Min bästa Vilja slutar aldrig att förvåna! Efter två misslyckade viltspårsstarter där hon till och från gått sin egen väg och tagit upp andra spår började det kännas lite hopplöst att kunna få någon mer etta i höst  

Men idag gick hon som tåget och smällde till med att inte bara få ett första pris utan hon fick dessutom ett HP!!! Det var det andra HP:t som domaren har delat ut under hela sin domarkarriär så hon är verkligen inte frikostig så vi känner oss VÄLDIGT hedrade!

Efter spåret som hon gick på 13 minuter med full pott och finfin kritik ringde jag stolt och berättade för husse som hade åkt för att hämta Karin, Peter, Wilma och Miso som hade fått fel på bilen. 

VILJAs omdöme: "Mycket duktig hund som klarar sig utmärkt i skogen.

Klarar av rådjursstörning i återgången. Härligt ekipage"

Vad kan det då vara som gjorde att det gick så bra idag? Ja det som kan ha gjort sitt till är kanske att jag tvingade iväg husse att gå ett spår med Vilja imorse för att hon skulle få blåsa ur skallen lite   Det här var nog den bästa uppladdningen Vilja kunde få.....lite uppvärmning med ett spår innan spårandet   

TACK till min söta make för att du alltid ställer upp   

Sen Så var det då lillfisens tur. Hon är just nu inne i en riktig spökperiod så det var kanske inte det bäst valda tillfället men vi var ju anmälda så då var det bara att testa. Hon lyckades iallafall visa att hon kunde spåra trots att det var en väldigt läskig skog med stora stenar, rotvältor, omkullfallna träd och annat läskigt  

       Här behövs det inga handskar minsann och man blir definitivt inte svettig 

Även om hon gick med svansen väldigt lågt och vissa sträckor tog en liten omväg runt de allra läskigaste träden så hade hon hela tiden full koll på var spåret gick och hon hann fram till klöven precis innan maxtiden Och det kändes skönt när Susanne sa att hon blev godkänd!

Och klöven gillar ju Lystra så här blev det plötsligt roligare och svansen åkte upp och hon ville stolt bära klöven till bilen.   

Min lilla söta mespropp nu får du mogna och tuffa till dig lite under vintern så vi kan starta öppenklassen till våren

LYSTRAs omdöme: "Osäker vovve som är i spökåldern.

Klarar sig med stöd av matte.Duktig när hon vågar sig fram."

En som var betydligt kavatare var syrran Miso som tuffade på i terrängen utan minsta tvekan och fick full pott och finfin kritik som jag lägger in här när jag fått den av matte Karin.

Skynda dig matte jag måste visa syrran, mamma & Wilma vad jag hittade i skogen!!

I bilen satt tre mycket imponerade (och avundsjuka) åskådare  

  Och Miso var såklart inte sen att utnyttja situationen.....hon snirklade mer än gärna runt och visade upp klöven.....  

...visst är den fin.....men den är MIN!

Duktiga "fisen"  Nu blir det till att träna för Ökl till våren!

Matte Karin får väl bjuda jaktgänget på anlagsfika på lördagsträningen nästa vecka när vi är bortresta så bjuder jag på anlagsfika och HP-tårta nästa lördag  

Det kändes så bra på gårdagens jaktträning, Lystra visade att hon verkligen har fattat stopp/uppmärksamhetssignalen, hon är så söt när hon kastar sig runt med full förväntan samtidigt som hon fryser med alla fyra tassarna i marken!

Att hon dessutom gjorde klockrena avlämningar de första tre gångerna gjorde ju inte saken sämre! Det känns bra att avlämningsträningen börjar ge resultat!

Ha det bäst alla,

nu ska jag pussa på min HP-vovve och mattes lilla mespropp    

...har det varit nu ett tag.

Lite dåligt med hundträning också för den delen men lite har vi iallafall hunnit med.

I fredags var vi och försökte ta vårt andra förstapris i viltspår men ack vad det skulle vara svårt nu då! Det blev ett andrapris den här gången också. Vilja började finfint och tuffade på som ett ånglok mitt i spåret och jag började känna mig ganska säker på att vi skulle få vårt förstapris idag   Hon tog återgången, alla vinklarna och de tre första sträckorna bra men vek sedan av och verkade ha fått upp ett färskare spår   Jag tog tillbaks henne där jag trodde hon hade haft spåret och hon gick på bra en stund till men stördes sedan av nåt annat färskare spår en gång till  

Jag kan ha stört henne lite genom att jag inte trodde att spåret gick över vägen vilket det gjorde men om hon hade varit helt säker på att det gick där hade hon varit mer påstridig så då hade jag valt att lita på henne men nu verkade hon inte alls säker och när jag stannade till lite så vek hon av. Så då blev det nedsättning i betyget (spårförmåga) och andrapriset var ett faktum.

Men med lite lite hjälp hittade hon sin klöv även denna gång. Domaren tyckte (även denna gång) att Vilja är en superbra hund men att hon var lite väl ivrig och stördes väldigt av vilt idag. Han hoppades verkligen inte att vi skulle ge upp för i skarpt läge vill man gärna ha den kapacitet Vilja har med hennes stora arbetsvilja, att hon inte ger upp och kämpar in i det sista  

Men hon måste såklart lära sig att det inte är tillåtet att ta andra spår än det som anvisats     

I lördags var det jaktträning med gänget igen och vi fick en härlig träning.

Vi körde walkup med skott och kast. Vi kastade även en dummi bakom linjen som vi kunde välja att skicka hunden på om den var alldeles för taggad framåt. Eftersom Perra sköt och kastade band vi först upp Vilja men det var inte alls bra för då satt hon bara och laddade upp sig  Jag gick och hämtade henne och när hon fick gå med mig på linjen var hon mycket lugnare men det var ju inte helt lätt att koncentrera sig på två hundar så det blev väl inte helt optimalt det heller. Jag valde att hämta dummin själv vid flera tillfllen och både Lystra och Vilja satt snällt kvar (eller Lystra reste sig förresten en gång men stannade kvar på platsen). Vilja fick hämta några dummis bakåt och även Lystra fick ta nån dummi. Lystra kom inte direkt in (även om jag gick en bit från linjen) men jag kunde lura henne att komma in till mig och byta mot kamplek med bollen. Känns fortfarande inte så bra med avlämningarna men så sakteliga går det framåt. Jag måste bara lära mig att inte hålla fram händerna!! Det går bra när vi tränar "bara" avlämningar genom att jag backar från henne med händerna på ryggen och hon skall trycka apporten mot mina ben/knän. Men sen när vi tränar apportering är jag där och viftar igen  

Såhär fint kan hon bära och komma upp i ansiktet på mig med alla möjliga saker (bollar, skor, leksaker, tidningar, som här en petflaska full med vatten, mm) och hon håller det i ett fast och stilla grepp utan att släppa när jag håller handen under men släpper direkt på kommando.

Men när det blir dummi & vilt känner hon förmodligen av allvaret och vill antingen dra iväg med det eller släpper det på marken bara hon ser mina händer. Men det är bara att jobba på och öka kriterierna sakta, sakta så ska vi nog komma dit med dummi och vilt också till sist.

Tänk ändå att min lillfis är över 11 månader nu tiden går så himla fort!! Idag när jag vägde henne vägde hon 26 kilo!

  Tina & Lystra 2010-11-05

   mmer

Tina & Lystra 2010-03-10

På förmiddagen när vi gick till utkiken regnade det och var inte så särskilt mysigt väder men såklart alltid lika härligt att få sin långpromenad. Nu är det snö och de har varnat för oväder så vi får väl se vad det blir med det.

Må så gott i snöyran!

Och det var nog tur att hon gjorde det för innan vi hann ta hennes andra spår hade det blivit mörkt (tänkte ju inte riktigt på att det var vintertid) och vi hade stora svårigheter att se snitslarna. Men eftersom Vilja gick mitt i spårkärnan hela tiden var det ju inga problem, vi fick med oss alla snitslarna ändå, tack vare bästaste Vilja!!

På återgången hoppade hon helt över att gå ut i återgången och tog vinkeln klockrent direkt! Det måste väl vara ok att de gör så, eller?

Lystra är fortfarande lite försiktig och blir lätt störd av ljud, mm. Precis när hon skulle börja kom det två stora hundar som hon blev överraskad av   

Så vi började om och då gick det bättre och hon travade på i spåret, tog vinklarna klockrent och hittade till sin klöv  

Lystra är väldigt spårnoga, duktig och lätt att läsa men jag skulle gärna vilja att hon hade lite mer självförtroende och inte var riktigt så försiktig och lättstörd. Men det kommer väl.....hon har ju blivit väldigt mycket tuffare redan.

Vill passa på och gratulera Annica (Ryegates) och Jessie (Vexas matte) till Vexas 11 små valpar som såg dagens ljus i förrgår! Tänk att det snart är ett år sen jag själv satt och beundrade Viljas 11 underverk.

  Vilja & valparna

Hoppas ni alla har haft en bra helg!

Kram Helena

Det blev en jätterolig och bra träning idag! Vi var 8 ekipage och då tar det ju sin tid så vi jobbade på hela träningen med samma övning.

Övningen går ut på att man låter hunden gå dit den inte förväntar sig. Alla instruktörer säger att man i den här sortens övnignar jobbar MOT förväntan med jag tycker att det är precis tvärtom att man jobbar FRÅN förväntan    

Vi började med att lägga ut ett stort sök med 16 dummisar som började på ängen och fortsatte ganska långt in i skogen, så det blev ju även en del terrängbyten här.

Sen turades vi om att kasta markeringar åt andra hållet.

Jag & Lystra kastar markeringar

Alla hundarna stod på linje och markerade och sen turades vi om att skicka endera på söket eller på markeringen. När en hund hade hämtat på söket kunde en annan hund få hämta markeringen så det var ju också till att hundarna hade markerat och kunde minnas markeringen.

Alla hundarna var jätteduktiga och jobbade på efter bästa förmåga.

Jag började med att ha lina på Lystra för att hon inte skulle få chansen att göra alltför stora race men idag var hon jätteduktig trots att det var så många hundar som tittade på 

Hon sprang förbi mig ett par gånger men kom sedan efter mig med dummin när jag backade ifrån henne.

Och då får man leka med matte för då blir hon såhär glad.

...finaste Viljan var så otroligt duktig på träningen idag  Lite trampande och gräsätande under väntan    Men annars helt otroligt duktig, satt stadigt och fint, full fart ut och hämta, full fart in och inte en tendens att ta "störningsdummin" ♥ ♥ ♥ Husses bästa tävlingshunden!

Lilla Triss 8 månader tyckte det var helkul att få hämta dummis och hoppade runt och gjorde bocksprång en stund......

..... men nör husse ropade var det nog bäst att springa dit iallafall.

Men Triss du glömde ju dummin säger husse 

Mira & Frasse

Frasse knähunden får värma matte när hon fryser  

(Simpzon syns i bakgrunden men annars kom inte

Ingrid & Simpzon med på kort idag)

  Karin & Miso

Jag med båda mina tjejer   

Ewa & Salsa

Eva & Acca

TACK ALLIHOP för en jätterolig träning idag!

Eftersom jag visste att jag hade väldigt mycket jobb idag tyckte jag det var bäst att ta långisen på förmiddagen innan jag satte mig vid datorn   

Finaste Vilja vid utkiken (ser att en trimning av hals och öron vore på sin plats)

Det var frost och strålande sol, en helt underbar dag  

Så jag och flattifnattarna gick till utkiken, det är så vackert där. Pudelen fick stanna hemma eftersom jag inte vågar ha henne kopplad med tre flattar springande i 110 runt henne med risk att de snubblar över kopplet och håller på att strypa pudelen och göra illa sina ben. Det var nämligen precis vad som hände förra veckan. När jag sedan kopplade loss henne och tänkte att jag får ha stenkoll så hon inte irrar bort sig, så lyckades hon såklart springa åt fel håll iallafall. Hon hör väldigt bra på ena örat och troligen väldigt dåligt på det andra så hon kan inte längre lokalisera ljudet så ju mer jag ropar desto snabbare springer Tina - åt FEL håll!

Efter en stunds letande kom min granne med Tina i koppel. Hon hade fångat upp henne när hon kom i full fart eftersom hon fattade att det inte stod rätt till när hon inte hade sett mig. Jag tackar min lyckliga att hon kom just där, just då!

Så för att göra en kort historia lång så fick alltså Tina stanna hemma idag.

  Mamma Vilja och systrarnaBUS

När vi var på väg från utkiken mötte vi Eva med Acca & Triss och hennes kompis med en labbe så då blev det flatte(retriever)race hela vägen tillbaka  

        Miso blev plötsligt jättetrött och de andra funderar på vad hon håller på med när hon lägger sig platt fall  

GRATTIS vill vi säga till matte Agge & Viljadottern Vera som idag har nosat sig till godkänt anlagsprov i viltspår 

 Vilka fantastiska näsor de har de små liven   

GRATTIS säger vi också till Jessica & Gnista som spårade sig till sista etta i Ökl och nu kan sätta SEVCH framför Gnistas många och långa titlar!

Kram på er alla!

.....ni för många bra tips på hur jag ska få Lystra att komma hela vägen in och hålla kvar apporten! En del har jag redan testat och andra tips var helt nya   Så nu har jag fått lite ny inspiration att jobba vidare på! Imorse testade jag att ge henne dummin och sen backa med händerna på ryggen och när hon tryckte den mot mina ben klickade jag (bakom ryggen) och var snabb och fångade den när hon släppte på klicket. Jag satte henne och la dummin någon meter framför henne och gick en bit bort och sa apport och det funkade jättebra inne - hon kom i full fart och hoppade upp på mig! Men ute på klubben när jag gick iväg och Karin gav henne dummin på mitt apport så funkade det på nära håll men så fort hon fick upp för mycket fart sprang hon förbi och så blev det ett (eller ett par) ärevarv för att visa mamma, syrran och Wilma. Det är bara att jobba vidare med händerna på ryggen!   

Tränade lydnad; inkallning, fotgående, hopp över hinder, läggande under gång med Lystra och fotgående, inkallning med ställande, hopp, apportering och raka inkallningar med Vilja och jag är väldigt nöjd med båda tjejerna idag. Fin attityd och väldigt arbetsvilliga!

Här kommer Lystra i full galopp för att få påbörja sitt träningspass!

Karin & Wilma tränar snabba stamp på targeten

Och snabba tramp belönas med kamplek, vilket uppskattas av Wilma!

  På tal om att man kan lära hundar att leka och att uppskatta lekbelöningar som Maria pratade om idag på föreläsningen så är både Wilma och Vilja goda exempel på det. Vilja såg ut som ett frågetecken när jag försökte kampa med henne första gångerna när hon var över 1,5 år (eftersom jag fått lära mig att man aldrig skall kampa med en retriever) men nu hugger hon in med liv och lust och engagerar sig i leken.

VILJA

Platsliggning (med hakan i backen)

Hopp.....

...sitt.....hopp!

Inkallning (tempoträning)

LYSTRA

Hopp

Inkallning

WILMA

Hopp....

....sitt....

....hopp!

Inkallning

MISO

Helt crazy bild på "fisen"

Hopp

Inkallning

  Jag missade precis när Lystra gjorde "magplask" i vattenpölen   

Nu ikväll har vi varit på föreläsning med Maria Hagström på klubben och att lyckas med sin träning/tävling! Hon pratar ju väldigt mycket om belöningsutveckling och hur viktigt detr är att utveckla många olika belöningar. Hon pratar även om hur viktigt det är att träna (eller leka) i olika miljöer tidigt för att förbereda för tävling. Det har vi ju varit väldigt dåliga på så nu blir det väl till att åka in till Sergels torg och träna lydnad snart eller vad säger du Karin?

Det var en bra och givande föreläsning (alltid lika roligt att lyssna på Maria) men som hon själv sa var det lite kort om tid eftersom det finns så mycket mer att prata om. Jag skulle så gärna vilja gå en kurs hos Maria men det är ju en bit att åka och så är det inte helt lätt att komma med på hennes kurser heller.

Gokväll nu blir det en kopp te och lite surfande innan jag skall nanna kudden.

Nu på förmiddagen har jag tränat lite lydnad (grundfärdigheter) härhemma med två taggade flattar som ville göra allt rätt och väldigt fort. Jag har även tränat avlämningar med Lystra och jag blir snart galen på att jag inte kan få henne att hålla kvar dummin i munnen när vi tränar, hon bara spottar ut den när hon kommer fram! Har jag tur spottar hon den i handen på mig och har jag otur spottar hon den en meter framför mig :(

 Vet inte hur jag ska göra?? När jag delar upp det har jag fått henne att ha ett fast och bra tag om dummin och att trycka in den i handen på mig men när jag sätter ihop kedjan att springa ut och hämta och bära in till mig så släpper hon den nästan alltid för tidigt!

När jag kommer hem och vi hälsar kan hon svansa runt, runt mig med något i munnen utan att släppa och riktigt "bjuda" upp det i ansiktet på mig. Och då kan jag klappa om henne, ta i henne, gosa, hålla fram händerna, mm utan att hon släpper det hon har i munnen! Men när vi tränar är det helt omöjligt att klappa henne utan att hon släpper apporten   

Jag tycker inte jag har ett dominant kroppsspråk när hon kommer in, har försökt vända mig ifrån henne och att gå iväg om hon släpper den och då kan hon jaga mig med den men så fort jag håller fram händerna så släpper hon :( Och ibland ger hon upp och vill inte ta upp den om jag envisas med att hon skall lämna den i min hand (genom att visa att jag inte vill ha den om hon inte lämnar i handen).

När hon apporterar i grupp vill hon ju gärna ta en repa extra med apporten och kan lätt bli lite girig men ändå har vi problemet med att hon släpper för tidigt istället för att inte vilja släppa ifrån sig apporten?

Jag tyckte ett tag att vi kommit ett framåt och det kändes positivt men nu känns det som om vi står och stampar igen  

Tips någon?

Jag har varit lite dålig på att blogga på sista tiden så jag har helt missat att gratta Viljadottern Ryegates Walk on the Wild side "Polly" som tog sitt viltspårschampionat i veckan endast 10 månader och 1 vecka gammal!!!

Så nu gör vi det och säger STORT grattis till duktiga Polly och matte Annica, ni är helt otroliga!

"Mormor", mamma och syrran är så stolta och imponerade   

Själva har vi ju inte kommit lika långt och lilla Lystra ska gå anlagsprovet om några veckor samma dag som mamma Vilja skall gå ett Ökl spår (där vi hoppas på hennes andra förstapris).

Igår la Perra tre spår i snön. Ett till Lystra ca 450 meter långt, två vinklar och bloduppehåll och två kortare till Vilja ca 200 meter (tror jag) varav det ena med flera vinklar uppe på en bergsknalle och det andra med vinkel och återgång på en bergsknalle. Lystras fick ligga i fem timmar och vi var lite spända på hur det skulle gå eftersom det var väldigt mycket snö när Perra gick spåret på morgonen och att det hade hunnit töa en hel del under dagen. Men det verkade inte bekymra Lystra som noggrannt gick sitt spår i sin vanliga mycket lugna takt. Hon är fortfarande lite försiktig och har koll på vad som händer runtomkring. Men nu kan hon iallafall gå ut i linan och jag kan större delen av spåret gå ca 5 meter bakom. På ett par ställen fick jag gå fram lite så hon kände mitt stöd. En snitsel hade ramlat ner så vid första vinkeln trodde Perra att hon vek av fel (han hade ju lagt tre spår så det var inte helt lätt att hålla reda på exakt hur han hade gått). Så jag stannade lite och lät henne undersöka spåret en stund men eftersom hon var fast besluten om att det var där han hade gått så var det ju bara att lita på att hon hade rätt och det var tur för såklart hade hon helt rätt!!

Duktiga lilla Lystra  

Tänk att hon var såhär liten när hon fick prova på sitt allra första viltspår 4 månader gammal

Mamsen satt i bilen och var väldigt olycklig när Lystra fick gå sitt spår igår men hon har ju sitt roliga kvar, eftersom hon skall få gå sina två spår idag.

Det blev ingen jaktträning idag så husse har tagit flattifnattarna på en långis i ösregnet, medans jag och pudelen är inne och bloggar!

Igår på långisen tränade jag stoppsignal med Lystra (ja Vilja fick några hon också) och nu har hon fattat att hon inte skall springa till mig utan kastar sig runt och tvärstannar med alla fyra tassarna i marken och öronen framåt, full av förväntan - precis så som jag vill ha det - så då kommer såklart kaninbollen flygande! När jag senare på promenaden blåste inkallningssignalen var hon så söt när hon först tvärvände och stannade med förväntan innan hon kom på att det var ju inkallningssignalen den här gången   

Ha en bra söndag!