp   

Sen Så var det då lillfisens tur. Hon är just nu inne i en riktig spökperiod så det var kanske inte det bäst valda tillfället men vi var ju anmälda så då var det bara att testa. Hon lyckades iallafall visa att hon kunde spåra trots att det var en väldigt läskig skog med stora stenar, rotvältor, omkullfallna träd och annat läskigt  

       Här behövs det inga handskar minsann och man blir definitivt inte svettig 

Även om hon gick med svansen väldigt lågt och vissa sträckor tog en liten omväg runt de allra läskigaste träden så hade hon hela tiden full koll på var spåret gick och hon hann fram till klöven precis innan maxtiden Och det kändes skönt när Susanne sa att hon blev godkänd!

Och klöven gillar ju Lystra så här blev det plötsligt roligare och svansen åkte upp och hon ville stolt bära klöven till bilen.   

Min lilla söta mespropp nu får du mogna och tuffa till dig lite under vintern så vi kan starta öppenklassen till våren

LYSTRAs omdöme: "Osäker vovve som är i spökåldern.

Klarar sig med stöd av matte.Duktig när hon vågar sig fram."

En som var betydligt kavatare var syrran Miso som tuffade på i terrängen utan minsta tvekan och fick full pott och finfin kritik som jag lägger in här när jag fått den av matte Karin.

Skynda dig matte jag måste visa syrran, mamma & Wilma vad jag hittade i skogen!!

I bilen satt tre mycket imponerade (och avundsjuka) åskådare  

  Och Miso var såklart inte sen att utnyttja situationen.....hon snirklade mer än gärna runt och visade upp klöven.....  

...visst är den fin.....men den är MIN!

Duktiga "fisen"  Nu blir det till att träna för Ökl till våren!

Matte Karin får väl bjuda jaktgänget på anlagsfika på lördagsträningen nästa vecka när vi är bortresta så bjuder jag på anlagsfika och HP-tårta nästa lördag  

Det kändes så bra på gårdagens jaktträning, Lystra visade att hon verkligen har fattat stopp/uppmärksamhetssignalen, hon är så söt när hon kastar sig runt med full förväntan samtidigt som hon fryser med alla fyra tassarna i marken!

Att hon dessutom gjorde klockrena avlämningar de första tre gångerna gjorde ju inte saken sämre! Det känns bra att avlämningsträningen börjar ge resultat!

Ha det bäst alla,

nu ska jag pussa på min HP-vovve och mattes lilla mespropp    

...har det varit nu ett tag.

Lite dåligt med hundträning också för den delen men lite har vi iallafall hunnit med.

I fredags var vi och försökte ta vårt andra förstapris i viltspår men ack vad det skulle vara svårt nu då! Det blev ett andrapris den här gången också. Vilja började finfint och tuffade på som ett ånglok mitt i spåret och jag började känna mig ganska säker på att vi skulle få vårt förstapris idag   Hon tog återgången, alla vinklarna och de tre första sträckorna bra men vek sedan av och verkade ha fått upp ett färskare spår   Jag tog tillbaks henne där jag trodde hon hade haft spåret och hon gick på bra en stund till men stördes sedan av nåt annat färskare spår en gång till  

Jag kan ha stört henne lite genom att jag inte trodde att spåret gick över vägen vilket det gjorde men om hon hade varit helt säker på att det gick där hade hon varit mer påstridig så då hade jag valt att lita på henne men nu verkade hon inte alls säker och när jag stannade till lite så vek hon av. Så då blev det nedsättning i betyget (spårförmåga) och andrapriset var ett faktum.

Men med lite lite hjälp hittade hon sin klöv även denna gång. Domaren tyckte (även denna gång) att Vilja är en superbra hund men att hon var lite väl ivrig och stördes väldigt av vilt idag. Han hoppades verkligen inte att vi skulle ge upp för i skarpt läge vill man gärna ha den kapacitet Vilja har med hennes stora arbetsvilja, att hon inte ger upp och kämpar in i det sista  

Men hon måste såklart lära sig att det inte är tillåtet att ta andra spår än det som anvisats     

I lördags var det jaktträning med gänget igen och vi fick en härlig träning.

Vi körde walkup med skott och kast. Vi kastade även en dummi bakom linjen som vi kunde välja att skicka hunden på om den var alldeles för taggad framåt. Eftersom Perra sköt och kastade band vi först upp Vilja men det var inte alls bra för då satt hon bara och laddade upp sig  Jag gick och hämtade henne och när hon fick gå med mig på linjen var hon mycket lugnare men det var ju inte helt lätt att koncentrera sig på två hundar så det blev väl inte helt optimalt det heller. Jag valde att hämta dummin själv vid flera tillfllen och både Lystra och Vilja satt snällt kvar (eller Lystra reste sig förresten en gång men stannade kvar på platsen). Vilja fick hämta några dummis bakåt och även Lystra fick ta nån dummi. Lystra kom inte direkt in (även om jag gick en bit från linjen) men jag kunde lura henne att komma in till mig och byta mot kamplek med bollen. Känns fortfarande inte så bra med avlämningarna men så sakteliga går det framåt. Jag måste bara lära mig att inte hålla fram händerna!! Det går bra när vi tränar "bara" avlämningar genom att jag backar från henne med händerna på ryggen och hon skall trycka apporten mot mina ben/knän. Men sen när vi tränar apportering är jag där och viftar igen  

Såhär fint kan hon bära och komma upp i ansiktet på mig med alla möjliga saker (bollar, skor, leksaker, tidningar, som här en petflaska full med vatten, mm) och hon håller det i ett fast och stilla grepp utan att släppa när jag håller handen under men släpper direkt på kommando.

Men när det blir dummi & vilt känner hon förmodligen av allvaret och vill antingen dra iväg med det eller släpper det på marken bara hon ser mina händer. Men det är bara att jobba på och öka kriterierna sakta, sakta så ska vi nog komma dit med dummi och vilt också till sist.

Tänk ändå att min lillfis är över 11 månader nu tiden går så himla fort!! Idag när jag vägde henne vägde hon 26 kilo!

  Tina & Lystra 2010-11-05

   mmer

Tina & Lystra 2010-03-10

På förmiddagen när vi gick till utkiken regnade det och var inte så särskilt mysigt väder men såklart alltid lika härligt att få sin långpromenad. Nu är det snö och de har varnat för oväder så vi får väl se vad det blir med det.

Må så gott i snöyran!