....med stormsteg. Ena dagen tänker jag att om hon går såhär blir vi uppflyttade till att nästa dag tänka att detta går aldrig. Igår la vi ett 250 meter långt spår på en stor äng med väldigt högt gräs och då missade hon de två första apporterna. Vinden låg på och hon gick en bit ifrån spåret och jag hade inte en suck att hitta pinnarna i det höga gräset. Tredje lilla pinnen och slutet tog hon upp och kom in med = pangbelöning!!

Ja ja det får gå som det går, vi kör det som en träning och blir vi uppflyttade är det såklart bara kul  

Idag har Miso varit här och det var fantastiskt härligt höstväder med strålande sol, klarblå himmel och frisk och klar luft! SystrarnaBUS och mamsen passade på att ta sig ett bad   

Lystra tittar frågande på mig och undrar varför hon som går såå fint (åtminstone bitvis)måste ha nosgrimma på sig men det blir väldigt lugna fina promenader med lugna hundar och en glad matte när systrarnaBUS har nosgrimmor på sig.

Finaste mamma Vilja  

Finaste Miso Fiso    

      Och finaste lillfisen  

Full fart framåt är systrarnaBUS och mamsens motto  

          SystrarnaBUS var så söta när de simmade omkrong som två parhästar och höll i samma näckrosblad  

     Lystra sitter still några sekunder och spanar ut över vattnet

            Pudelen tar det lilla lugna och får för det mesta gå kopplad nuförtiden (för att hon inte skall tappa bort oss) vilket inte uppskattas eftersom hon knappt har varit kopplad under hela sitt liv  Hon kan ju inte förstå att hon måste gå kopplad nu bara för att hon är halvdement och nästan helblind.

Miso & mamsen

Må så gott!