Körde nyss ett kort träningspass på tomten. Jag satte Lystra och kastade en dubbelmarkering på linje.

Gick tillbaka och skickade henne. Hon sprang ut och hittade först den närmsta (stora illaluktande korpen) tänkte lämna den och istället gå till truten (som inte heller luktar hallon) men när jag sa apport tog hon korpen och kom in med den. Tog efter det in truten och hade lugna och fina avlämningar, tryckte viltet in mot min kropp och i min hand!

Kastade en ny dubbel, nu åt olika håll. Gick tillbaks och vände upp henne mot den först kastade (korpen) och det var ingen tvekan, hon tog min riktning och tog in den först kastade korpen trots att hon helst ville gå på den sist kastade - duktig flicka!

Avslutade med att träna fotgående runt och mellan pippisarna och inte heller det var några problem. Lugn, fin och följsam vid min sida.

När vi var nästan klara kom mamsen farandes, hon hade lyckats öppna inglasningen där hon skulle vänta med ett märgben när vi tränade.

Och då minsann glimra det till i Lystras blick och hon plockade blixtsnabbt upp korpen och stod med den i munnen tills jag hade satt ner Vilja och hon kände att hon med säkerhet kunde lämna korpen till mig!

Tänk vad lite konkurrens kan göra iallafall!