Efter en fantastiskt god middag i Höganäs skjutsade Annika mig, Karin och systrarnaBUS till Villa Malla Gästgiveri där vi skulle bo. Vi kom fram strax efter 23 men det fantastiskt trevliga värdparet tog emot oss med ett leende på läpparna och hade till och med hållit baren öppen längre för vår skull.   Så det blev till att ta en sängfösare tillsammans med My och Magnus som redan hade installerat sig i baren

Jag kan varmt rekommendera Villa Malla om ni skall ner till Skåne med eller utan hund! Hur mycket vi än krånglade och blev en person mer eller en mindre, kom sent, skulle iväg tidigt osv så fick vi hela tiden svaret: - Det är inga problem, det fixar vi!!

Efter att ha fått höra skräckhistorier från My och Magnus som hade varit och spanat in tävlingsmarkerna så jobbade min hjärna på högvarv hela natten när jag och Lystra var på flera jättesvåra WT  

Väl framme på lördagsmorgonen kunde vi konstatera att det var tätt mellan rutorna som alla hade en hel del terrängbyten med äng, högt gräs, vatten, vass, mm.

Men jag hade bestämt mig för att gå ut och ha roligt. Jag hade inga stora förhoppningar om att jag och lillfisen skulle ha någon chans bland alla proffsiga jaktlabbar och duktiga flattar. Min målsättning var att vi skulle slå mitt och Viljas resultat från vårt första WT vilket inte borde vara så svårt eftersom vi bara lyckades skrapa ihop 17 poäng    Men jag tar på mig flera av nollorna som vi fick den gången eftersom jag var så orutinerad och inte visste vad jag fick göra och vad jag inte fick göra. Sen att Vilja hade lite bråttom iväg på ett par stationer gjorde väl även det sitt till   

Jag, Karin och Annika gick tillsammans till rutorna och vi började med ruta 5 som verkade vara den lättaste rutan. Det var kul att gå tillsammans och kunna titta på varandra, peppa och stötta och det blev inte alls lika pirrigt då som när man är ensam.

RUTA 5

Fotgående från en pinne till en annan ca 5-8 meter kanske.

Ett skott sköts och en markering kastades i ett område med högt gräs. Domaren sa till att man skulle räkna till 2-3 och sen skicka hunden.

Lystra kändes lite het i fotgåendet men höll sig ganska ok vid min sida. Hon markerade fint och sprang rakt ut i området, plockade snabbt upp dummin och sprang rakt in i fullaste fart mot mina ben med dummyn utan att bromsa in. Vi fick nog några avdrag för den "hårda" avlämningen men ingen kan beskylla henne för att inte ha full fart in iallafall   

Vi fick 17 poäng och jag kände mig helnöjd - målsättningen var avklarad!

RUTA 4

Inget fotgående på denna ruta   En markering kastades i en ganska öppen skog på ganska kort avstånd (minns inte om det var skott eller ankpipa före kastet).

Här var svårigheten att dummin hamnade mitt emellan två stora stockar så vittringsförhållandena blev lite kluriga. Om de stannade till före första stocken fick de den inte i näsan och om de passerade båda stockarna fick den den inte heller i näsan. Så här hade jag fått tipset att blåsa ner henne direkt när hon passerade första stocken. Lystra markerade bra och stannade direkt när jag blåste närsökssignalen och stoppade ner näsan och plockade upp dummin! Duktiga lilla Lystra! Hon kom sen brakandes i lika full fart som på första stationen men här hade hon visst bestämt sig för en lite lugnare avlämning så hon stannade upp ca en halvmeter framför mig vände sig om och backade in till min sida   Såg så sött ut men var nog inte helt korrekt för domaren sa att han drog poäng för avlämningen och för att jag hade blåst ner henne. Han tyckte att hon hade markerat så fint (vilket jag också såg) och tyckte därför att jag inte hade behövt blåsa. Men jag tror ändå att det var bra eftersom många hundar hade sprungit ram och tillbaka över stockarna på denna station.

Vi fick 17 poäng och jag kände mig väldigt nöjd med vår insats även på denna ruta.

Ruta 1-3 låg utefter en lång å som var grundare och smalare på ruta 1 och blev rejält djup och ganska bred på ruta 3. Vi tog ruta 2 som nästa ruta eftersom de på denna inte skulle ner i och över vatten. Nu fick vi dessutom suverän coaching av Eva, My och Micke som även filmade ruta 2 och 3.TACK snälla ni för alla bra tips, peppning och glada tillrop.

RUTA 2

Fotgående från pinne till pinne. De blåste i ankpipa och en markering kastades i högt gräs (vita höga blommor) precis före vattnet. Här gällde det alltså att få ner näsan på hunden innan den hade gått i vattnet och över på andra sidan som många hundar hade gjort.

Ja fotgåendet är ju ett kapitel för sig som både jag och Lystra behöver öva mycket mer på. Här försökte jag köra den lite mer avslappnade stilen och det lyckades sådär kan man kanske säga. Lystra fladdrade ut från min sida som ni kan se på filmen. Hon markerade bra och även här tog jag det säkra före det osäkra och blåste ner henne. Hon låg kvar i området och fann ganska snabbt och kom in i full fart utan att ens vara blöt om tassarna   

Anita Norrblom som var den enda som sa poängen talade om att hon drog en poäng för fotgåendet och en poäng för att jag visslade så det betydde att vi fick 18 poäng!!!

 Tack till Eva & My för filmande och de underbara kommentarerna  

RUTA 3

Ganska långt fotgående efter skytt (eller så kändes det bara som om det var långt). Skott och markering kastades i högt gräs på andra sidan ån och det var ganska knepigt både att ta sig ner i vattnet och att ta sig upp.

Den här rutan var rejält svår eftersom de skulle ta sig diagonalt över vattnet för att komma rätt på dummin. Vindförhållandena ställde till det om de kom upp bortanför dummisen och jag hade fått tipset att man skulle stå långt åt vänster för att hunden skulle se så bra som möjligt.

Eftersom Lystra helst gick fot med skytten här hamnade vi lite väl långt till höger och jag valde att flytta Lystra längre åt vänster men då blev det lite rörigt framme hos domaren vilket såklart inte var så bra. Lystra markerade men hade svårt att ta sig ner i vattnet och sprang fram och tillbaks för att kolla efter ett bättre ställe att gå i. jag fick mana på henne några gånger innan hon beslutade sig för att "hoppa" i. Väl över på andra sidan hittade hon dummin ganska fort när jag blåste ner henne. På väg in hade hon dåligt grepp om dummin och när hon var några meter ifrån mig tänkte hon skaka sig och då skulle hon troligen tappat dummin så jag la på en inkallningssignal och hon kom rakt in utan att skaka sig   

Vi fick 10 poäng!

TACK till filmaren Micke för alla roliga kommentarer, jag skrattar varje gång jag tittar på filmen!  

RUTA 1

Fotgående från pinne till pinne. Skott och en markering kastades på andra sidan grunt vatten (de kunde springa över) på en landtunga mellan ytterligare vatten.

Lystra markerade bra, sprang snabbt ut, över vattnet och stoppade ner näsan direkt när jag blåste närsök och plockade in dummin! Inlevereringen på denna station blev nog dagens bästa! 19 poäng belönades vi med och poängavdraget var nog även denna gången pga att jag blåste.

Jag är så förvånad och förundrad över Lystras prestation. Hon överträffade verkligen alla mina förväntningar med hästlängder.

Bästaste älskade lilla hund vad mycket du kan         

Och jag är så glad och fascinerad av hennes lugn (passivitet) mellan momenten, att hon satt helt stadigt vid min sida utan en tendens att knalla för att sedan ha full fart ut och full fart in när hon fick jobba!

Vi fick ihop 81 poäng vilket gav en 29:e placering av 99 hundar. Det innebär dessutom att vi är uppflyttade till Öppenklassen vilket känns både kul och lite pirrigt.

TACK till Karin, Annika, Eva & Micke, My & Magnus för en fantastiskt rolig helg och GRATTIS till alla fina resultat! 

Och såklart tack till min lilla duktiga Lillfis   

Lystra ligger och tittar på finalerna och funderar på att vi inte var så många poäng från finalplats....om jag bara hade tagit vägen över vattnet direkt så.....  Hua va pirrigt!

I fredags styrde vi kosan mot Skåne. Min snälla man skjutsade mig och Karin till Eskilstuna eftersom Karins bil är på verkstaden.

I Eskilstuna tryckte de tre syrrorna (Lystra, Miso och Polly) ihop sig i den lilla bilburen och låg snällt hela vägen ner till Skåneland (med ett litet kort stopp).

När vi kom ner till Höganäs väntade brorsan Zebbe med spänning på att få uppvakta syrrorna.

Han började med Miso.....

...och hon är ju inte den som är svårflörtad...   

Lystra fick flatteryck och drog några repor runt runt på gräsmattan med hela syskonskaran i släptåg men då gick det så fort att jag inte hann med med kameran   

Efter flatterycket intresserade hon sig för alla Zebbes ben som hon hittade i trädgården och då var hon lite mer svårflörtad.

Polly var också lite mer svårflörtad och tyckte brorsan var lite ohyfsad som började stöta på henne......

  ....men HALLÅ vi är faktiskt syskon (sa Polly på sitt bredaste Eskilstunamål)   

Och även hon övergick till att intressera sig för ben istället till Zebbes stora förtret!

Efter en underbart god trerätters middag och trevligt umgänge gick vi ner till havet som låg ca 200 meter från deras bostad.

Syrrorna kastade sig gladeligen i det blå och då ville inte Zebbe (som inte gärna simmar bara sådär) vara sämre så han hängde såklart på syrrorna ut       

Miso hittade ne fin blå boj och visade på samma envishet som sin mor när hon vägrade släppa bojen.....den skulle med in till varje pris! Och om jag släpper den kan ju någon av syskonen ta den så det är bäst att hålla ett fast grepp om bojen och simma tänkte Miso  

Hon kämpade och kämpade och efter ett tag fick jag och Karin lite flashbacks från när Peter fick ro ut och rädda Vilja när hon envisades med att apportera en flytboj långt långt ut på djupt vatten!

Även om detta inte var alls lika långt ut och inte lika djupt kändes det lite olustigt så till sist fick jag klä av mig och stega ut och livrädda Fisen   

Jag trodde det var djupare och att jag skulle behöva simma men vattnet räckte mig bara till midjan   

STORT TACK till Jan & Bitte för er gästvänlighet och underbart god mat i ett fantastiskt vackert Höganäs!! När ni har vägarna förbi (eller till) Stockholm så är ni alltid välkomna det vet ni!

Vilken eftermiddag och kväll Karin och jag hade igår. Det började med att bromsen på Karins bil pajade mitt på motorvägen   

Det var riktigt läskigt men BÄSTA Karin lyckades iallafall manövrera bilen till Kista BK utan några incidenter (bromsen tog litegrann men någon tvär inbromsning hade den inte klarat av).

Snälla Peter kom med sin bil och så fick han smyga sig hemåt med Karin bil utan broms och som tur var kom även han helskinnad hela vägen   

Vi körde några långa linjetag med Vilja för att hon skulle få blåsa ur skallen lite innan spåret och hon tyckte det var hellajbans att ensam få all uppmärksamhet under tiden som småfisarna satt i bilen och väntade.

Sen fortsatte vi vidare till Norrtälje där vi hade bokat tre öppenklass viltspår. Vi fick leta oss långt ut i bushen och blev lite försenade.

Lystra fick börja och hon hann bara rasta av sig litegrann på väg till spåret. Det var klibbvarmt och REJÄLT mycke mygg!!

Lystra var snabbare iväg i starten än hon brukar och hon kämpade tappert på fast det var verkligen snustorrt i marken och väldigt svåra vittringsförhållanden. Hon jobbade på och gav sig inte fast hon tappade spåret flera gånger. När domaren sa att han inte kunde ge henne ett förstapris pga att hon fått för många tappt så tänkte jag först bryta eftersom hon började krokna men ville iallafall att hon skulle få lyckas med att hitta klöven! Eftersom jag bröt kunde domaren visa på spåret och jag kunde stötta och berömma henne när hon gick rätt. Hon fick beröm av domaren som tyckte hon var duktig som hittade spåret så många gånger men att hon pga omständigheterna tyvärr tappade det igen.

Sen var det Misos tur och eftersom Vilja blir ganska uppjagad när vi går iväg så beslöt jag mig för att stanna vid bilen och rasta av henne och Lystra (och mig själv) istället för att gå med. Tråkigt att missa Misos spår men jag kände att det nog var bäst iallafall. Miso hade varit superduktig och spårat lugnt och metodiskt men i återgången var det en älgrackare som hade gått rakt fram så hon fick ett andrapris.

Sist var det då Viljas tur och hon var som vanligt TOKladdad och började spåra direkt hon kom ur bilen och DROG mig fram till starten! Hon var lite fladdrig i början och drog mig igenom en torr enbuske men lugnade snabbt ner sig och spårade så int, lugnt och metodiskt. Det som kändes extra bra var att jag kände att jag kunde läsa henne på ett helt annat sätt än jag brukar. Hennes spår började i lite öppen skog och gick sen ut på en stor äng och på ängen var hon verkligen superduktig! När vi gick på ängen kunde vi se hur ett rådjur skuttade upp och sprang snett in i skogen. Vilja brydde sig inte det minsta om rådjuret utan fortsatte spåra. Men sen när vi kom in i skogen på andra sidan (där rådjuret hade sprungit) fick hon upp rådjursspåret och vek av efter det istället och när hon kom på att det var fel hade hon tappat "sitt" spår   Hon gjorde flera tappra försök att hitta tillbaks till spåret men trots att hon verkligen kämpade så orkade hon till sist inte. Hon var så trött att hon till och med tog emot vatten - och det brukar hon absolut inte ha tid med när hon jobbar. Så tyvärr så snubblade vi på mållinjen ca 50-100 meter från klöven och hon halkade ner på ett andrapris   

Jag är jättenöjd med alla tre tjejernas prestation och domaren sammanfattade det med - Ja ett som är säkert är ju att ni har väldigt duktiga hundar!

Men det är ju klart att man vill ha förstapris! Jag hade ju hoppats på att Vilja äntligen skulle kunna få några fler bokstäver framför namnet men för andra gången så snubblade vi på mållinjen, vilket onekligen känns rätt trist   

Kändes ju liksom lite onödigt att åka 10 mil, gå runt och svettas och försvara sig mot dussintals med myggor, vara hungrig, törstig, kissnödig, åka 10 mil tillbaka runt runt via vägbyggen genom hela stan och komma hem efter elva på kvällen utan ett enda förstapris!

Men med några glada scoutsånger i bilen höll vi såklart ändå humöret på topp!

Hungrig och törstig och långt kvar på vägen minst en kvart innan vi kommer fram..

Hungrig och törstig och långt kvar på vägen minst en kvart innan vi kommer fram...

Hungrig och törstig och långt kvar på vägen minst en kvart innan vi kommer fram...

Och man kan iallafall inte säga att våra tjejer inte kämpade och gjorde sitt allra bästa.....mer kan man ju inte begära, men det räckte tyvärr inte ända fram

Imorgon åker vi till SKåne på.....

jag vågar knappt säga det högt...

unghundsderbyt!

Glömde ta med kameran idag men jag kunde inte låta bli att lägga in dessa bilder på hur stolt hon var allra första gången hon hittade klöven i spåret April 2010!

Idag gick hon alltså sitt första öppenklass spår och det gjorde hon med bravur. Som vanligt hade hon ett väldigt sjå innan hon kom igång och varje blodsdroppe skall skickas på analys innan hon kan börja spåra  

Men när hon väl kom igång så var det inga problem alls! Så skönt att se hur hon har utvecklats sen i höstas då vi gick anlagsprovet och hon nästan kröp fram i spåret    

Idag blev det maxpoäng och ett första pris!

Allmänt omdöme:   

Klarar sig utmärkt när hon kommer igång. Måste lukta runt vid starten. Löser resten av spåret utmärkt och tar återgången med bravur. Härligt ekipage.

Snart blir det till att sussa, imorgon är en tidig dag!

Som jag skrev i förra inlägget är det mycke nu och den senaste veckan har varit lätt hysterisk   

KURS I EDSÄNG

Förra helgen var vi på kurs i Edsäng hos Eva Thoren. Karin har skrivit ett långt bra inlägg om den som ni kan läsa om HÄR om ni inte redan har gjort det. Vi hade superroligt med alla trevliga härliga människor och supergod mat med full service! TACK till Eva och Micke och hjälptränare My för en fantastisk helg!

Det jag tar med mig från helgen förutom alla bra övningar och tips är att min lillfis är modig som övervinner sina rädslor och så gärna vill klara av utmaningarna! Som Eva sa som jag tyckte var en så härlig kommentar var att - man måste vara RÄDD för att kunna vara MODIG! Och Lystra tycker (till skillnad från sin mor) att en hel del saker är lite läskigt men hon övervinner hela tiden sina rädslor och växer lite mer för varje gång    Som när hon till sist hoppade/simmade över bäcken och hamnade helt själv på andra sidan där björnarna bor!

En till kommentar som jag kommer bära med mig och tänkte skryta lite med var att Eva tyckte att jag och Karin hade de bästa närsökssignalerna på systrarna som hon sett. Hon blev helimpad av systrarnaBUS när de körde nosen i backen direkt när matte blåste närsök! Att jag inte kan få till en lika bra drill som Karin är ingenting som lillfisen bryr sig om för hon vet hur mattes signal låter   

VÄRLDENS BÄSTA LINNSANS STUDENT

I tisdags var det då dags för min underbara dotter att ta studenten! Vi hade en härlig dag och kväll tillsammans med släkt och vänner.

Kusinkärlek!  

ÅLAND

I onsdags var det dags för årets Ålandsresa med tjejerna och vi hade en rolig kväll/natt och dag med fint väder på hemresan   Och det som var lite roligt var att jag träffade på flera stycken som sa att de följer min blogg!

VILTSPÅR

Idag har jag och Karin varit iväg med systrarnaBUS för deras första Ökl viltspår! Miso tyckte det var väldigt varmt men kämpade på i värmen och klarade ut spåret och belönades med ett förstapris.

Lystra var inte lika påverkad av värmen och när hon hade analyserat av alla blodsdroppar i början (så som hon alltid gör) var det en fröjd att gå efter henne i linan. Hon är så tydlig och man ser direkt när hon har spåret i näsan och när hon letar efter spåret. Återgången tog hon som ett skolboksexempel sa domaren och hon tyckte det var en fröjd att se henne    Min underbara söta lilla MODIGA Lillfis som tuffade på i spåret även när hon var tvungen att gå förbi en mycket konstig höbal som var utlagd mitt i skogen!

Sen har vi såklart gjort vårt bästa att hinna med en del apporteringsträning med träningsgruppen och med Karin och Annika. Men det har varit svårt att hinna med så mycket träning som vi hade behövt för i helgen bär det av till Skåne på unghundsderbyt! Skall bli så kul även om det kanske blir lite för svårt för oss!

Återkommer senare och lägger in Lystras kritik för nu blev det bråttom in i duschen för snart bär det iväg på konsert i kyrkan!!!

Som sagt mycke nu  

Unghundsderbyt närmar sig med stormsteg och det har blivit en hel del jaktträning på sista tiden. Tyvärr har jag inte hunnit blogga eftersom det är en hel del även på det privata planet just nu med Linns student på tisdag och flera nya jobbprojekt som "ramlat" in! Att jobben ramlar över mig utan att jag hinner marknadsföra mig skall jag väl som egen företagare vara tacksam över   

Det är bara det att jag inbillade mig att jag skulle få ha det lite lugnt nu fram till semestern men det kunde jag fetglömma   

Just nu håller jag på och packar inför kurshelg i Edsäng! Skall bli såå roligt! Men känns lite stressigt eftersom vi skall ha studentuppvaktning härhemma redan på tisdag!

Vilken tur att man har en snäll make som har fått en lååång "to do" lista så han inte blir sysslolös under helgen när jag tränar hund  

Önskar er alla en trevlig helg!

Idag var det återigen samling med "gänget" på Rensättra ängar! Karin och jag avslutade sen med en god lunch nere på Telegraf i strålande   

Idag hade jag laddat med mycket tålamod och det hjälpte nog för Lystra gjorde bara ett litet race på andra avlämningen men skötte sig sedan mycket bra  

MARKERINGSÖVNING

Vi har gömt ett gäng närsöksdummisar i ett litet område. En stor markering kastas i området och denna tas bort när hunden inte ser. Hunden får träna sig på att ligga kvar i rätt område och på att lita på sin egen markeringsförmåga!

Alla hundar fixade övningen galant!

  Först ut är Lystra som började dagen såhär bra (om man bortser från att hon först ser ut att vara på väg mot Susanne som filmar)!

  Sen är det Vilja som såklart måste var lite extra effektiv   

  Misofiso "farten" har verkligen kommit ut ur dimman!

  Sen är det stollarens tur!

 Och så katten bland hermelinerna som troligen saknar fåren men vad gör man inte för att få vara med i retrieverligan   

Llilla Indy filmades med matte Annikas kamera så han kom tyvärr inte med på min film eftersom det jag som kastade!

DUBBELMARKERINGAR PÅ ÖPPEN ÄNG

Det var visst bara Vilja som kom med på film när hon hämtade markeringar! Och när jag skall skicka henne på nummer två råkar jag säga pass på istället för apport och Vilja som inte brukar vara så noga med att lyssna på vad jag säger tittar på mig med en konstig blick och sitter kvar   

TRiANGELN

Inkallning, linjetag och fotgående

  LYSTRA

  VILJA

Klassens clown Wilma Wilmenlund fick idag helt klart konkurrens om clowntiteln......

  ....när matte Karin "jagade" Miso   

TACK Karin att du bjöd oss på dagens skratt! Tyvärr lyckades jag inte få med hela krigsdansen eftersom jag filmade fisen men lite kom med  

För att inte vara alltför orättvis "bjuder" jag på en gammal goding när jag och Vilja "leker" kull    

 Och så får Fisen avsluta med att visa att hon kan göra övningen såhär bra bara någon talar om för henne hur det ska vara   

Nu ikväll har jag tränat linjetag, dirigeringar, tecken och signaler och Lystra har satt avlämningarna till 100 % även på lååånga avstånd  

Helene (med Wallander & Beck) hade uppmärksammat att Indy står ganska nära Lystra på filmen från förra träningspasset. Hon springer ju på utsidan av mig så det skulle kunna vara att hon inte gärna vill springa emot en annan hund. Jag har inte tänkt på det så mycket när vi tränar med "kända" hundar men på t ex kursen så klev jag ut från linjen för att ta emot henne. Det kan ju vara värt att tänka på om det framförallt uppstår när det är andra hundar i närheten. Det händer ju sällan eller till och med nästan aldrig när vi är själva så det kan ju vara en tänkbar orsak, i kombination med långa avstånd och öppna ytor.  

Gonatt nu ska jag sova för imorgon fm är det träning med den andra jaktgrupen!

Hade skrivit ett långt inlägg och så bröts anslutningen och allt försvann!

Det jag hade skrivit om var att i tisdags när vi tränade med gänget (Karin, Annika, Sus och hundarna) blev jag så frustrerad när Lystra plötsligt började göra sina stora rundor runt mig innan avlämning!

Den första övningen la vi ut linjetag och närsök åt olika håll  och sen kastades en markering åt ytterligare ett annat håll. De fick först hämta linjetag och närsök innan de fick hämta markeringen eller linjetag, markering, närsök beroende på vilken hund det var. Denna övningen skötte Lystra sig superbra, men då var det såklart ingen som filmade   Vilja fixade också den övningen bra om man bortser från att hon tänkte byta/ta två på närsöket och det får man ju inte göra   

Men det var sen när vi kastade dubbelmarkeringar som hon kom i full fart och sprang förbi mig, flera gånger på raken. Nu var det ju en ny väldigt öppen plats och det var ganska långa avstånd och det är ju då det kommer. Det är bara det att det är så frustrerande när man tycker man har kommit tillrätta med ett problem och så kommer det tillbaka. Från början har jag väl inte tagir så allvarligt på det eftersom hon alltid kommit in direkt och inte kört några ärevarv á la "dukanintetamigleken". Men det är ändå så irriterande att hon springer förbi mig och det blir rejäla avdrag om det inte till och med blir nolla på WT. Så hur som helst måste det bort!

Man kan se på filmen hur frustrerad jag blir och det är nog tur att det inte är något ljud för det var nog inga fina grodor som hoppade ur munnen på mig där    nästan lite PMS-varning tror jag bestämt.

Mina tålmodiga träningskamrater försökte analysera och komma med en massa bra förslag! TACK snälla ni för ert tålamod!

Annika föreslog långlina, att klämma i med ett "sitt" eller "fot" när hon kommer i full fart emot mig eller att helt enkelt inte bry mig om avlämningarna i samband med övningarna utan istället belöna när hon kommer emot mig och kasta en boll eller annat. Jag har ju klickat henne när hon kommer emot mig och detta har varit en bra hjälp på vägen men ibland kan det vara svårt att höra klicket så jag kanske får använda rösten istället.

Eftersom jag inte hade någon långlina och ville avsluta med några bra avlämningar ställde sig Annika bakom mig för att tala om för Lystra att man inte ska springa förbi matte   Lystra har lite respekt för Annika och ville först inte lämna min sida när hon fattade att Annika hade nåt på gång   

Men när Annika backade lite så stack hon iväg och det hjälpte med att "farliga" Annika bara stod där för då fick vi till två klockrena avlämningar när hon sprang i full fart emot mig och tvärnitade och satte sig framför mig med dummisen i munnen   

Idag gick jag bort till ängen och tränade lydnad och apportering. Då testade jag att klämma i med "sitt" när hon kom emot mig och första gågnen såg hon lite förvånad ut men tvärnitade och satte sig framför mig med dummisen i munnen   

Inte en antydan till att springa förbi mig idag!

Imorgon är det gemensam träning igen och då skall jag ladda med långlina och väldigt mycket TÅLAMOD, det lovar jag  

Kram på er alla!