....klaga så därför har jag inte kommit på nåt att skriva om på sista tiden   

Vi har visst kommit in i ett stim här nu, först var ju Lystra sjuk och förra veckan fick Vilja några konstiga vårtor på nosen som blev alldeles blodiga och kliade. När hon sedan inte ville äte sin mat och verkade allmänt nere blev jag riktigt orolig och hade vi inte varit på väg till Enånger på begravning hade jag åkt till veterinären direkt.

Elias låg också rejät däckad hela förra veckan och ända in i det sista var det oklart om vi skulle kunna åka hela familjen på begravningen.

Men vi kom iväg och både Vilja och Elias piggade på sig och i måndags (när jag hade tid på djurkliniken) var Viljas vårtor borta och aptiten tillbaks så jag avbokade den tiden.

Det var en fin begravning med mycket blommor, dragspel coh sång men det är ju alltid jobbigt med begravning.

I söndags var jag och Vilja på ridhusträning och jag ångrade efteråt att jag överhuvudtaget åkte dit för jag låg och frös och svettades om vartannat innan jag åkte iväg, men eftersom det var sista chansen innan tävlingen åkte jag dit iallafall. Jag var inte på humör och blev jätteirriterad på stackars Vilja när hon låg som fastklistrad i backen på fjärren. Karin var snäll och försökte komma med massor med bra förslag men jag var bara tjurig och tyckte att jag hade testat allt. Träningen blev en totalkatastrof för ju mer irritation Vilja kände av desto mer okoncentrerad blev hon även om hon gjorde allt för försöka förstå vad jag menade så blev det bara tok av allting.

När jag kom hem kände jag hur risigt jag mådde och nu har jag legat till sängs i tre dagar med feber, snuva, hosta och halsont   

Och jag som brukar skryta med att jag aldrig är sjuk har fått ställa in veckans uppdrag och haft mina första sjukdagar som egen företagare. Men jag har inte anmält någonstans att jag är sjuk för det är väl sisådär 7 karensdagar så det känns ju liksom inte som någon idé, eller?

Så med tanke på hur det gick på träningen i söndags, att Vilja har varit sjuk och hur jag mår just nu så känner jag mig ganska säker på att vi kastar in handuken på söndag  

Ett tag tänkte jag att jag skulle åka dit och ha roligt och bryta och belöna när hon går som bäst och strunta i resultatet. Jag har fått jättemånga bra tips på hur jag skall ta mig an vårat problem med fjärren men det känns som om det inte är något man kan stressa fram på en vecka. Känns dock som om det går framåt och som om vi kan ha hittat ett sätt att lösa det på. TACK till mina underbara träningskamrater, jag tror ni vet vilka ni är   

Nog med gnäll, vi kämpar på!

Med Lystra har jag börjat länka ihop läggande under gång och börjat träna ställanden och så fortsätter vi med fritt följ och apporteringen.

För att lätta upp det hela lite avslutar jag med lite bilder från vår härliga prommis i söndags!

Må så gott!

Idag på ridhusträningen startade vi med en platsliggning och jag la snörbollen ca 2 meter framför Vilja så hon fick något att fokusera på (även om hon nog var ännu mer sugen på Salsas matskål som Ewa hade ställt framför Salsa)  

När det hade gått drygt 2 minuter började plötsligt två hundar tokbusa och vi som stod gömda bakom planket hörde bara hur det dundrade i marken   

Vi gick såklart fram och där låg Vilja helt stilla fast jag är övertygad om att hon var jättesugen på att busa med grabbarna - duktiga Vilja  

Så himla bra att vi fick till en så stark störning och att jag fick möjlighet att gå fram och belöna henne att hon låg stilla! 

På slutet gjorde vi en till platsliggning och den här gången la vi hundarna utefter ena långsidan och gick ut på kortsidan. Första la vi utefter kortsidan och gick ut på långsidan.

Vilja låg i 3 minuter och enligt dobermannens husse (som för övrigt var en av busarna) som stod bredvid hade hon legat väldigt stilla och inte ens ätit (åtminstone vad han hade sett).

I fria följet var hon så följsam och kontaksökande som adrig förr, positionen, vändningar och halter blir också bättre och bättre även om hon gärna hamnar lite, lite för långt fram.  Men hon är så söt för hon har till och med börjat korrigera sig själv och hoppa bak när hon märker att hon hamnar för långt fram - det är bara att jobba vidare såhär och hoppas att det håller i sig.

Idag hade hästtjejerna lämnat ett hinder framme till oss och det var jättekul att hoppa över det jättehindret tyckte Vilja.

Rutan fixade hon skapligt med vårt nya sätt (att skicka med kommando framåt istället) från olika håll.

Körde tre inkallning med ställande som var helt ok om man bortser från det första där hon tvärnitade och käkade hästbajs!!

Men sen är det den där fjärren som håller på att ge mig gråa hår. Hon har ju en superfin teknik och skulle helt klart kunna få en tia OM hon gör det så bra som jag vet att hon kan! Men som det är nu lutar det åt en nolla och det är så frustrerande att hon börjat låsa fast sig i backen så fort jag kommer på lite avstånd. Idag körde jag pingpong (enligt Susannes tips) genom att gå närmre när jag körde sitt och längre ifrån på ligg och sen varierade jag avståndet fram och tillbaka. Och så försökte jag först få fram ett tydligare tecken vid sitt eftersom jag nog har varit lite för otydlig. Men på slutet av träningen kom jag på att det nästan gick bättre om jag körde utan handtecken, konstigt nog.

Vi avslutade med att visa Susanne och Ella hur jag har tränat in tekniken i stå-ligg och Vilja visade gärna hur vi har gjort. Sen när vi står där och pratar med de andra så sitter Vilja hela tiden och söker ögonkontakt med mig och bjuder flera spontana ligg- sitt - ligg- sitt vid min sida - jag blir inte riktigt klok på den hunden    

Idag har vi varit i inomhushallen tillsammans med Annika, Diesel & Indy, Karin, Wilma & Miso och Susanne & P.

Vi började med sittande i grupp i 1 minut och från början tror jag Vilja tog det som om jag lämnat för inkallning för hon startade och var på väg att komma till mig. Men när jag gick tillbaks och satte om henne så satt hon fint i 1 minut. Trodde faktiskt hon skulle lägga sig ner men hon satt väldigt stilla. Sen gick vi tillbaks och la ner dem och lämnade för dold platsliggning. Karin var inte med på platsliggningen och fortsatte träna med Wilma i lokalen. Det är ju en jättebra störning tycker jag men Vilja var reste sig först en gång. Och sen när jag kikade fram för att se om hon låg så reste hon sig igen och sen en gång till så det blev inte direkt någon bra platsliggning men när jag till sist blev sur på henne låg hon snällt kvar. Så om hon reser sig ikväll i ridhuset tänker jag markera att det INTE är OK!

Må så gott!

Här kommer film från dagens träning.

Förra veckan var en ovanligt händelserik vecka med både positiva och negativa besked.

På måndagen fick jag svar på att H&H Hälsa (alltså jag) hade vunnit en upphandling hos en av mina största kunder så nu har jag jobb så jag klarar mig minst två år framöver! Det kändes skönt och det glada beskedet firades med bubbel och bubbelpool i dagarna två  

På tisdagen åkte vi till djurkliniken med Lystra eftersom hon fortfarande haltade på höger fram. Vi fick träffa bästa veterinären Ann-Marie Appel som inte kunde hitta något förutom möjligen en något tunnare muskel i bogen på höger sida men det kunde ju även bero på att hon hade haltat i nästan en vecka. Lystra imponerade på Anne-Marie som överöste lillfisen med beröm att hon var en så snäll och tålig liten tjej som stod alldeles stilla och lät veterinären klämma, känna, bända och "bryta" utan att Lystra sa nånting. Hon bara stod där så tålmodigt och Anne-Marie sa att det verklgien var ovanligt med sån tillit och tålamod hos en såhär ung hund. då blev matte lite stolt över sin lillfis  

Hon fick Rimadyl som hon skulle äta i knappt en vecka och sen var det tänkt att vi skulle röntga henne (HD, AD och bog) som i måndags.   

Natten till torsdag väckte Lystra mig tre gånger och ville bara ut och rulla i snån och göra snöänglar, jag blev irriterad över att hon väckte mig bara för att hon var leksugen.

på torsdag morgon fattade jag varför när hon kom in till mig i sovrummet. Hon såg ut som en sharpei, nosen var supersvullen, läpparna var 5 cm tjocka och huvudet var alldeles knöligt och tjockt. Ögonen såg ut som små hål långt inne i det svullna huvudet. Akut in till djurkliniken igen för att få en kortisonspruta och betapred (för att ha hemma om det hände igen). Stackars stackars lilla lillfisen vad det kliade över hela kroppen, tacka för att hon ville ut och rulla i snön  

På fredagen hade svullnaden lagt sig men klådan var kvar ytterligare nåt dygn och vi hade henne under dygnetruntövervakning. Och så märkte jag plötsligt att hon inte haltade längre  

Efter allt hon hade gått igenom i veckan ringde jag därför och avbeställde röntgen i måndags. Kändes inte kul att söva henne nu också efter den pärsen. Sen borde det ju vara dags för löp ochså för min "bäbis" och då kan juj faktiskt en röntgen bli missvisande så även av den anledningen är det kanske klokt att vänta tills några månader efter löp.

Lite lugnare träning har Lystra fått för att få jobba med hjärnverksamheten men hon har fått vila från mer fysiskt ansträngande övningar. Vi har tränat stadga på ligg, vändningar och positioner och igår tränade vi in "snurra" mest på kul och nu snurras det som bara den  Lite fritt följ har vi kommit igång med igen efter haltandet och jag har nu lagt in lite vinklar.

Vilja stackarn har inte heller fått lika mycket som hon brukar för i helgen påbörjade vi en liten makeover av vårt kök så på min lediga tid har jag målat och fixat mest hela tiden men nu börjar det bli klart.

Llite träning har hon ändå fått och vi har nu fokus på rutan, fjärren, vändningar och halter. Efter förra söndagens träningstävling var det jju dessa delar som vi helt klart behövde träna mest på. När jag hade sett Karins film på fria följet såg jag att kontakten ser bättre ut än jag trodde men vi har stora problem i halterna. Vilja har en tendens att komma för långt fram och i halterna blir det extra uppenbart eftersom hon inte hinner stanna och hamnar väldigt långt fram och sitter ibland snett framför mina fötter, inte bra! Jag har ändrat belöningsplacering till vänster hand och så håller jag på och tränar mig på hur jag skall gå. Det blir ju inte direkt enklare för Vilja om jag vinglar fram, går jättefort och tvärstannar utan nån som helst förvarning. Så nu håller matte på att tränar sig på hur hon skall gå för att Vilja ska ha en rimlig chans att hinna stanna. Och det går bättre och bättre dag för dag  

Fjärren har jag börjat köra med externbelöning bakom för att få henne att komma igång med första uppsittet och det verkar vara en möjlig lösning. Om hon låser sig sådär har jag kommit på att det hjälper om jag säger hennes namn först, det är precis som om hon kommer på att "jaha det är mig du pratar med". Så jag får väl ta det dubbelkommandot på tävlingen i värsta fall (iallafall bättre än 100 dubbelkommandon och en hund som ligger fastklistrad i backen).

Vad gäller rutan så kom jag i förrgår på ett bra sätt som verkade funka och hon satte 4-6 klockrena rutor på raken!! Jag sätter upp henne, riktar in och visar med armen (nästan som linjetagstecken men inte riktigt) och skickar med "framåt" istället för "rutan" och sen kommenderar jag "stå". Jag testade att bara skicka henen genom två koner för att hon inte skall försöka rikta in sig själv eftersom det oftast gör att hon stannar för tidigt eller saktar in farten. Och det funkade superbra, full fart framåt mellan konerna och tvärnig när jag kommenderade stå. Helnöjd med att ha hittat ett sätt som verkade funka körde jag glad i hågen på samma sätt igår och då sprang hon snett åt höger i full fart och hämtade högra konen VARJE gång!! Vi hoppas såklart på tillfällig sinnesförvirring  och att det går bättre idag.

Oj va tiden går nu måste jag verkligen jobba lite innan det är dags för hundpromenad i det härliga vädret!