Äntligen är våren här och med den kommer tränande och tävlande igång!

Igår var vi på FRK Bergslagens WT i Vallhalla. Jag hade tänkt starta båda tjejerna och hade anmält Vilja till Nybörjarklass och lillfisen till Öppenklass.

Men eftersom Miso har varit så löpseg har Karin fått ”den äran” att ta med Vilja på jaktkurs och träna henne inför WT:t. Och Vilja tackar ju inte nej till lite extra träning!

På våra gemensamma jaktträningar har Vilja varit så söt för ibland har hon funderat på om hon skall springa till mig med dummisen men då har det räckt med att jag har sagt till henne att hon skall springa till Karin så har hon gjort det direkt. Igår på Vallhalla visade det sig att deras träning har gett resultat för äntligen lyckades den grånosiga ”tävlingshunden” ta sig upp i Öppenklassen!!

Duktiga Karin och Vilja gjorde ett jättebra jobb som slutade på 86 poäng, en fjärdeplacering (på samma poäng som 3:an såå nära pallplacering) och uppflyttning till Öppenklassen!

Vilja förärades dessutom med domare Peter Flinks specialpris för att hon jobbar på med en aldrig sinande arbetsglädje helt oberörd av av att hon fått byta förare flera gånger. Och vi som känner ”Viljakanbästsjälv” vet ju att hon kastar sig in i varje uppgift som hon ställs inför med samma glädje och lust oavsett vem som håller i linan! Som kennelmamman sa så är Vilja nöjd bara någon kör henne till provplatsen ;-)

Jag har startat Vilja två gånger på WT, första gången när hon var 1 år och 4 månader och då fick vi pga bus, knallningar, ett uruselt (eller obefintligt) fotgående och min orutin 14 poäng på en ruta och nollor på resten. Andra gången var ett par år senare och då fick vi ihop 73 eller 74 poäng (precis under uppflytt) men sen har vi inte kommit till start nån mer gång.

Sommaren 2010 startade Perra och Vilja på ett WT (hade då också strax under 75 p) och på Flatmästerskapen (med både ris och ros) men efter det har deras träning fallit i träda. Det var även denna sommaren hon fick smeknamnet ”tävlingshunden” och blev kallad ”busig liten kille” av en domare ;-)

Men nu sex år gammal är BUSVilja Öppenklasshund. Fast på söndag skall hon till Lidingö och starta på WT i Nkl tillsammans med Karin igen och om några veckor skall vi till Fjällnora på WT men då funderar jag på om man kanske kan få ändra och starta henne i Öppenklassen istället. Eller vad säger du Karin?

Trött liten Lystra inväntar dagens resultat 

Lilla Lystra och jag debuterade i Öppenklassen och jag hade bestämt mig för att stötta henne igenom rutorna för att det skulle bli en bra erfarenhet och att inte tänka tävling eftersom jag inte tyckte att vi var klara för Öppenklassen.
Vi har knappt tränat nånting alls i vinter/vår och hon är fortfarande lite osäker på långa dirigeringar och svåra
markeringar. Hennes markeringsförmåga har dock mognat under vilan för nu när vi de senaste veckorna har kommit igång med jaktträningen igen har hon plötsligt en väldigt bra markeringsförmåga vilket hon inte hade i höstas. Hon sprang då ut i full fart i rätt riktning men började söka alldeles för tidigt och när hon inte hittade nåt kom hon i full fart tillbaks till mig, men nu springer hon ut längre i rätt område och ger sig inte förrän hon hittar apporten!!

Däremot är hon fortfarande osäker på långa linjetag och dirigeringar och vill hellre komma emot mig än att gå ut ifrån mig. Eftersom farten emot mig är väldigt väldigt hög har även hennes lilla sväng runt mig kommit tillbaka för när hon inte saktar in väljer hon istället att springa förbi och vända innan hon kommer in och det ser ju inte så bra ut på ett WT.

Såå jag hade alltså inga direkta förhoppningar att vi skulle få några bra poäng men min lilla svarta bara går in och gör sitt bästa i ruta efter ruta och alla domarna kommenterade att hon hade sån fantastisk fart in till mig och härliga avlämningar!! Härliga avlämningar, det ni jag som befarade att hon skulle ta en lov runt mig och att jag skulle få skämmas över våra ”barnsliga” avlämningar. Men nejdå lilla Lystra visste att nu var det tävling så hon sprang i full full fart in rakt emot matte och tvärnitade framför mig så det nästan blev bromsspår i marken. Lilla söta Lystra som vet när det gäller!

Så på säsongens första tävling och vår debut i Öppenklass fick vi ihop 80 poäng vilket också var samma poäng som den som kom 3:a men eftersom dom hade två 19 poängare kom de 3:a och vi 4:a, så retligt nära pallplacering även för oss!! Så ett till WT med minst 75 % av maxpoängen så är min lilla svarta racerpanter ELITHUND på WT! Enligt de gamla reglerna skulle hon vara uppflyttad i elit redan men enligt de nya reglerna krävs två tävlingar i Ökl med minst 75 p innan man får starta i Elit (om jag tolkat det hela rätt).

TÄVLINGENS UPPLÄGG OCH RESULTAT

RUTA 1 (Dirigering)

Nkl: Rak dirigering ut till en gran där det låg en dummi.

Vilja valde här att springa av sig lite energi (låtsades att hon inte hörde Karins närsök- och inkallningssignaler) och jag tror hon hann få sig ett snabbdopp på vägen också men sen tog hon med sig dummin på tillbakavägen och levererade snyggt till Karin.

Resultat: 12 poäng

Ökl:
Dirigeringen var längre i öppenklassen och det låg tre stycken dummis på rad precis bredvid varann (som gjort för att byta eller ta flera vilket många hundar också gjorde)

Eftersom jag vet att Lystra kan bli lite osäker på långa linjetag och jag märkte hur hon saktade in (i nivå där Nybörjarklassummisarna hade legat) la jag på ett par ”ja” för att stötta henne i att hon gjorde rätt och då fick jag ut henne hela vägen. Jag la på närsök och hon doppade direkt ner näsan och tog upp en dummi så i samma svep som
närsökssignalen la jag på en inkallningssignal och hon kom direkt in med EN dummi! Duktiga lilla fis! Även om hon inte brukar byta så kändes det som om risken var ganska stor eftersom det låg 3 dummis så väldigt nära varann. 

Resultat: 18 poäng Vi fick beröm för fotgåendet (detta var vår tredje ruta och fotgåendet blev bättre och bättre för varje ruta) och för att hon tog en och kom direkt in i full fart. Avdragen fick vi för att jag stöttade henne på vägen ut.

RUTA 2 (riktat närsök)

Nkl: Skick ut ca 5-10 meter till en ca 10x10 meters ruta där de skullle plocka in två dummisar.

Viljas fotgående var lite väl svajigt och så tyckte hon att domaren pratade och förklarade lite onödigt länge (hon visste ju vad hon skulle göra) så hon var på väg att ta saken i egna tassar men Karin lyckades hindra henne! När hon väl fick jobba så gjorde hon det hon skulle utan att tveka. Denna gången stannade hon på Karins närsökssignal (hon kände nog rätt väl var de låg) och tog in EN i taget. Duktig Vilja.

Resultat: 18 poäng (avdrag för fotgåendet)

Ökl:
Närsöksrutan låg lite längre ut men annars samma upplägg som i Nkl.

Lystra som i vanliga fall brukar göra rätt för sitt namn valde här att ignorera min närsökssignal och trava ut till elitklassens ruta. Hon lyssnade inte heller på min inkallningssignal utan hon var bara tvungen att kolla av området först så jag fick ta till min allra mest bestämda röst innan lilla fröken fattade att det var allvar. När hon kom emot mig stoppade jag henne i närsöksrutan och nu gick hon ner med nosen och sökte tills hon hittade första dummin. Andra skicket gjorde hon jättebra, stannade direkt på min signal i rätt område, letade intensivt, plockade upp en dummi och kom in i full fart.

Resultat: 12 poäng

Vi gjorde denna ruta som dagens sista och en förklaring kan vara Lystra helt enkelt var trött i huvudet och fick ”hjärnsläpp”, en annan kan vara att tävlingsdjävulen grep tag i mig som började känna att vi kunde få ganska bra poäng om vi inte nollade sista rutan (eftersom det hade gått skapligt på de andra rutorna) och att Lystra kände av det. Den tredje förklaringen kan vara att hunden som startade före oss var i Elit och hade gått ut till detta område
precis innan Lystra och att hon kände det.

RUTA 3 (Markeringar med skott)

Nkl: Enkelmarkering med skott. Jag vet inte om det var på samma sätt som i öppenklassens men isf var det först äng och sen ganska tät skog med en liten bäck och markeringen hamnade i skogspartiet.

Lätt som en plätt sa Vilja och som tur va så hann Karin säga apport i exakt samma stund som Vilja såg att domaren klappade Karin på axeln ;-)

Resultat: 20 poäng

Ökl: Dubbelmarkering med skott i terräng som ovan där ena markeringen hamnade inne vid bäcken i skogspartiet till höger och den andra till vänster.

Lystra satt stadigt i skott och kast och jag väntade en liten extra stund efter att domaren hade klappat mig på axeln innan jag skickade henne och då for hon iväg som skjuten ur en kanon och plockade in först den ena och sen den andra.

Resultat: 19 poäng (vet inte vad de drog för men det kan nog ha varit fotgåendet).

RUTA 4 (Markeringar med andpipa)

Nkl: Enkelmarkering på ett gärde där apporten hamnade i dikes/skogskanten.

Vilja spikade markeringen men fick syn på något bakom Karin när hon kom in med dummin så hon stannade upp precis bredvid Karin och tittade bortåt = inte världens snyggaste avlämning.

Resultat: 18 poäng (avdragen kan var pga avlämningen eller fotgåendet).

Ökl: Dubbelmarkering på rad i skogs-/dikeskanten där den bortesta kastades sist.

Lystra var väldigt laddad (vi gjorde denna som dagens allra första ruta) och hade liite svårt att gå fot fram till pinnen men satt sedan stadigt i kasten och jag valde att vänta en liten stund extra innan jag skickade henne. Hon sprang direkt ut för att ta den sist kastade men när hon passerade den som kastades först fick hon den i näsan och plockade in den först. När hon sen skulle ut och ta den andra ”fastnade” hon i det första området innan hon gav sig längre
ut och fick leta ganska länge innan hon hittade den andra apporten.

Resultat: 16 poäng (avdragen troligen pga ett vääldigt dåligt fotgående och pga att hon fick leta länge efter den andra apporten)

RUTA 5 (Dirigering)

Nkl: Linjetag på ett gärde ca 30 meter till en gran i kanten av gärdet.

Vilja gick här dagens bästa fotgående men när de ställde upp sig var hon väldigt intresserad av någonting åt höger (rätta mig om jag har fel Karin) så Karin valde att medvetet rikta henne väldigt mycket åt vänster. Vilja fick då dummin i näsan och travade ut ganska lugnt (för att vara Vilja) och man riktigt såg hur hon fick den i nosen, Karin la på närsökssignalen när hon var i området och då plockade hon den direkt!

Resultat: 18 poäng (Karin fick beröm av Peter Flink för smart handling men troligen fick de avdrag för att Vilja inte sprang ut i full fart och att hon vindade efter dummin eller så var det för att Karin blåste närsökssignalen?).

Ökl: Ett längre linjetag på samma gärde där Elitdummysarna låg utlagda ännu lite längre ut, lite till vänster om Öppenklassens, så det gällde att de inte kom för långt ut och fick elitdummisarna i nosen.

Lystra sprang till min förvåning ut i full fart rakt ut på en rak fin linje men eftersom jag var beredd på att jag skulle behöva stötta henne på vägen la jag på några ”ja” även om det inte hade behövts. Tyvärr råkade jag skicka henne lite snett så att hon kom rakt mot elitdummisen, som tur var stannade hon till när jag blåste stopp men vände sig inte emot mig så som hon ska göra på stoppsignalen. Jag fick henne att gå till höger på mitt tecken (troligen pga att
hon då fick den i näsan) och hon fann dummin ganska direkt när jag la på näsrsökssignalen. 

Resultat: 15 poäng (avdragen var pga högljudd handling, domaren (Peter Flink) tyckte att det var onödigt att jag la på ”ja” när hon sprang rakt ut i så full fart  men eftersom jag aldrig trodde att jag skulle få ut henne så långt rakt ut till en dold dummi så hade jag redan tänkt att hon behövde stöttning).

Vi hade en supertrevlig dag tillsammans med alla härliga Ryegatare och bästa kennelmamman! TACK alla ni och TACK till bästa Karin för ditt finfina jobb med min älskade BUStant!

Nu är vi strax framme i Storhogna där vi skall åka skidor i några dagar och snart bryts nog mottagningen!

Nu är det en vecka sen Vår fina Tina somnade in  

Hon somnade in lugnt och stilla i min famn omgiven av hela familjen. Hon har de senaste veckorna bara blivit sämre och sämre, hon kunde plötsligt sjunka ihop på golvet som om benen inte orkade bära henne längre. Men sen hade hon även sina bra stunder då hon kämpade på med sin ständigt viftande svans så det var inget lätt beslut även om jag innerst inne känner att det var det enda rätta

Älskade lilla gammeltant det var ett oerhört tungt beslut att ta men efter att ha pratat och ventilerat med vänner, familj och veterinären var det bara att inse att vi inte hade något alternativ.  Det var som Eva Thoren så fint skrev dags att kliva åt sidan och säga - Varsågod upp och lek!

Och leker är jag övertygad om att hon gör nu på de evigt gröna ängarna med sin älskade Milla (som lämnade oss så oerhört dramatiskt för ganska precis 7 år sen) och alla andra kompisar som har hunnit komma och gå under Tinas år. Igår fyllde hon 14 och ett halvt år så det är ju några år.

Och tänk att en så liten hund kan vara så full med värme och kärlek så att det räcker till så många både två- och fyrbenta.

När jag gick igenom alla gamla kort så blev jag verkligen påmind om vilket långt och innehållsrikt liv hon har haft och hur hon ständigt tagit sig an alla nya utmaningar med en evigt viftande och alltid glad svans.

Älskade pudelen du fattas oss!!

Första påsken hos oss (april 1999) 

Nybliven pudelägare och inte så bra på att frisera ;-)  

Silva, Milla och Tina tigger av Ola i Känna sommaren 1999

Det ser nästan ut som om Milla och Tina har blivit gripna av polisen ;-)

Lite skeptisk till att åka båt för första gången men så länge familjen är med så....

Tina och Lillgrå (8 veckor) gosar

Med kusinerna i Känna

Ständigt på jakt efter något gott att få eller tjuva till sig

Flocken har utökats med lilla Misty (som fyller 12 år i år) 

Provade mig fram med klippmaskinen....

Minns hur vi skrattade åt henne när hon kom smygandes ut ur stugan med Whiskasburken i munnen.... 

....vi låtsades att vi inte såg henne och smög efter för att fotografera

Bus med sina sex valpar hösten 2000!

Det är så jobbigt att se hur tiden rinner ut för vår söta goa lilla gammeltant :-( Att sinnena har övergivit henne ett efter ett har hon inte varit särskilt påverkad av och jag har tänkt att så länge hon är pigg och glad och inte har ont så har hon ju fortfarande livskvalitet! Men nu de senaste veckorna har hon blivit svagare och svagare i kroppen, benen glider isär på golven och hon vill inte lika gärna följa med ut på promenad. Om man peppar lite i början kommer hon oftast igång och hänger med på en kissrunda men för hennes skull kissar hon lika gärna (eller hellre) i trädgården (eller om andan faller på kan man ju även kissa inne). Hon sover väldigt mycket och verkar till och från inte ha helt koll på läget. Det är så svårt att se vår goa kavata och lite "oborstade" lilla dam som alltid har lagt sitt ord till debatten att bli så ynklig och svag. Hon har ju alltid (och gör faktiskt till viss del fortfarande) sett till att få sin röst hörd och att få sin vilja igenom vad det än gäller. Hon är verkligen en otroligt STOR personlighet denna LILLA hund och hon kommer lämna ett STORT tomrum efter sig ! Även om hon har levt ett väldigt långt och innehållsrikt liv så är det såå svårt att släppa taget, jag vet inte hur jag ska samla krafter att låta henne gå vidare... Min lilla söta mormor som blev 93 år sa på slutet -fram till 90 gick det bra men sen var det inte roligt längre.Om Tina hade kunnat prata hade hon kanske sagt -fram till 14 gick det bra men....Det är tungt nu och jobbigt att sätta ord på det oundvikliga som jag vet kommer och som jag innerst inne vet kommer ganska snart. Älskade lilla gammeltant!

Det där med att välja bil kan väl anses vara ett lyxproblem men det är nog så svårt!

Jag har fått för mig att jag vill ha en liten (lättparkerad i stan), billig och bränslesnål bil och det går ju inte alls ihop med att det ska få plats två stora (och en liten) hundar i den.

Men vi har ju en stor hundbil med stor hundbur i och vi behöver ju inte två stora bilar.

Jag började först titta på Toyota IQ som är en pytteliten bil men där det går att fälla baksätena så det blir som ett litet kombiutrymme bak. Om man kan sätta dit ett krocksäkert lastnät och om det dessutom kanske finns grindar som passar så skulle det ju bli en liten "hundbil" med två säten i som dessutom är bränslesnål och lättparkerad   

Nu har jag snöat in mig på denna typ av liten halvkombi med fällbara baksäten och hittat KIA Picanto

(finns tyvärr inte lila men det får kanske gå bra iallafall)!

En liten KIA picanto får det nog bli för den är ju dessutom väldigt billig i inköp!

Har ännu inte varit och tittat på någon IRL men tänkte försöka göra det. Men om det är någon som har en uppfattning hur stort (eller kanske hur litet) det blir där bak om man fäller ner baksätena så får ni gärna kommentera! Tror ni att det får plats två flattar och en pudelen i denna?

Gonatt på er!

....har runnit under broarna sen sist    

Men det allra roligaste och det som jag är mest stolt över är att jag har uppnått mitt lite hemlighetsfulla mål; Jag har tagit KÖRKORT    

Äntligen har jag 46 år gammal kommit underfund med att jag KAN köra BIL!! Och att det är ROLIGT att köra BIL!!

Och det har jag min finaste, bästaste och mest peppande körlärare Karin att tacka för   

Och när Karin hade gjort det första slitgörat att få mig att inse att det faktiskt är roligt kunde jag till och med köra med min söta make utan att vi blev osams     

TACK TACK till er båda för ert tålamod!

För att "toppa formen" och lära mig köra "körskolemässigt" åkte jag upp till Falun för två veckors intensivkurs där jag helt kunde fokusera på att läsa in teorin och att köra bil!

Vi bodde på Falufängelse och hade superkul på kvällarna några 18-åriga grabbar, nån lite äldre kille och en tjej och kille från Uppsala som inte var riktigt lika gammal som jag men de var iallafall över 30   Alla var vi där av samma anledning!

Första veckan var det bilkörning, plugg och halkbana. Den andra veckan körde vi mest "uppkörningsmässigt" där min körskolelärare "testade" mig. På torsdagen var det dags för teoriprov och på det fick jag MVG med endast tre fel totalt vilket tydligen är ett superbra resultat, men teorin har jag väl aldrig varit direkt orolig för.

På fredagen var det då dags för det som jag var mest nervös inför. Inte för att jag inte trodde att jag kunde köra bil utan mer att jag var rädd att jag skulle bli så nervös att jag skulle ställa till med nåt tok bara därför   

Men jag hade sån tur och fick en väldigt trevlig man som började småprata direkt och frågade vad jag gjorde på fritiden. När jag sa att jag tränade hund så pratade vi hundar och katter (han hade fyra katter som han åkte på utställningar med) och jag glömde nästan bort att han "kontrollerade" allt jag gjorde. Så när jag 45 minuter senare (efter motorväg, landsväg, ett antal rondeller, parkering och stadskörning) insåg att vi var tillbaks på Trafiksäkerhetsverket blev jag riktigt nervös och började darra på foten   

Och när han sa att körprovet var godkänt kastade jag mig om halsen på honom så glad blev jag   

När jag sen kom ut ur bilen halvt gråtandes (av lättnad att det var över) fick jag nyckeln av min körskolelärare som ville att jag skulle köra tillbaks "min" bil till körskolan för han var tvungen att vänta på en tjej som också hade kört upp och det var flera bilar som var på gång och behövde parkeringen.

Så jag fick hoppa in i bilen direkt (jag hann inte ens ringa till Perra, Karin, mamma, syrran, mfl och tala om att jag hade klarat det) och köra iväg helt ensam i Falun där jag såklart i min glädjeyra och pga att jag totalt saknar lokalsinne lyckades virra bort mig  

Men efter telefonkontakt med Marcus på körskolan fick jag guidning och kunde leta mig tillbaks till körskolan där hela hejarklacken (alla mina fängelsekamrater, personal och elever på körskolan) tog emot   

Och efter att som egen företagare först ha varit ledig i två veckor och sen komma hem till tre dagars instruktörsutbildning så har jag milt sagt fått jobba "häcken av mig" nu!

I helgen har vi varit hos finaste goaste Linnsan i Köpenhamn, och jisses vad jag saknar henne härhemma men det var kul att se hur bra hon har det i Köpenhamn och hon är så söt när hon pratar danska   

Men som ni förstår så har det inte blivit så mycket hundträning på några veckor men nu börjar det bli dags att komma igång igen.

Jag har tyvärr missat att anmäla till inomhustävlingen (tänkte starta 2:an med Lystra) i Kungsör om 2,5 veckor, veckorna har ju gått så fort att jag helt enkelt missade att det redan var slut på anmälningstiden   Mailade för att höra om det gick att efteranmäla vilket det såklart inte gjorde och det kunde jag ju förstå när jag hörde att det till och med var några  av dem som varit duktiga och skickat in sin anmälan i tid som hade blivit bortlottade   

Jaja vad är väl en lydnadstävling i Kungsör........

Men i min frustration över att ha missat den anmälan fick jag iallafall fart och anmälde båda "brudarna" till WT i Wallhalla den 9/4 och i Fjällnora den 21/4   Nu är det bara att hålla tummarna att vi inte blir bortottade!

Lydnads- och brukstävlingar finns det ju en hel del att anmäla till utomhus i april - maj så några tävlingar borde vi väl ändå få till!

Imorgon ska vi till klubben på fm och träna med lydnadsgänget för första gången på evigheter (känns det som iaf)!

Må så gott alla ni fina!

Jag har ju inte skrivit nånting om vår härliga resa i USA. Vi tog så sjuuukt mycket bilder, såg och upplevde så mycket att jag har liksom inte orkat "gallra" bland bilderna och bestämma mig för vilka bilder jag skall lägga in på bloggen.

Idag förde jag över mina bilder från mobilen och där är det ju ett mer hanterbart antal bilder som man har tagit och de ligger i kronologisk ordning så nu har jag laddat in mina mobilbilder och detta inlägg blir som en bilddagbok från våra 3 veckor i Californien (ja vi var inne en sväng i Nevada och Arizona också)   

Jag la in några videosnuttar också men det verkar som om det blev nåt konstigt med dem för de vara bara i ca 2 sek (åtminstone när jag kollar, hur är det för er?).

Familjen Annorlunda......med vår coola 15-sitsiga buss som tog oss runt!

Första frukosten i San Fransisco

Cable Guy   

Det var väldigt branta backar i SF

Alcatraz

SF sett från Alcatraz!

Sea Lions på Pier 39 i Fishermans Wharph

Golden Gate

De helt fantastiska Sjöelefanterna på Ano Nuevo nationalpark

Old Faithful Geyser of California

Carmel Beach

 Tjuvlyssnat i en bil på Highway One

Los Angeles "Walk of Fame"

Traditionell julfotografering

2 av fyra kusiner....

3 av fyra kusiner.....men var är Martin?

JULAFTON

Sill lunch på Venice beach

 Perra joggar på Venice beach   

Julstämning på The Grove

Ingen Kalle Anka men väl Piff eller Puff

Ungdomarna i "OC" Orange County

Surfing på Santa Monica beach   

Is på poolen och snö i Williams

GRAND CANYON

VIVA LAS VEGAS

Fear and Loathing in Las Vegas

  HAPPY NEW YEAR!!!  

NYÅR i staden som aldrig sover!

Tillbaks till San fransisco "Vertigo hotel"

Syskonen Jedestav   

Ganska lång och tröttsam hemresa med mellanlandning i Munchen!

TACK till hela fina familjen Annorlunda för en härlig resa    

....var det allt att det inte blev någon tävling för oss igår! Vi som har tränat så intensivt och var sjukt laddade efter en härlig tjejkväll med uppladdningssnack härhemma!

När jag vaknade på lördagsmorgonen och möttes av Lystra som såg ut som en blandning mellan rottis och sharpei så kunde jag verkligen hålla mig för skratt.

Hon såg precis ut som hon gjorde för ett år sen när hon fick en allergisk reaktion på (vad vi trodde då iallafall) Rimadyl.

Snopet att det inte blev nån tävling men såklart mest synd om min lilla fis   

Men förutom lite klåda så har hon varit i stort sett oberörd, sprungit, busat och härjat med mamsen som om ingenting hade hänt även om ena ögat var helt igenmurat.

Jag hade Betapred hemma sen förra gången så hon fick det på morgonen (när jag hade insett att jag inte skulle kunna tävla) och senare på kvällen var hon i stort sett återställd sånär som på några små bulor på huvudet som även idag har varit kvar.

Jag börjar starkt misstänka att det kan vara nåt i ridhuset som hon inte tål häst, hästbajs, torv, strö, mögelsporer....

Vi har ju tränat intensivt i ridhus flera gånger i veckan nu inför tävlingen och redan i onsdags var hon lite svullen under ena ögat och hon har haft som bulor som kommit och gått och i fredags när vi kom ut ur ridhuset kunde man se en omedelbar reaktion när vi kom till bilen. Men så som hon såg ut igår morse har hon inte varit i närheten av!

En lite "finare" Lystra

Imorgon ska jag ringa veterinären för att se om vi kan göra en utredning. Men innan vi vet vad det är så blir det Vilja som får följa med till ridhusträningen.

Idag har vi träffat familjen Romdahl-Sjölin och skjutit låååånga markeringar med apportkastaren högt uppför ett berg så hundarna ligger nu helt utslagna bredvid mig.

Och snart ska jag och Vilja iväg på ridhusträning!

Jag har än en gång tänkt om lite när det gäller min och Viljas tävlingsplanering (funderar på att kanske försöka oss på ett LP2 iallafall).

Och nu har jag gått igenom tävlingskalendern och bokat in ett helt gäng med lydnadstävlingar, apellspårtävlingar några WT:n, provapåjaktprov, mm

För nu är jag och tjejerna tävlingssugna!

STORT GRATTIS säger vi till våra vänner Annika & Indy som debuterade i Elitklass igår och som vann klassen och var snöpliga en halv poäng ifrån ett förstapris! Det ser så himlans trevligt ut när ni är på planen!

Och grattis till alla andra Nackaekipage till fina prestationer på gårdagens tävling!

I onsdags hann vi klämma in ett jaktträningspass tillsammans med Karin och Ingela.

Vilja var överlycklig att hon fick göra nåt annat än bara lite trixträning inomhus (som är det enda jag haft tid att göra med henne denna veckan)!

Vi hade med oss lite olika vilt men började med att alla hundarna fick göra en övning med dummisar.

Vi la ut ett närsök under en stor gran och efter kastad markering fick de först hämta in en från närsöket och sen hämta markeringen.

Gammal bild

VILJA började förstås med att springa för långt och inte lyssna på mina signaler. När jag blev arg och väldigt bestämt talade om för henne att hon MÅSTE lyssna på mig kunde jag få henne att stanna och sätta sig på signal och att hålla sig i rätt område (närsöket)    Markeringen var inga problem. Hon fick även en dubbelmarkering som hon fixade lätt som en plätt.

När vi plockade fram viltet la vi ut en kanin under granen som de efter kastad fågel (kråka) först fick hämta in kaninen och sen hämta markeringen. Inga problem för Vilja - full fart ut, snabba upptag och full fart in och bra avlämningar. Hon fick även här en dubbelmarkering med duva och nåt mer (minns inte om det var trut eller and) och hon fixade även det i ett flygande tempo. När hon hade gjort allt så bra var hon bara tvungen att påminna matte om att inte "glömma" kaninen som vi hade lagt ner på stigen   

Gammal bild

LYSTRA hade först lite svårt att förstå varför man skulle göra övningarna med dummy när vi hade fåglar och kaniner med oss men efter att hon fått gå jaktfot fram och tillbaka några gånger kunde hon "släppa" viltväskorna och genomföra övningarna med dummis. Hon lyssnade bra på mina signaler men var lite snabb och slarvig med avlämingarna som om hon ville få det undanstökat för att få göra övningarna med vilt istället.

Lystra var den som fick börja med viltet och hon sprang snabbt ut och hämtade både kaninen under granen och markeringsfågeln utan problem. Däremot blev jag lite frustrerad när hon la ner och började undersöka några meter från mig. och när jag ville få henne att ta upp igen och komma in hela vägen fick vi trassla en lång stund och jag fick det inte hela vägen in i handen. Sen fick hon flera markeringar med allehanda viltslag (and, duva, trut, kråka) och hon tog upp allt snabbt och kom in i full fart mot mig och kom närmre och närmre innan hon la ner. Jag började klicka henne när hon kom i full fart mot mig och var några meter ifrån mig och det fick henne att komma längre och längre in och de sista fick jag i HANDEN!!!

Så lycklig matte blev då!!

Jag körde sedan handtarget och klickade för nostryck i handen några repetitioner, la ner duvan på stigen och kommenderade "apport" höll fram handen och hör och häpna hon tryckte den i handen på mig inte EN gång utan säkert 10 ggr på raken!! Denna metod har tidigare inte funkat eftersom hon då har duttat i handflatan utan att ta upp viltet - hon som har ett stort viltsug har inte velat ta upp det när det blivit så mycket krav på avlämingen utan då istället låtsats som om hon inte sett pippin.

Avslutningsvis en MYCKET nöjd matte som i början på träningspasset tänkte att vi kommer aldrig få till några avlämningar i handen med vilt kände nu att YES vi kommer absolut få till avlämingar i handen med vilt bara matte tar fram vilt lite oftare!!

Känns som om vi tog ett STORT kliv framåt med avlämningarna!!