....klaga så därför har jag inte kommit på nåt att skriva om på sista tiden   

Vi har visst kommit in i ett stim här nu, först var ju Lystra sjuk och förra veckan fick Vilja några konstiga vårtor på nosen som blev alldeles blodiga och kliade. När hon sedan inte ville äte sin mat och verkade allmänt nere blev jag riktigt orolig och hade vi inte varit på väg till Enånger på begravning hade jag åkt till veterinären direkt.

Elias låg också rejät däckad hela förra veckan och ända in i det sista var det oklart om vi skulle kunna åka hela familjen på begravningen.

Men vi kom iväg och både Vilja och Elias piggade på sig och i måndags (när jag hade tid på djurkliniken) var Viljas vårtor borta och aptiten tillbaks så jag avbokade den tiden.

Det var en fin begravning med mycket blommor, dragspel coh sång men det är ju alltid jobbigt med begravning.

I söndags var jag och Vilja på ridhusträning och jag ångrade efteråt att jag överhuvudtaget åkte dit för jag låg och frös och svettades om vartannat innan jag åkte iväg, men eftersom det var sista chansen innan tävlingen åkte jag dit iallafall. Jag var inte på humör och blev jätteirriterad på stackars Vilja när hon låg som fastklistrad i backen på fjärren. Karin var snäll och försökte komma med massor med bra förslag men jag var bara tjurig och tyckte att jag hade testat allt. Träningen blev en totalkatastrof för ju mer irritation Vilja kände av desto mer okoncentrerad blev hon även om hon gjorde allt för försöka förstå vad jag menade så blev det bara tok av allting.

När jag kom hem kände jag hur risigt jag mådde och nu har jag legat till sängs i tre dagar med feber, snuva, hosta och halsont   

Och jag som brukar skryta med att jag aldrig är sjuk har fått ställa in veckans uppdrag och haft mina första sjukdagar som egen företagare. Men jag har inte anmält någonstans att jag är sjuk för det är väl sisådär 7 karensdagar så det känns ju liksom inte som någon idé, eller?

Så med tanke på hur det gick på träningen i söndags, att Vilja har varit sjuk och hur jag mår just nu så känner jag mig ganska säker på att vi kastar in handuken på söndag  

Ett tag tänkte jag att jag skulle åka dit och ha roligt och bryta och belöna när hon går som bäst och strunta i resultatet. Jag har fått jättemånga bra tips på hur jag skall ta mig an vårat problem med fjärren men det känns som om det inte är något man kan stressa fram på en vecka. Känns dock som om det går framåt och som om vi kan ha hittat ett sätt att lösa det på. TACK till mina underbara träningskamrater, jag tror ni vet vilka ni är   

Nog med gnäll, vi kämpar på!

Med Lystra har jag börjat länka ihop läggande under gång och börjat träna ställanden och så fortsätter vi med fritt följ och apporteringen.

För att lätta upp det hela lite avslutar jag med lite bilder från vår härliga prommis i söndags!

Må så gott!