Det är så jobbigt att se hur tiden rinner ut för vår söta goa lilla gammeltant :-( Att sinnena har övergivit henne ett efter ett har hon inte varit särskilt påverkad av och jag har tänkt att så länge hon är pigg och glad och inte har ont så har hon ju fortfarande livskvalitet! Men nu de senaste veckorna har hon blivit svagare och svagare i kroppen, benen glider isär på golven och hon vill inte lika gärna följa med ut på promenad. Om man peppar lite i början kommer hon oftast igång och hänger med på en kissrunda men för hennes skull kissar hon lika gärna (eller hellre) i trädgården (eller om andan faller på kan man ju även kissa inne). Hon sover väldigt mycket och verkar till och från inte ha helt koll på läget. Det är så svårt att se vår goa kavata och lite "oborstade" lilla dam som alltid har lagt sitt ord till debatten att bli så ynklig och svag. Hon har ju alltid (och gör faktiskt till viss del fortfarande) sett till att få sin röst hörd och att få sin vilja igenom vad det än gäller. Hon är verkligen en otroligt STOR personlighet denna LILLA hund och hon kommer lämna ett STORT tomrum efter sig ! Även om hon har levt ett väldigt långt och innehållsrikt liv så är det såå svårt att släppa taget, jag vet inte hur jag ska samla krafter att låta henne gå vidare... Min lilla söta mormor som blev 93 år sa på slutet -fram till 90 gick det bra men sen var det inte roligt längre.Om Tina hade kunnat prata hade hon kanske sagt -fram till 14 gick det bra men....Det är tungt nu och jobbigt att sätta ord på det oundvikliga som jag vet kommer och som jag innerst inne vet kommer ganska snart. Älskade lilla gammeltant!