Karin och Wilma

20 april 2009 17:44

Återigen, jag är så himla ledsen för er skull. Jag vet hur gärna du ville klara det här jaktprovet. Jag vet också hur det är att vara så laddad och bli helt punkterad och så besviken. Men det går över och lusten kommer tillbaka (även om du inte gillar hanteringen av döda kaniner). Vilja har ju klarat allt annat med bravur, klart hon kan lära sig att hålla tyglarna fast hon tycker det är så vansinnigt roligt. Det hade varit värre om hon inte alls ville jobba.

Många stora kramar från Wilma och mig.

Ps. Om du börjar samla på frimären kommer jag att förfölja dig vart du än går iklädd kanindräkt tills du börjar träna med oss igen.

Caroline

20 april 2009 17:50

Så tråkigt när man tränat och kämpat för något!
Det låter som en klyscha, men det är bara att ta nya tag! Heja!

Jag känner inte dig så himla väl, men jag kan inte riktigt se dig framför mig med en porslinsskål full med yngel...

Hejaheja!

Gunilla & Asta

20 april 2009 17:53

Attan också!!! Förstår besvikelsen - det svider... Men jag skulle vilja se dig framför en frimärkssamling ;) NOOOOT!!!

Jaha, men då har du ju lite extra tid över att träna Tina inför hennes agilitypremiär ;)

Bamsekram /g.

Irene

20 april 2009 17:59

..suck&pust&neej, jag förstår att Vilja är billig eller t om gratis just nu, men som föregående skrivare, det är bara att bryta ihop och gå vidare och inte vill du ha Karin i kanidräkt efter dig?! ;o)
Du och Vilja kommer igen, ta ett eller två djupa andetag, analysera, träna så är ni redo snart och jag hoppas jag får se er i Råby(vad nu det ligger men jag tänkte försöka hitta dit:o)
En S T O R styrkekram och du vet...Jag hejar på dig!!
Irene

lotta

20 april 2009 18:02

näee, vad synd!!frustrerande förstår jag..såå tråkigt när man vet att de kan och man tränat och tränat och sett fram emot...:(men det är vål mycket det som är tjusningen med hundträningen..att man aldrig riktigt vet(fast de värsta gångerna vill man ju förståss vara utan..) hoppas Annica kommer någon vart med viljadonnan. Ni kommer såkart igen, du och Vilja, å då ska jag knipa tummarna ännu hårdare. Jag tycker jättesynd om dig just nu, förstår att det känns hopplöst för ett tag...men det brukar ändå gå snabbare över än vad man tror!KRAM PÅ DIG FRÅN OSS BÖRLÄNGEFÖLK!!(nästan så att jag skulle vilja muntra upp dig med en knäckebrödsvals a la familjen Löfgren...men...neeee, du mår nog bäst om du slipper se den synen;)

Elenor och Zidane

20 april 2009 18:28

ALLA har vi våra nollor.... Jag vet att jag tyckte det var skitjobbigt mina första starter för jag var helt säker på att alla trodde jag inte hade tränat alls med min hund, då han bar sig åt som jag vet inte vad! Men efter att ha varit funktionär ett antal gånger så VET jag att i stort sett alla hundar och förare har någon dålig tävling.
Det är bara att knyta näven....Det värsta är att trots att Zidane är snart 6, vet man ändå inte hur nästa jaktprovs-start ska gå...

Birgitta & Lizzie

20 april 2009 19:17

Rackarns också !! Förstår sååå väl din känsla, men enda trösten är väl ändå att det finns resurser " under huven " på damen, men som nån sa till mej ( när jag i princip var på väg att sätta ut viss liten odåga på det där blocket.se till lägstbjudande .. Ooops ) att det tar tid att köra in en Ferrari .. och som sagt motorstyrkan finns där, men de här moderna ABS - bromsarna är nog lite svårinställda .. *s* !!

Men som andra redan sagt : Hä bar´e te å bryt ihop och komme igen !!!

Min madame blir ju fem i sommar, och det var först i höstas som jag ens anmälde henne till jaktprov, och jag är innerligt glad att vi inte kom till start, för där hade det kryllat av fasaner och kaniner, och många nollor var det i protokollet, och jag är väl inte helt säker på att inte " vi " oxå hade knallat .. och du har ju ett helt gäng som kommer att vässa tummar och tassar nästa gång det är dax !

Massa tröstekramar kommer här från oss i Uppsala !!!

Jessica Holmström

20 april 2009 20:16

Förstår att det känns surt, inte kul när det går dåligt på prov. MEN det är bara att bryta ihop och komma igen. Du och Vilja kommer att klara det, det är jag övertygad om. Kram

Elenor och Zidane

20 april 2009 20:37

Tack för snälla ord hos mig. Zidane är min första hund och jag fattar inte att han blivit så bra som han ändå är med alla de fel jag gjort på vägen. Typ ingen (bra) passivitetsträning alls i början. Sen träffade jag en bra tränare, som sa till mig att Zidane var skitbra bara han fick rätt träning...året efter tog vi en 2 a i ökl och blev godkända kkl praktisk jakt. Du ska veta att vi har haft många fiaskon på vägen men han får vara min läromästare tills jag hittar den kombinationen som jag vill köpa valp ifrån.Planerar för fullt.... Så bara fortsätt träna......

Lena

20 april 2009 20:46

Det är bara att bryta ihop och komma igen ; )))

Ha en skön kväll!

Kram Lena

vildaopebbels

20 april 2009 20:58

Vad tråkigt för er, jag är ledsen för din skull. Men det går säkert bättre nästa gång.

Om det rycker i träninsgtarmen och du vill köra agility i veckan så ses jag gärna och tränar lite.

Kram

Annica

20 april 2009 21:00

Äh, jag tycker du ska skita i den där Vilja. Jag kan offra mig så kan hon stanna här. Hon har MASSOR av inneboende bra egenskaper jaktligt men hon vill för mycket då och då blir stadgan lidande. Jag gillar henne stenskarpt. Ida har hon fått suttit och bara tittat när Pingla har apporterat. Knallar man på prov får man bara sitta och glo!!

Karin, Hjalmar & Krut

20 april 2009 21:22

Besvikelse smakar inte gott, jag vet. Men smaken försvinner och det är bara att bryta ihop och komma igen.
Stor kram från oss

Irene

20 april 2009 21:29

haha stopp där kennelmamman, jag har tjing på Vilja, kom till tant Irene min chokladpralin!:o)

Helene & Wallander

20 april 2009 23:08

Har inte kunnat kika in förräns nu, har varit tvungen att jobba över alldeles för länge.

Åh Helena, fy vad jag lider med dig just nu. All tid, allt jobb man lagt ner känns som bortblåst. Man vill ju lyckas och få lön för mödan inte bli så besviken och ledsen. Även om dom inte är maskiner så borde något fungera på ett prov i alla fall, det gjorde det ju i och för sig, du fick allt i handen (glöm inte att ta det med dig).

Nu vet jag att varken du eller jag ger upp så lätt, men jag tror det måste få ta lite tid. Men med proffshjälpen så skall du se att det löser sig.

Jag har fått börja om från valpstadiet med Walle. Sitter på golvet och rullar ut tennisbollar som han får hämta (snart är parketten helt utsliten), hur kul är det då på en skala 1-10?

Vi får samla lite nya krafter, så tar vi snart nya tag tillsammans och sporrar varann på vägen, vad säger du?

Bamsekramar

Gazton

21 april 2009 03:53

Hm! Vad skall jag säga.... hon verkar ha lite Lapphund i sig. Även om vi kan vissa saker är det ju inte alls säkert att vi gör dom när ni hussar och mattar vill. Det är ju charmen med att ha oss, eller?!!!!!!! Det är bara att försöka igen, och igen, och igen, och igen.... inget deppande... kom igen bara.

Annica

21 april 2009 07:06

Vilja har skött sig exemplariskt inatt och sussat gott bredvid favvo-Pingla. Och till er med Bingo-Myrrabarn. Molle är ingen prins, Mynta ingen prinsessa och VILJA INGEN BEBIS!! HON ÄR EN HUND!!!!!! Nu väntar hårda tiden för chokladpralinen, he he. Sötebrödsdagarna då man var upphöjd till skyarna är över, nu är hon bara en ......

vildaopebbels

21 april 2009 07:19

Ja, jag jobbar på fredag fram till 14. Jag kan träna torsdag kväll typ 18, fredag efter 14 eller helgen.

Kram

Annika o Diesel

21 april 2009 09:36

Jag lider med dig! Inte tappa sugen. Vi tänker på er! Kram Annika o Diesel

Anna

21 april 2009 16:58

Många av livets misslyckanden har gjorts av folk som inte förstod hur nära dom var sin framgång när dom gav upp....
Det var ju första starten, DU behöver rutin också. Bara att bita ihop och visa oss var skåpet ska stå, du vet att du kan!!!
Även jag har en kompis med så stora skådespelartalanger att han lätt kunde komma in på Dramaten. Jag VET precis hur det känns i hjärtat när mattes lilla vän inte lyder men jag har fått nog. Basta!!Kämpa vidare och tro på dej själv!!!

Agge

21 april 2009 19:17

Jag vet precis hur du känner dig!!! Var med om precis samma sak. Tyra är väldigt lyhörd på mig och då jag blir nervös så "tar hon över" och det är som om hon säger till mig, lugn du matte "jag fixar det här". Jag hade också två prov nära varandra. Ett på söndagen och ett på onsdagen. Jag tänkte inte starta på onsdagen efter det att vi fick ett 3:e pris på söndagen, för det kändes som om vi var jättelångt ifrån. men startade ändå för min egen skull och för att jag skulle få provrutin. Hade en jättefin domare som såg att jag vart nervös då jag hälsade så han sa bara att vi står här en stund och sen sa jag att nu är vi redo.

Hon gick som en dröm och vi två var ett på detta prov så tappa inte sugen utan se det som en bra träning för att få lite provrutin! Du ska se att det går bra!!!! Kämpa vidare!!!

Tröstekramar till er!!!!

/Agneta & Tyra