Jag har haft så mycket fokus på vår tävling att jag har glömt att världens bästa pudelen fyllde 13 år igår  

Nu måste vi fira imorgon och eftersom Tina som de flesta gamla damer börjar bli lite virrig tror jag inte det spelar henne så stor roll om hon blir firad två dagar försent  

Imorse när klockan ringde kl 5.15 började man fundera på  hur man frivilligt kan gå upp så tidigt en lördagsmorgon. När vi kl 10 hade nollat spåret började man defintivt undra över hur man kan välja detta framför att ligga kvar och mysa i sängen. Men vi fick en härlig heldag tillsammans med Karin & Wilma och alla andra trevliga tävlingskompisar. 6 av 11 ekipage nollade spåret och ett tag såg det ut som om det skulle bli ensamt för de som skulle åka till klubben och köra lydnaden men men när man ändå är här tyckte nästan alla tänka så i stort sett alla kom till lydnaden.

Jag kan ju ärligt säga att Vilja och jag är väldigt ringrostiga och att jag inte har tränat tillräckligt mycket inför den här tävlingen som var vår debut inom brukset. Men jag hade inte räknat med att vi skulle nolla spåret. Enligt den ena domaren hade jag visat på Vilja snett på spåret men hon startade ju från pinnen så jag tror inte det egentligen spelade så stor roll. Vilja spårade bitvis väldigt bra men sprang till och från väldigt yvigt fram och tillbaka i spåret och det är inte tillåtet  

Det är ju först de sista veckorna vi har fått till att hon markerar och/eller plockar upp pinnarna och idag missade hon de två första pinnarna och plockade bara upp slutpinnen så då var ju nollan ett faktum! Det var många av de hundar som brukar plocka upp pinnarna som idag helt missade att markera eller plocka pinnar och man kan ju fundera på vad det berodde på. Att så många som 6 av 11 nollade spåret och jag tror ingen fick 10 poäng (de poäng jag hörde var från 5,5 till 7) kan man ju också fundera på? Någon trodde det kunde bero på att det var frost när vi la spåren och att det sen hade tinat och var lite daggvått när vi gick spåren. Att spåren gick i aktiva hästhagar kunde enligt någon annan var lite extra svårt (Vilja hittade ett litet mellis i hagen - frusen hästbajs var ju svårt att motstå för en flat). Men jag vet inte vad jag tror? I mitt och Viljas fall berodde det nog helt enkelt på att vi var för otränade!

Vilja laddar med lite nypon!

Sen var det då dags för budföring och det har Vilja och jag mest tränat som pangbelöning efter lydnadspass med Karin som mottagare, men jag tänkte att det funkar säkert ändå  

Men det gjorde det inte    Vilja sprang ut ca 10 meter och vände sig sedan mot mig och såg ut som ett frågetecken och när jag klämde i med ett till MARSCH sprang hon in till min sida och satte sig   

Men vi var inte ensamma om att nolla budföringen heller, jag tror jag såg 4 eller 5 som sprang till mottagaren och en av dem var Wilma som sprang skjuten som ur en kanon till mottagaren! Duktiga Wilma!

Efter budföringen var det platsliggning i 3 minuter och jag tyckte Vilja låg som en sfinx (vickade dock från ena höften till den andra och sen tillbaks men jag trodde inte det var lika petigt på brukset och så har hon gjort på lydnadstävlingar och fått 10) så jag tog för givet att vi hade fått 10-10 och blev väldigt förvånad när den ena domaren hade gett oss en 9:a med kommentaren oro  

Inte för att den poängen spelade någon roll men eftersom vi fick möjlighet att prata med domaren efteråt passade jag på att fråga vad han hade sett som jag inte hade sett (eller om det var ett vickande fram och tillbaka som dragit ner poängen). Han sa att han tyckte att hon hade spänt bakbenen som om hon var på språng att springa till mig som på en inkallning? Lite förvånad över det eftersom hon aldrig har sprungit till mig på platsliggning men han såg det han såg och vi måste helt enkelt jobba på att hitta en helt avslappnad ställning där hon kan ligga helt stilla (även utan att byta höft).

När det var dags för oss att gå vårt lydnadspass kände jag mig helt kolugn eftersom vi tog det som en träning. Och snacka om ringrostig matte, när tävlingsledaren sa nästa moment är linförighet då stövlade jag på ca 5-10 meter innan jag kom på att hon nog inte hade sagt något. Vände mig då om och tittade frågande bakåt mot tävlingsledaren men hon fortsatte bara att kommendera. Mattes strul bidrog kanske till att Vilja blev lite ofokuserad och linförigheten blev därefter!

Jag avstod framförgåendet eftersom jag inte ville röra till det och göra Vilja osäker för vi är ju inte alls färdiga med det momentet.

Det här var ju första gången jag tävlade med två domare och det var lite spännande för deras poäng skilde sig väldigt mycket, i nästan alla moment fick vi 1-2 poäng mer av den ena domaren.

Resten av momenten:

Platsläggande - la sig segt

Inkallning - enligt den strängaste domaren långsamt tempo, vilket jag inte riktigt håller med om och inte den andra domaren heller tydligen   

Apportering - Enligt domaren ojämnt tempo (snabbare ut än in)

Hopp över hinder - Hamnar toksnett och sitter så hon ser mig vid sidan om hindret så jag lutar in kroppen lite åt andra hållet så hon skall hoppa på tillbakavägen också, vilket hon gör  

Så nu har vi debuterat i appellen (allra första gången för både mig och Vilja) och nu vet vi vad vi ska träna på till nästa gång (om det blir nån nästa gång).

Liite eller ganska mycket synd att inte Wilma plockade upp pinnarna i spåret som hon alltid brukar för då hade de blivit uppflyttade idag!!

Jag visste ju att Vilja inte var lika säker på spåret och att vi inte hade budföringen och framförgåendet men om hon hade haft fullt på spåret tror jag även att våra halvdana poäng hade räckt till uppflyttning så är man säker på spåret så kan man tydligen klara en uppflyttning utan både budföring och framförgående.

   En av våra härliga medtävlare som verkligen gjorde sitt bästa för att hålla tungan rätt i mun eller för att hålla tungan inne i mun kanske man kan säga.

Trött tävlingshund vilar ut på golvet i klubbstugan!

Nej nu måste vi börja med maten och gå ut med hundarna innan jag somnar   för lite trött är jag allt, men om jag känner mig själv rätt kommer det dröja innan jag kommer i säng!

Tack Linn för tipset nu har jag laddat ner Picasa och det verkar finnas en hel del man kan göra där bl a kan man göra olika sorters collage   

Ikväll när husse kom hem passade vi på att väga alla flattifnattarna

Lillfisen Lystra vägde 24,2 kg och Miso 27,1 kg men då har hon en bra bit kvar till mamsens matchvikt som idag kom upp i 31,5 kg!!

mamma Vilja: 

Idag på promenaden mötte mor och döttrar flatte något äldre mor och dotter setter.....mamma Vilja funderade på om de inte skulle leka (hon har tidigare lekta med dotter setter) men settrarna var inte så leksugna idag.

Kolla in Lystras minspel

Nere vid glasan var det soligt och fantastiskt vackert!

Flattifnattarna hittade den tung träbit som de med gemensamma krafter försökte släpa upp på land.

Sen hittade Miso en vedklabbe i lite lämpligare storlek.....

....du kan inte ta mig!

Det kan jag visst!

Vilja roar sig med att leta saker på botten istället!

Bäst att rädda pudelen från att bli omkullsprungen av tre galna flattifnattar!

  Miso gjorde flera "fynd" på stranden.........

....och fick såklart igång både mamma och syrran!

Inte lika kul när ingen jagar.

Vilja tyckte det var orättvist att inte hon fick ha nosgrimma så hon gjorde sig en egen grimma av kopplet  

Och pudelen som troligen trodde att tanten i rött (som ni ser långt bort i bild) var jag. kom på efterkälken och fick springa fort fort för att komma ikapp oss när hon insåg sitt misstag  

En till härlig dag med lite dålig arbetsdisciplin men desto härligare hundpromenader  

Imorgon ska Lystra till Karin och jag ska in till stan och jobba så då blir det lite mer jobba av.

Ikväll tänkte jag lägga ett spår på gräs- och grusplan med flera pinnar för att få Vilja att markera pinnarna ordentligt. Lystras grundfärdighetsträning har kommit lite i skymundan de senaste veckorna eftersom jag och Vilja skall tävla men efter helgen så............

Ha de!

.....började jag leka lite med min nya kamera  

  Svatvitt

  Sepia

  Filtereffekt (svartvitt)

  Filtereffekt

  Lite ändrade färginställningar (tror jag)

Vilken av bilderna tycker ni är finast?

  Lystra med fågel (sepia)

Vilja (svartvitt)

Har inget redigeringsprogram i datorn ännu men är glad att jag nu har hittat dessa lägen på kameran för jag älskar svartvita och sepiatonade bilder!

Nej nu måste jag återgå till jobbandet en liten stund innan det är dags för en långpromenad i det soliga härliga vädret!

Svårt med arbetsdisciplinen såna här dagar  

....med stormsteg. Ena dagen tänker jag att om hon går såhär blir vi uppflyttade till att nästa dag tänka att detta går aldrig. Igår la vi ett 250 meter långt spår på en stor äng med väldigt högt gräs och då missade hon de två första apporterna. Vinden låg på och hon gick en bit ifrån spåret och jag hade inte en suck att hitta pinnarna i det höga gräset. Tredje lilla pinnen och slutet tog hon upp och kom in med = pangbelöning!!

Ja ja det får gå som det går, vi kör det som en träning och blir vi uppflyttade är det såklart bara kul  

Idag har Miso varit här och det var fantastiskt härligt höstväder med strålande sol, klarblå himmel och frisk och klar luft! SystrarnaBUS och mamsen passade på att ta sig ett bad   

Lystra tittar frågande på mig och undrar varför hon som går såå fint (åtminstone bitvis)måste ha nosgrimma på sig men det blir väldigt lugna fina promenader med lugna hundar och en glad matte när systrarnaBUS har nosgrimmor på sig.

Finaste mamma Vilja  

Finaste Miso Fiso    

      Och finaste lillfisen  

Full fart framåt är systrarnaBUS och mamsens motto  

          SystrarnaBUS var så söta när de simmade omkrong som två parhästar och höll i samma näckrosblad  

     Lystra sitter still några sekunder och spanar ut över vattnet

            Pudelen tar det lilla lugna och får för det mesta gå kopplad nuförtiden (för att hon inte skall tappa bort oss) vilket inte uppskattas eftersom hon knappt har varit kopplad under hela sitt liv  Hon kan ju inte förstå att hon måste gå kopplad nu bara för att hon är halvdement och nästan helblind.

Miso & mamsen

Må så gott!  

Igår kväll var Perra, jag och alla hundarna hos Eva (min bästis) & Jocke på middag och övernattning för Linn hade 18-årsfest här hemma. De var ca 45 ungdomar i åldern 18-20 år och som vanligt hade de bara haft trevligt! När vi smög oss in i huset imorse för att sätta på oss hundkläderna och dra iväg på träning låg det ungdomar och sov överallt men det såg riktigt ok ut i huset  

När Ingrid messade att hon inte mådde så bra blev det bara jag, Perra och Ameli kvar så då ställde vi in jaktträningen så Perra och jag istället kunde åka iväg och lägga spår.

Jag har anmält lillfisen till anlagsprov i november så Perra la ett viltspår till henne och eftersom jag och Vilja kommit med på appellspår om två veckor la jag ett appellspår till henne.

Vi la spåren samtidigt och när jag en timme senare gick Viljas spår blev jag lite konfunderad när vi passerade ett ställe med två snitslar (hade inget minne av att jag hade satt två snitslar nånstans och tänkte i mitt stilla sinne att det där med spår är egentligen inte min grej eftersom jag totalt saknar lokalsinne och tydligen har minne som en guldfisk). Vilja som hade spårat klockrent fram hit, plockat upp den första pinnen (hon som brukar fortsätta förbi pinnarna har nu börjat förstå att pinnarna är värda minst en hel köttbulle eller en stor korvbit hos matte) började sedan yra och drog sig neråt och förbi vinkeln och jag började ganska snart förstå att hon hade hittat ett intressantare spår (Lystras blodspår) men då jag bara stod kvar kom hon tillbaks och fortsatte på sitt ”tråkiga” personspår!! Duktiga Vilja  

Den andra pinnen var någonstans i röran där spåren korsade varann så den missade vi men den tredje pinnen och slutet plockade hon också upp så både jag och Vilja var väldigt nöjda när vi gick ner till ängen för att träna lite brukslydnad.

Vi började med linförighet, inkallning och läggande under gång. Linförigheten var till en början i bra position men utan kontakt, lite mer som jaktfotgående, men efter en liten stund kom hon på vad det gick ut på och då fick vi till det riktigt bra (har ju mest kört fritt följ på sista tiden så det blev nog lite annat för Vilja att jag nu höll i kopplet). Läggande under gång och inkallning funkade kanon (om man ska var petig så var det lite dåligt avslut då hon slog i mig vid inkallningen men jag tror inte brukslydnaden är lika petig som vanliga tävlingslydnaden).

Vi har ju precis påbörjat framförgåendet och jag har tänkt att vi kan nolla det på tävlingen om vi inte hinner få till det. Idag körde jag med en dummi och vi började att gå fot mot den och sen sa jag före och när hon då drog sig framåt fick hon ett varsågod och fick springa och hämta dummin. Några gånger smög jag ut den för att testa om jag kunde få henne att gå ”före” utan lockelse. Hon gick väldigt tveksamt ut men när jag bytte kommando från ”före” till ”varsågod” gick det mycket bättre. Hon gick då fint fot och när jag sa varsågod drog hon sig genast framåt.

Kan man använda varsågod istället för före? Eller blir det kanske fel för Vilja om man säger varsågod och sedan stannar henne, går ikapp och hon skall fortsätta gå fot? Men jag kan ju köra det som en test på tävlingen om vi inte får till ett framförgående på nåt annat sätt  På tävling är väl alla medel tillåtna. eller?

Lite senare på eftermiddagen efter fika med fam Sundkvist-Larsson och röstning var det dags för Lillfisen att få ta sitt blodspår. Vi var verkligen spända på hur det skulle gå på det ställe där mamsen hade varit och klampat runt.

Lystra som ju är ganska lättstörd fick direkt vi klev ur bilen en rejäl dos med miljöträning för hagen var full med konstiga stora hundar.

Matte vi går bara förbi och låtsas som vi inte ser dem.

Under tiden jag tar på spårlinan är hon fortfarande väldigt fokuserad på hästarna.

När vi gick förbi hagen och kom fram till spåret hade hon först lite svårt att släppa hästarna men travade sedan på i spåret och idag kunde jag gå 5 meter bakom vilket jag inte kunnat göra tidigare. Hon börjat tuffa till sig lite lilltjejen.

Första vinkeln tog hon klockrent, vid bloduppehållet blev hon först lite fundersam men löste det helt själv. När vi kom fram till det ”kritiska” stället blev det som befarat lite problematiskt men med lite hjälp löste hon även det och fortsatte hela vägen fram till klöven.

       När hon kom fram till klöven blev hon ivrig och letade och letade utan att först hitta den men efter att ha snurrat runt den lite så fann hon till slut den fina klöven.

På väg tillbaka till bilen hade hon lite lättare att "släppa" hästarna och kunde till och med gå några meter fot med fin kontakt  

Nu blir det middag och sen ett bad, tippar på att jag somnar till valvakan ikväll  

Ps Glömde nästan att tacka för alla grattis och hållna tummar för oss igår! Vilja och jag tackar för att ni finns och bryr er om hur det går för oss. Ds