Snacka om att jag blev överraskad i fredags natt när jag väcktes av att hundarna skällde och skällde. Yrvaket gick jag upp och sa till dem att vara tysta och då hörde jag att det ringde på dörren. Blev lite halvrädd eftersom Perra var i Portugal och bara jag och Elias var hemma men kände mig ju ganska trygg eftersom jag har hundarna.

Gick snabbt in i sovrummet och tog på mig en morgonrock innan jag gick till dörren för att se vem det var. Jag var helt inställd på att det skulle vara polisen som skulle tala om att det varit inbrott i nåt grannhus eller försök till inbrott hos oss.

Som tur va har vi ett fönster i dörren så jag kunde kika ut för att se så jag inte öppnade för någon främmande människa.

Det tog säkert upp till en minut innan signalen från ögat nådde hjärnan och talade om att det iten alls var en söt kvinnlig polis som stod där och log utan att det var min finaste sötaste underbaraste dotter   som åkt hem från Köpenhamn för att överraska sin mamma på födelsedagen.

Jag fick presenter mitt i natten och vi satt i flera timmar i köket och drack danskt lakritste och åt danska honungskakor.

På lördagen var det dags för hundträning på fm och sen var det kalas med släkt och vänner på kvällen. Det var så mysigt att få fira även denna födelsedag tillsammans med min bästaste.

Tack alla ni fina för gratulationer och alla fina presenter!

Sen på söndagen var det till att stiga upp ganska tidigt för att åka iväg till Örebro tillsammans med Annika/Indy och Anni/Wolley för att starta på Frk Bergslagens WT.

När vi kom dit pågick KM för fullt och Annika var där och startade både Cola, Malte och syrran Polly och det gick jättebra för dem alla! Grattis till alla fina placeringar. Och grattis även till Mailn med Pingla och Fixa och Jessi och lilla Verk för fina prestationer.

  Jag är väldigt väldigt nöjd med min efterlöpstjej som skötte sig utmärkt på alla stationer men som hade en väldans otur på dubbelrutan som resulterade i att vi nollade denna = 40 poäng minus.

Men vi lyckades trots två nollor skrapa ihop 54 poäng på bara 3 rutor.

Ruta 1: Två enkelmarkeringar som hamnade klurigt bakom en hel hög med nedfallna stockar/träd. En baggis sa Lystra och spikade båda och hoppade i full fart över stockarna både ut och tillbaks = 20 poäng.

Ruta 2 och 3: Dubbelrutan bestod av en markering och en dirigering. Man hade 4 minuter på sig att klara av båda rutorna. Skott gick och en markering kastades ganska långt ute på en stor äng med gropar och stora grästuvor, bakom ett stort dike. Lystra spikade markeringen och sprang ut i exakt rätt område (hon till och med stod på den berättade kastaren efteråt) och jag ar helt säker på att det skulle bli en 20-poängare. Men hon fick den inte i näsan och efter en liten stunds letande i rätt område blev hon osäker och blev väldigt yvig och sprang i vida svängar på åkern. När hon hoppade över diket närmade hon sig området där dirigeringarna låg så då valde jag att kalla in henne för att inte förstöra även denna ruta. Skit också att jag inte fann mig när hon var i rätt område och blåste närsök för då hade hon troligen kopplat på näsan och hittat den men det är ju lätt att vara efterklok.

Efter markeringen skulle de dirigeras till en plats som gick parallelt med nedslaget. Lystra hade svårt att fokusera på dirigeringen (hon hade nog tankarna kvar på den där rackarns markeringen som hon inte hade fått in), hon sprang ut nästan hela vägen men några meter för tidigt började hon yra omkring och svarade inte alls på mina signaler. Jag ville inte stöka med henne när hon ändå inte lyssnade så jag valde att bryta även denna station och nollan var ett faktum.

Ruta 4: Walkup i par. Den som först skulle skicka sin hund hade den lös under ett ca 7-8 meter långt fotgende, markering kastades och när den var inne var det nästa hund. Samma sak för hund nummer två. Lystra skötte sig bra både under fotgåendet och satt stadigt när Wolley fick sin markering. Markeringen var heller inga problem = 18 poäng.

Ruta 5: Två enkelmarkeringar på vatten. Den första hamnade på land på andra sidan vattnet och den andra hamnade i vattnet. Jag tyckte att Lystra hamnade snett så jag valde att ställa mig med armen ut åt höger för att hon skulle se det när hon kom upp på andra sidan men när hon vände sig om hade hon dummin i munnen. Hon hade simmat precis spikrakt på den och det var jag som hade fel. Hon hade lite löst grepp och tappade dummin när hon kom upp, men tog upp den direkt igen och kom in med den. Hon spikade även den andra markeringen och den höll hon fastare så den tappade hon inte men skakade sig lite innan hon lämnade av = 16 poäng. Jag vet inte riktigt vad han drog poäng på, kanske att jag sträckte ut armen (men jag sa inget), att hon tappade den första eller att hon skakade sig med dummin i munnen. Jag tyckte hon markerade super och tycker att det var lite snålt   

Jag är iallafall helnöjd och tycker att det var ett roligt upplägg med så varierande rutor. TACK Annika och Anni för en trevlig dag!

Jag tycker det är superkul med WT. Synd att det bara är ett WT kvar i höst och då är  vi i Bordeaux så då kan vi inte vara med

När vi kom hem blev det myskväll med middag och en hel del fniss tillsammans med Linnsan som packade ner ett halvt hem i en ryggsäck.

Snacka om att vara proffs på att packa, inte en millimeter som gick tom i den ryggsäcken.

Trist att en helg går så fort bara och nu är min sötaste tillbaks i Köpenhamn   

Det där med att gå på linje är inte helt lätt. Vilja börjar sköta sin del på ett mycket bra sätt men matte har lite svårt att lära sig hur hon skall gå i vändningar och halter, var och hur hon skall sätta fötterna, att ha raka axlar och pendla med armarna.

Trots att jag är kvinna har jag kommit på att detta måste jag nog dela upp och idag har jag tränat på hur jag skall sätta fötterna ffa i vänstersvängar och helt om marsch. Axlarna vrider jag lite fortfarande och jag har svårt att gå avslappnat med pendlande armar men det tar sig   

Eftersom mitt Moviemaker bara krånglar har jag laddat ner en gratisversion av ett annat program och när jag hade gjort klart filmen och sparade ner den visade det sig att det står rakt över filmen att det är en demoversion. Men det får vara så ändå! Är det någon som har ett enkelt, bra och billigt (eller helst gratis) filmredigeringsprogram att rekommendera?

Jag körde lite lydnad med båda tjejerna men ffa med Vilja eftesom hon och jag snart skall tävla appellen. Lystra har jag ju ännu inte planerat in någon tävling med och jag känner inte att vi är helt färdiga för ettan men efter helgens WT tänkte jag fokusera på lydnaden med henne också.

Med Vilja körde jag mest fritt följ (att gå på linje, vänstervängar, mm) och fjärren (snygga snabba skiften på långt håll). Vilja är verkligen och hugget och försöker hela tiden göra sitt bästa.

Med Lystra körde jag mest ingångar, fritt följ (position, första steget, vändningar och halter) och så tränade vi på att kunna skilja på ligg och stå vilket är lite svårt tycker Lystra som gärna chansar på vad jag skall säga   Hon kändes dessutom lite extra disträ idag och hade svårt att koncentrera sig när åkgräsklipparen åkte förbi oss varv efter varv.

Efter lydnadsträningen gick jag och Annika iväg och körde lite jaktträning.

Vi började med att en och en fick gå som på en liten walkup (fast ensam och utan skott). Lystra var lite yvig i fotgåendet och hade svårt med en markering men löste i övrigt uppgiften bra. 

Nästa övning var att det kastades en markering och sen smögs det ut en dirigering i samma område. Lystra hade svårt att springa rakt men som Annika sa så höll hon en rak linje i minnet men var tvungen att väja för terrängen eftersom det var väldigt svår terräng att bara springa rakt fram i.

Vilja fick också markering+dirigering som hon löste mycket bra (förutom när vi backade vid andra skicket och hon stannade och luktade där hon själv hade suttit - det luktade ju löptik där )!

Vilja fick även ett helt dolt linjetag och hon var så lyhörd när jag dirigerade henne dit. Hon kom ut snett två gånger men kom tillbaks direkt när jag kallade in henne. Sen var hon så söt för när jag blåste närsökssignalen tyckte hon att det lät som sittsignalen så hon satte sig ner (och det har vi ju tränat en hel del på sistone) och sen kunde jag få henne att sätta ner näsan till vänster när jag visade närsök med handen   

Det låter kanske lustigt att man nästan står på händer och applåderar när en hund som är 5,5 år går att bryta och kalla in från arbete men för oss är det en otrolig förändring att "kanbästsjälvVilja" nu har börjat lyssna på sin matte! Jag blev faktiskt lite stolt när Annika sa att hon har blivit så förig och lyhörd.

TACK för idag Annika!!

Idag fick jag "den äran" att åka med Eva & Sara till Söderköping och hämta Saras lilla valp.

Hade förstås varit superkul att hälsa på Anna, Molle & Musse och Sara med Pippi & Wilda men det blev ju bara en tur fram och tillbaks för att hämta hem lilla Lhyra. Och såklart fika och en del hundprat med Nettan som har kennel Höstglädjens.

"Mormor" Eva får en puss av mamma Bacillen   

Jag ser verkligen fram emot att få följa de här två och deras framtida äventyr tillsammans    

Lilla Lhyra är en trygg liten valp som tog det mesta med ro även om det till och från var lite flåsigt och lät som om det var fiskmåsar i baksätet.

Kisspaus utanför Mc Donalds

Det kliar faktiskt lite första gången som man har halsband   

Kvällens jaktträning med Anni/Wolley kändes superbra, synd att Karin och Miso inte hann komma! Vi kunde tyvärr inte köra Walkup som vi tänkt eftersom vi inte hade någon som kunde panga/kasta. Så istället körde vi markeringar med skott och dirigeringar och pangade och kastade åt varann.

Vi började med skott och markering och sen skickade vi hunden 90 grader för att först ta en dirigering och sen fick de ta markeringen. Sen gjorde vi en dubbel med skott och då fick de ta dubbeln först och sen skickade vi på en dirigering 90 grader.

  

Man kan verligen inte märka nånting på min lilla racerpanter att hon precis har löpt!! Hon bara gjorde det hon skulle snabbt och effektivt utan tjafs   

Även Vilja gjorde det hon skulle men var lite långsammare att stanna på stopp/sittsignalen som jag avslutade med.....men hon tycker ju att det är en onödig detalj att man skall stanna när man håller på och arbetar   

Nu har jag bestämt mig för att ha en signal för kontakt och en signal för sitt   

Med Vilja har jag tyckt att det har blivit så segt att ha en lång signal för stopp/sitt. Hon har vänt sig om och undrat om hon verkligen mååste sätta sig. Så på Lystra har jag bara haft en kort för kontakt (stopp). Hon vänder i luften och kastar sig runt mad alla fyra tassar i marken. Men så har jag inte haft någon egentlig sittsignal men nnu har jag börjat träna på promenaderna med en kort för stanna, vänd dig om och ta kontakt och en lång för sitt och hon sätter sig blixtsnabbt!

Och just nu pågår intensivträning inför WT på söndag.

Ikväll ska vi träna walkup med skott och kast med Anni/Wolley och Karin/Miso och imorgon ska vi träna markering/dirigering med Annika och Indy.

Miso passade på att göra sig fin, hon har hört att lerinpackning ska vara bra för

hu(n)den  

I tisdags tränade vi markeringar och dirigeringar med Karin/Miso och Annika/Indy. En bra och rolig träning där det visade sig att erfarenhet varar längst. Alla ungdomarna hade samma problem med en kort svår markering och när vi skicade Vilja sprang hon inte en meter för långt och det sgå ut som om hon tänkte - Vadå skulle det där vvara svårt eller? När vi sen skickade Wilma som ju inte är direkt jakttränad sprang även hon ut och spikade markeringen.

Nu har jag precis komit hem från Söderköping. Jag har varit med Sara och Eva och hämtat hem Saras lilla goldenvalp Lhyra.....bilder kommer senare för nu ska jag iväg och träna! Men som ni förstår är hon såklart inte alls nå söt   

Nu löper båda brudarna.....eller alla tre kanske man kan säga. Pudelen vill inte gärna sluta flirta runt nu när de andra två löper så hon fortsätter i samma anda även om löpet är slut för längesen. Lystra är på dag 21 idag så egentligen kan man väl räkna det som om löpet är över men hon är fortfarande vansinnigt "flirtig".

En liten morgonflirt

Men som tur var är hon inte påverkad i arbete utan håller fortfarande full fart. Och jag håller tummarna att hon inte hittar på några konstigheter på söndag när vi ska på WT, men om det inte går bra har man ju å andra sidan nåt att skylla på.

I helgen har jag och Karin varit med gammeltanterna på Lydnadsläger i Fliken med Pia Brygård och Emma Willblad. Det var ett superbra läger med positiva, duktiga och engagerade instruktörer och vi fick en hel del aha upplevelser. Framförallt började jag fatta det där med att gå på "linje" och hur man får och inte får göra på en tävling. Jag har såklart vetat att en del av det man gör räknas som dubbelkommandon men att domaren har sån koll på var JAG gör trodde jag faktiskt inte   

 Rutanträning

Lägret blev verkligen en nytändning när det gäller lydnadsträningen och det känns som om Vilja och jag kanske ändå kan komma vidare i vårt tävlande. Jag kan aldrig sluta att förundras över hur fort den hunden tar till sig nya kunskaper och att hon så vansinnigt snabbt fattar att dessa sneda sättanden eller blicksläpp i fotgåendet som matte tidigare har godkänt inte längre är ok. Jag är så glad över denna härliga hund.

TACK till Pia och Emma för ett roligt läger!

Och TACK till min bästa Karin för härligt sällskap!

Jag har ju funderat lite på hur lång sträcka hundarna avverkar på en löspromenad på t ex 3,5 km  

Så idag har jag gjort test 1: Vilja hade GPS (min mobil) på sig under 3,5 km rundan. Den var noggrannt inlindad i handdukar och i tät plastpåse för att vara stöt och vattensäker (men jag hindrade henne ändå från att bada/simma med den på).

Resultat: Under 3,5 km promenaden avverkade Vilja 6,44 km!

Slutsats: Vilja rör sig  nästan dubbelt så långt som jag gör.

Egna funderingar: Jag är ganska övertygad om att Vilja rör sig något mindre när hon har klövjeväskan att "släpa" på än vad hon gör när hon springer helt fritt. Jag tror också att Lystra rör sig ännu längre eftersom hon springer mer egna repor i skogen och dessutom springer mer fram och tillbaka för att kolla var jag är. Vilja springer oftast en bit i förväg, stannar och nosar och väntar in mig   

Test 2 får bli att sätta klövjeväskan på Lystra men eftersom hon ännu inte har burit klövjeväska vet jag inte hur hon reagerar på att ha den på sig när hon springer lös.

Det återstår att se!

Har ni hört det förut??   

Ikväll tog jag med mig bara Vilja till klubben för att träna lydnad tillsammans med Karin och Susanne. Lystra "löpfia" är inne i höglöp så hon fick stanna hemma.

Vilja känns väldigt stabil i det fria följet nu, bra position och bra fokus. Vändningar, halter och stegförflyttningar känns också bra även om hon gärna vill slänga lite med huvudet vid vändningar med halter.

Ingångarna har blivit grymt mycket bättre än de var för några veckor sen, hon ville då gärna sätta sig slarvigt och lite snett framför mig. Nu trampar hon runt så fint med bakbenen och placerar sig rakt och fint i utgångsposition.

Rutan sätter hon i stort sett varje gång nu sen jag har banden även om hon idag hade dålig fart. Hon hade dålig fart i alla fartmoment idag och jag tyckte att hon gick inåt med höger fram och rörde sig stelt och konstigt så jag pressade henne inte och körde inte fartmomenten när jag hade lagt märke till det.

Fjärren känns det som om det har lossnat och hon låser sig inte fast i liggande när jag kommer långt ifrån så som hon gjorde förut. Jag belönar fortfarande framförallt uppsitt och endast nån enstaka gång läggandet.

Jag och Susanne pratade om tävlingsplaner och när jag sa att vi är så långt ifrån att tävla trean ännu undrade Sus varför vi inte tävlade tvåan istället. Och när vi pratade om det kom vi fram till att vi har i stort sett alla tvåans moment nu. På kul kommenderade Susanne mig igenom tvåan och VIlja var ju lite trött efter att ha tränat i över en timme redan men hon gjorde i stort sett allt, inte med jättefull fart men stabilt och lugnt. Med undantag för lite dubbelkommandon i hoppet och att hon plötsligt ikväll fick  för sig att hon skulle köra sättande och ställande under gång istället för läggande under gång och att jag fick ta dubbelkommando på hoppet. Och sist men inte minst att hon blev osäker och "låste" sig i fjärren IGEN!

Men men det är bara att jobba vidare och ikväll blev jag faktiskt sugen på att tävla tvåan på KM (26/9) och Nacka cup i oktober.

Vi får väl se vad jag säger efter helgens lydnadsläger   

Idag på eftermiddagen när jag hade tränat viltsök med Lystra tyckte jag att pippisarna inte var så fräscha längre    Men innan jag lät dem hoppa i soptunnan lät jag vingklippa truten och hängde vingarna på tork (jag har en dummi som jag har fått med en helt torkad vinge på och den har jag haft i flera år).  

Eftersom jag vet att flattifnattarna är milt sagt ganska intresserade av vilt hängde jag dem högt, högt (ca 2 meter) upp i ett träd. Sen gick jag ner och satte mig i bubbeltunnan och lät hundarna ensamma vara kvar uppe på berget.

Och när jag sitter där i godan ro i badet kommer Vilja farandes med en vinge i munnen. Jag ville inte ta emot den i badet utan ropade på hussen (som ännu inte hade hunnit ner i tunnan) så att han fick komma och ta emot Viljas fynd som hon hade jobbat väldigt för att ta ner ;)

Han gick upp och hängde upp vingen ännu högre (ca 2,5 meter) och jag frågade om han såg den andra vingen som jag hade hängt upp, men den hade hon ingen chans att komma åt sa han.   

Men då tänkte husse inte på att han har en hund som heter Vilja och som har just MYCKET Vilja ;) Om matte har börjat med den här sortens konstiga viltsök med vingar i träden så jobbar hon på tills allt kommit in   Det tog en stund och hon fick nog jobba väldigt med att klättra i träd för att komma åt dem men BÅDA vingarna kom in (en i taget) och levererades raka vägen till mig där jag satt i badet! Jag fick kliva upp och ta emot henne båda gångerna.

Man hade gärna velat se hur hon bar sig åt för hon måste på nåt sätt ha klättrat alternativt hoppat väldigt högt   

KnasVilja hon är inte lite envis hon   Lystra hängde med några meter bakom mamsen och såg väldigt impad ut när mamma lyckades få ner vingarna inte mindre än tre gånger.

Och hur gick då viltsöket med Lystra?

I flera dagar nu har jag bara tränat snabba upptag med olika fåglar (and, kråka, duva och trut).

Jag har dels tränat i koppel (att gå förbi viltet och att hon måste vara snabb att ta upp det annars har hon mist chansen) och att hon skall gå bredvid mig och bära. Jag har också satt ner henne och lagt fågeln framför henne. Sen har jag gått iväg och kallat in henne (med pipan). Hon har varit jätteduktig och tagit upp det mesta utan någon direkt tvekan. Hon har också kunnat gå bredvid mig och jag har kunnat klappa henne på baken utan att hon har släppt vilket är ett STORT framsteg! Hon har inte heller visat några som helst tendenser att vilja behålla det för sig själv eller försökt dra repor runt mig så som hon gjorde på viltkursen   

Så idag la jag ut ett sök med and, kråka, trut och duva. Hon sprang snabbt ut, hade fina snabba upptag och kom rakt in med allt och det mesta fick jag i handen (men då fick jag vara snabb). Jag kastade efter det några marleringar med truten eftersom det var den hon helst inte ville hålla kvar längre än nödvändigt. När hon kom in med den så vände jag och sa till henne att gå "HÄR" vilket är mitt jaktfotskommando. Det funkade bra några meter men sen släppte hon den. Men hon har verkligen gjort framsteg på bara dessa dagar så det ska nog inte vara några problem att kunna starta henne på provjaktprovet hos Eva Thoren den 26/9.

Nu har jag tagit fram en STOR svart korp eller vad det är, den är iallafall jätteSTOR.

Jag tror det är en sån som hon fick prova på hos Eva Thoren på valpkursen och då var den nästan lika stor som lilla Lystra (lite överdrivet men ändå, STOR är den iallafall)