...det blev idag när Karin och jag skulle träna vattensök med hundarna. Bitte sa förra måndagen att vattensök var ett bra sätt att träna hundarna att gå ut på tyst vatten inför vattendirigeringarna. Karin & Peter har den roddbåt nere hos sig i Gustavsvik och vi hade planerat att vi först skulle köra lite vattensök och sen simträna hundarna efter båten. Vi lämnade hundarna i bilen och rodde ut med 9 dummisar. Det fanns inte direkt nån vass så de låg på öppet vatten. Långt ut låg en stor blå oval flytboj och jag skojade och sa att den kommer nog Vilja ta :) 

Vi hämtade hundarna och båda två visste att det var nåt kul på gång så de hade svårt att gå fot ner till vattnet.

Vi började med att skicka Vilja och hon simmade direkt ut och hämtade en dummi (men det blev ju inte direkt nåt sök eftersom hon såg den från land). Sen skickades Wilma men eftersom hon inte är lika van vid sök/apportering och detta är hennes bad och busvatten sprang hon ut i vattnet utan att riktigt veta vad hon skulle göra.

Vi skickade båda samtidigt för att se om Wilma skulle följa efter Vilja och då började WIlma simma ut mot dummiesarna men VIlja vek av mot den stora BLÅ. Hon simmade målmedvetet ut och låtsades inte alls om att hon hörde mina signaler. Väl framme tog hon ett stadigt tag om bojen och började simma mot land, och hon simmade...och simmade...och simmade. Plötsligt började hon snurra runt och jag blev livrädd att hon skulle sno in sig i linan. Jag visslade, ropade och skrek men hon gav sig inte!! Som tur var hade Peter kommit för att titta och han satt i roddbåten redo att ingripa. När Peter var på väg mot Vilja tyckte jag att det såg ut som om hon höll på att sjunka och jag vrålade "RO PETER RO" till stackars Peter som rodde för glatta livet. Vilja kämpade med bojen i säkert 10-15 minuter och Peter sa att när han  kom ut till henne såg hon inte ut som om hon hade tänkt lämna den i första taget. TACK snälla söta Peter för att du räddade min guldklimp!!

Nog för att det är en bra egenskap hos en retriever att de inte ger upp men de skall ju kunna lyssna också och ge sig om matte står och vrålar på land! Men Vilja är så fruktansvärt envis och ger sig aldrig om hon har bestämt sig för att hon skall få med sig en apport :) Min lilla envisa tjej som skulle kunna kämpa tills hon drunknade.

Under tiden som VIlja kämpade med den blå hade Wilma kommit igång och hämtat in flera dummies och jag skickade ut VIlja mot dummisarna igen men hon svängde hela tiden av mot den fina BLÅ så Peter fick ro runt och vakta den.

Vi hade tänkt köra simträning efter båt med VIlja och Wilma men det kändes som om åtminstone Vilja hade simmat nog för idag så det får bli nästa gång. Ja det blir ju inte alltid riktigt som man tänkt sig.  

Jag och Vilja skulle åka buss hem från Karin hade vi tänkt men Karin var snäll och skjutsade hem mig. Tack snälla Karin det hade nog inte varit så mysigt att åka buss så blöt som jag var :)

TACK Karin för en mysig och händelserik kväll!

  

/Helena

Ps Jag hade med mig kameran och tänkte ta lite fina bilder men jag kom helt av mig så det blev inte ett endaste kort Ds 

När vi kom fram till Karin i Nykvarn började vi med att fika och prata hund. Hjalmar-Karin hade hade bakat en jättegod blåbär-hallonpaj med kardemumma i...mmm mycket gott!

Vi började med några dirigeringar på olika avstånd - beroende på hund. Sen var det dags för Vilja och Pingla för vattenmarkeringar från båt. Vi la ut en dirigering på land och sen kastades en markering från båten. Vilja sprang ut rakt och fint på dirigeringen men då hon inte fann den på en gång så fick hon näsa på en annan dirigering lite till höger (som var utlagt åt de andra hundarna) och hämtade in den istället. Jag skickade om på närmre avstånd och då fick jag in dirigeringen och så vände vi om och hon fick ta in vattenmarkeringen. Sen när de andra tränade mer avancerade vattendirigeringar fick vi jättemycket tid att träna fotgående och stadga vid vattnet. Vilja hade en bra attityd trots att det kastades, plaskades, ropades och visslades :) Jag gick fot fram och tillbaka över diken för att utmana henne mer eftersom det är då hon hamnar lite för långt ifrån mig (t ex då hon hoppar över ett dike) som hon kan sticka iväg. Hon hade fullt fokus på vad som hände vid vattnet men klarade att släppa vattnet och höll sig lugn vid min sida. Mot slutet utmanade jag henne lite mer och ”släppte” henne en längre bit från min sida precis vid vattnet och då passade hon på att hoppa i och doppa sig :(

Det positiva var att jag fick tillbaks henne direkt och att hon inte simmade ut och störde de hundar som jobbade!

TACK till Karin & Karin (och de andra som var med) för en mycket bra träning!

Jag känner mig väldigt nöjd med min tjej idag - trots det lilla doppet!

När vi kom hem stod maten på bordet, Thomas är verkligen helt otrolig! Annika vet nog inte hur bra hon har det :)

Må så gott!

Idag åkte vi med Monica & Ayla till Velamsund för att äta lunch och gå prommis. Jag åt en god fisksoppa och Monica tog en spagetti carbonara. Sen gick vi en promenad runt i Velam. Det var soligt och fint och jättemysigt att gå runt alla får- och hästhagar. Både Vilja och Ayla var väldigt intresserade av fåren och Vilja duttade pannan mot elstängslet så hon skrek till :( Men hon såg mest ut som om hon trodde det var nåt på marken som hade gjort henne illa...verkade inte alls sammankoppla det med stängslet men hon klarade sig iallafall från att få fler stötar.

 

När jag kom hem var det fortfarande fint och soligt så jag la mig en stund i solstolen och doppade mig i poolen innan Perra och jag åkte till Gustavsberg och hämtade markisen som vi beställt. Jag har haft en konstig magknip i magen idag också till och från hela dan och jag vet inte alls vad det kan vara. Känns inte som magsjuka och inte heller som typ ont i livmodern...utan mer liksom som molande mitt i magen! Och vi som skall vara här hela blogg gänget imorgon...jag vill verkligen inte ställa in och jag hoppas att alla vill komma iallafall för jag tror verkligen inte det är smittsamt!

Nu ikväll gick Perra jag och "hör och häpna" ELIAS till Danmarks ängar för att träna stadga vid skott. Elias blev lite nostalgisk när vi passerade hans mulleplats där de höll till när han gick på dagis och han var tvungen att klättra upp på den jättehöga stenen som han mindes att de alltid klättrade på. Nu var den ju inte direkt jättestor längre och han kunde i stort sett bara kliva upp på den med sina långa ben :)

 

Jag gick bakom Perra & Elias hela vägen till ängarna med Vilja vid min sida. Hon gick jättefint trots att det drog väldigt mycket att husse gick där framme med pangaren och apportväskan :) Men när han vek av mot ängarna och hon inte kunde se honom längre kunde hon inte hålla sig utan var bara tvungen pch springa fram och kolla vart han tog vägen innan hon kom tillbaks till mig igen! Morr det är ju precis det jag är rädd för på lördag att hon skall sköta sig nästan ända fram till stationen men inte kunna hålla sig sista biten!

Sen gick Perra ca 10 meter framför oss på ängarna (det var jättehögt gräs på halva ängen så där såg Vilja inte så mycket) och när han pangade stannade jag och satte ner Vilja innan han kastade två dummis åt olika håll. Sen fick Perra plocka upp dem och så fortsatte vi likadant hela ängen. Vilja skötte sig jättebra de första fyra-fem skotten men sen råkade ett skott brinna av precis då vi hoppade över bäcken och då hamnade hon någon meter framför mig så då stack hon iväg på skottet :(

Som tur var hade Perra inte hunnit kasta nån så hon fick ingen utdelning men iallafall - jag vill inte att hon skall knalla ens en enda gång!! Vi sköt ca 3 skott till efter det och då satt hon kvar :)

Meningen var ju att Vilja inte skulle få hämta en enda dummi men mitt på ängarna tappade vi bort båda dummisarna i det höga gräset så för att vi skulle kunna fortsätta (eftersom vi bara hade två dummisar med oss) var vi tvungna att be Vilja om hjälp och den första fick hon i näsan på en gång men den andra hittade hon inte trots flera försök och jag ville inte pressa henne på den (eftersom hon egentligen inte skulle hämta alls) så vi fortsatte med bara en dummi ;)

Det var en underbart härlig sommarkväll och vädret har varit mycket bättre än vad de har lovat idag! Vi får hoppas att det håller i sig imorgon också när vi skall vara här och grilla med familjen Löfgren som kommer ner från Dalarna och med Karin & Wilma och Susanne & Pebbels med familj.

Må så gott!

Kram!

I förmiddags kom Karin & Wilma och hämtade oss och så åkte vi till Nacka BK. När vi väntade på K och W passade vi på att köra några hopp över hinder på tomten och snacka om att Vilja var överladdad! Hon såg så kul ut när hon hoppade över hindret för hon hoppade rakt upp i luften med alla fyra tassarna samtidigt så det blev som en kängurustuds :) När Karin kom var jag tvungen att visa henne och vi fick oss ett gott skratt åt min tokiga tjej. När vi kom till klubben körde jag några svängar fritt följ, inkallning med ställande och fjärrdirigering.

Inkallning med ställande = 2 av 3 stopp som var bra.

Fjärren = 100 % (5 av 5) 

Fritt följ = blev ganska varmt ett tag på apellplan så då var hon lite seg men till största delen bra.

Jag kommenderade Karin och Wilma igenom ettans moment och Wilmenlund vet precis i vilken ordning hon skall göra sakerna nu så till nästa tävling kanske matte kan stanna hemma och skicka Wilma ensam :)

Eftersom det är WT som står närmast för oss fick Karin hjälpa mig med en liten Walkup-övning. Jag hade inte fått med mig några dummisar så vi tog fyra olika leksaker ur träningsväskan. Karin gick framför oss och vi gick jaktfot en bit bakom tills Karin sa PANG, då stannade vi och Vilja skulle sätta sig vid min sida och sedan kastade Karin iväg leksakerna som Vilja inte fick hämta. På den första satt hon snällt och tittade på den kastade saken men då jag klickade för att belöna att hon satt still tog hon det som ett frikommando för att få springa och hämta men då blev det fart på Karin!! Som en gasell flög hon fram och hann först till saken :) TACK Karin för att hon inte fikc någon utdelning på den (trots att hon väntade tills efter klicket).

Vi gjorde det mer och mer avancerat så att Karin kastade flera, kastade över huvudet på mig och Vilja så vi fick vända oss runt, mm. Jag avslutade med att gå fot fram och tillbaka mellan sakerna, gick ända fram till saken tills Vilja trampade på den, mm. Avslutade med att det var jag som plockade upp sakerna.

Jag är helnöjd med Viljas jaktfotgående och hennes attityd genom hela övningen. Hon var lugn och uppmärksam precis så som jag vill att hon skall vara. Nu triggar ju Karins PANG inte lika mycket som riktiga skott och leksakerna kanske inte är lika mycket värda i Viljas ögon som dummis men jag är iallafall glad att hon skötte sig så bra och har detta överst i byrålådan. Nu på eftermiddagen hade jag tänkt att husse skulle följa med och göra typ samma övning fast med riktiga skott och dummis men nu vräker det ner så jag vete sjutton hur det blir :(

Kanske får vänta tills imorgon istället?!

Kram och ha en bra tisdag!!

Nu på förmiddagen har vi varit i skogen, nere vid sjön och tränat vattenapportering med skott. Karin kom utan hund och hjälpte mig att panga och kasta, TACK snälla för hjälpen! Hon ville även höra hur högt apportkastaren låter innan hon tar med Wilma. Susanne och Pebbels var en liten bit bort i skogen och lekte under tiden för att Susanne ville se hur Pebbels reagerade på skotten. Vi hade telefonkontakt med Susanne och Pebbels reagerade men visade ingen kvarstående rädsla mellan de 4 skott som vi sköt. Det kom några damer med hundar i skogen och de tyckte det var väldigt otäckt att det small i skogen (tanterna alltså inte hundarna) men när Susanne sa att vi tränade hund blev de lugnade! De trodde kanske att det var skottlossning i vår skog mitt på ljusa dan :)

Vi började med att Karin sköt iväg dummin med apportkastaren rakt över sjön så den hamnade på andra sidan (på land). Tyvärr missade Vilja denna helt då hon hade vänt huvudet åt andra hållet. Karin kastade i en dummi som Vilja fick hämta och sen sköt hon ett till skott ut över sjön och så försökte jag dirigera Vilja över till andra sidan men det blev alldeles för svårt. Hon simmade ut i den riktning jag pekade men stannade och började söka i vattnet alldeles för tidigt och jag insåg att jag aldrig skulle få upp henne på andra sidan, på ett bra sätt.

Jag la sedan en dummi en bit bort på land och Karin sköt ett skott och kastade en dummi i vattnet. Vilja satt väldigt fast och fint även på detta skott och när jag vände upp mot land så följde hon med och kunde släppa vattenmarkeringen, med viss tvekan. Sprang i full fart ut och hämtade in dirigeringen på land och var tillbaks till mig lika snabbt. Vi vände och gick mot vattnet och när vi var nästan framme vid vattnet och jag skulle sätta ner henne så drog hon iväg och hoppade i vattnet innan jag hann reagera...j-vla skiit!! Som tur var så hittade hon inte dummin på vattnet direkt och jag kunde få tillbaks henne upp på land :) Här skulle man såklart haft en annan hund som fått hämta in den dummin istället men det hade vi ju inte idag så när hon satt lugnt och fint vid min sida fick hon klartecken att hämta in den.

Jag placerade ut två dummis på land och Karin pangade ut mot sjön och kastade i en stor sten som Vilja fick markera innan vi vände upp och hon fick hämta en på land. Vi gick sen fot ner mot vattnet, vände upp mot land igen och hon fick hämta nr 2 på land och sen gick vi mot vattnet igen och sen avslutade vi där. Vilja funderade länge över om vi verkligen skulle lämna den där sista vattenmarkeringen (stenen) och JA det skulle vi :)

Vi avslutade med att gå runt sjön för att leta efter min dummi till apportkastaren. När vi närmade oss nedslagsplatsen sa jag sök till Vilja samtidigt som vi alla fortsatte att gå i samma riktning och leta efter dummin. Pebbels sprang runt Vilja när hon sökte och Vilja var jätteduktig och sökte på utan att börja leka med Pebbels och det gav till sist utdelning! Vilja var såklart den som hittade dummin :)

På väg tillbaka kastade jag iväg en boll till Vilja som hon inte såg så jag dirigerade ut henne, blåste stopp, skickade till vänster, blåste stopp igen och blåste närsökssignalen!! Hon tog mina tecken klockrent och när hon dippade ner näsan på närsökssignalen hittade hon bollen direkt!!! Hon har blivit såå himla duktig på att ta mina tecken på land men på vattnet har vi ”a long way to go!!

Ha det gott govänner!!

Jag bestämde mig ju för att jag skall starta på Berglagens Working Test om två veckor. Vilja och jag har provat på ett WT när hon bara var ett år och då var både hon och jag alldeles för gröna :-) Vi nollade någon/några rutor på grund av att jag gjorde fel och någon ruta på slutet nollades för att hon var alldeles för trött så hon hittade inte dummisen inom tidsramen.

Nu när jag försöker minnas vad det var för stationer på detta WT minns jag att det var:

1. En dubbelmarkering på vatten som hon fick hämta i vilken ordning hon själv ville = inga konstigheter.

2. Närsök där man skulle skicka ut henne till ett litet område där det fanns tre dummisar och jag skulle se till att hon höll sig i området och här skulle hon hämta in alla tre. Hade inte varit några konstigheter egentligen men det låg jättenära en annan närsöksruta som Vilja fick i vind flera gånger så jag tog in henne (när hon var på väg mot fel ruta) och skickade om istället för att dirigera in henne i rutan som jag tydligen skulle ha gjort istället.

3. Landmarkering - dubbelmarkering på en äng där den ena markeringen hamnade svårt inne i en snårig rishög. Inte heller några konstigheter men här tror jag att JAG tjuvstartade genom att skicka henne innan domarens kommando, om jag inte minns fel!?

4. Dirigering. Det kastades först en markering på ett ställe som Vilja skulle hämta och under tiden hon var på väg in med den så smög de ut en till på samma ställe som jag skulle dirigera henne att hämta - som ett linjeteg. Inga konstigheter om det inte hade varit så att Vilja tittade bort precis när markeringen kastades så hon missade den helt (förmodligen trött redan här för hon brukar till och med höra markeringarna även då hon inte ser dem). Och hon var alldeles för orutinerad för att jag skulle kunna skikca ut henne till ett helt omotiverat ställe :-) Men om hon hade sett markeringen och fått hämta denna hade det inte varit några som helst svårigheter att dirigera ut henne till samma ställe igen.

5. Walkup. Man fick gå två och två på linje och man hade hundarna lösa. När en markering kastades åt ena hunden fick den andra koppla sin hund och vice versa. Minns inte om man skulle plocka in en eller två markeringar var. Det här var dagens sista station för vår del och Vilja var helt slut. Hon sprang ut på sin markering och letade och letade i rätt område men kunde inte hitta den. Hon till och med trampade på den flera gånger enligt ena funktionären som stod så hon såg. Men dummin låg uppe på en kulle och vinden låg på väldigt hårt så även om hon letade i rätt område så fick hon den inte i näsan. Fick ta tillbaks henne när tiden var ute. Då var hon så söt och helt slut i sitt lilla huvud, så när jag kallade in henne kom hon mot mig i full fart men sen tvärnitade hon och vände tillbaka och började leta i rätt område igen. Hon ville inte ge sig för hon visste ju att den var där så jag fick gå och hämta henne! Min duktiga envisa tjej som vägrar ge upp i alla väder, trots att hon är så trött att hon håller på att falla ihop :-)

Självklart ingick det fotgående till och från varje station och på vattnet var det där vi fick våra poängavdrag men på dirigeringsövningen fick vi kommentaren att vi hade ett mycket trevligt fotgående :-)

Så på vårt första WT blev det inte så många poäng att skryta med men jag minns att jag var sååå himla nöjd med Viljas attityd. Lugn och cool under väntan mellan stationerna - låg och sov mitt på ängen där det pangades och kastades för fullt - och sen gav hon järnet och försökte göra sitt bästa på varje station :-)

Nu när jag försöker träna och peppa inför WT om två veckor är det ju den här typen av övningar som jag har i minnet men jag har förstått att det kan se väldigt olika ut på olika WT. Så ni som är mer rutinerade än vad jag är får gärna komma med kommentarer om vad det mer kan ingå för övningar i Nybörjarklass. Jag har tänkt att jag inte skall låta tävlingsdjävulen ta överhanden utan att jag skall stötta och hjälpa Vilja så att hon får lyckas även om det kostar oss lite (eller mycket) poängavdrag. Men det kan ju vara bra ändå att veta vad man får och inte får göra för att få full poäng så man inte gör dumma missar i onödan. Som när jag tog in henne och skickade om på närsöksövningen för det kanske hade gått lika bra att dirigera in henne i rutan istället :)

Hur ser er erfarenhet av WT ut??

Idag blir det träning på klubben med Susanne och Karin!! Tjoho vad vi är glada att Karin & Wilma är hemma igen så vi hann träffas innan vi åker till Tallin på tisdag!!!

Ha en bra dag alla vänner!

Idag på förmiddagen har vi varit hos veterinären med Vilja. Hon har kliat sig i snart en vecka. Först trodde jag att hon hade fått en fästing för då brukar hon klia sig, sen trodde jag att hon blivit irriterad av scaliborhalsbandet och till sist märkte jag att det var mest åt öronen som hon kliade sig! Jag brukar vara noga med hennes öron och rengör regelbundet med Epiotic men nu när jag tittade var framförallt ena örat fullt av blodpuddingsliknande sekret. Och eftersom hon kliade sig så mycket tänkte jag att det kunde vara öronskabb. Det är ju mest vanligt på katter men kan ju smitta från katt till hund, men efter en koll i Mistys öron kunde jag konstatera att hennes öron såg jättefina ut. Fick en tid till veterinären och när hon petade långt ner i öronen pep Vilja till så det märktes att hon hade ont :-(

Min duktiga tjej är så himla cool i såna här sammanhang så hon låg utslagen på golvet både när vi inväntade veterinären och sen när vi fick vänta på provsvaren- som visade att det var inte skabb och inga bakterier men väldigt mycket svamp!! Så tacka för att det kliade, alla som nån gång har haft svamp vet ju att man kan bli galen för mindre!!

Stackars Vilja!!

Nu har vi fått ett medel som vi skall regngöra med och två olika droppar som hon skall ha i öronen morgon och kväll. Pevaryl för svampen och sen ett annat medel som lindrar klådan!

Nu på eftermiddagen gick vi bort till Danmarks ängar i regnvädret. Jag hade planerat att jag skulle köra en fyrkantsövning som Anna med Viljas bror Molle körde igår.  Det skulle bli en rektangelövning istället eftersom Danmarks ängar är så oval. Rektangeln skulle bli ca 50x100 meter.

När vi kommer fram märker jag på en gång att det är väldigt högt gräs på ena delen av ängarna och att den andra delen ligger i stort sett helt under vatten :-( Men lite högt gräs och vatten skall inte hindra oss i våra planer tänker jag och binder upp pudelen i ett träd. Jag lämnar två dummies i första hörnet och travar iväg tillsammans med Vilja - plöjandes först genom blött gräs typ upp till midjan och sen i djupt vatten. När jag känner hur det fullkomligt rinner vatten över stövelkanten och att stöveln börjar fyllas med vatten inser jag att det kanske får bli lite kortare än 100 meter, som jag hade tänkt. Jag vänder mig om och skickar Vilja för att hämta den ena dummien, men hon kommer tillbaks med BÅDA!! Morr, jag som hade tänkt tanken att hon kanske skulle byta (men jag ska ju lita på henne, att hon inte gör så längre :-)) Men för att vara på den säkra sidan la jag dem inte precis bredvid varann, för att hon inte skulle hitta båda samtidigt - men ack var jag bedrog mig :-( Hon är ju både snabb, effektiv och duktig på att hitta dummis :-)

När Vilja startade träningen såhär, ängarna låg under vatten och pudelen började få panik för att hon inte såg oss i det höga gräset (hörde hennes förtvivlade skall långt bort) så avbröt jag den här övningen.

Istället gick vi tillbaks till pudelen. Jag la ut 10 dummisar (6 stora + 4 små) i en hög och skickade Vilja från nära håll så jag kunde hinda henne om hon skulle försöka byta. Hon var jätteduktig och hämtade in alla 10 utan en tendens till att byta, eller ta flera samtidigt :-) Då la jag tillbaks alla i en hög och skickade henne från längre håll ca 10-15 meter och även den här gången grabbade hon första bästa och kom in med dem en och en!

 Det var bara det att matte trodde att hon hade lagt ut en dummi mer än hon hade så jag råkade skicka henne när det var tomt. Hon var jätteduktig och lyssnade på mina signaler, letade och letade på närsökssignalen och när jag insåg att det kanske inte fanns nån mer så avbröt hon och kom in direkt på inkallningssignalen.

För att hon inte skall sluta lita på att det finns nåt om matte blåser närsöksignal så gjorde jag en vanlig närsöksövning där jag gömde de fyra små på ett litet område, skickade först från nära håll, blåste ner henne med stopp-sittsignal när hon var i området och blåste sen närsökssignalen. Jag ökade avståndet vartefter så att jag till sist skickade från 10-15 meter. Vilja var såå himla duktig, sprang direkt ut, tvärstannade och satte sig på stopp-sittsignalen och sökte på hela tiden som jag blåste närsökssignalen :-) Hon gav inte upp innan hon hade plockat in alla fyra trots att de var väldigt väl gömda i det höga gräset!

Jag är jättenöjd med dagens träning framförallt för att hon har blivit så himla mycket bättre på att lyssna på mig! Men också att hon direkt förstod att det inte lönade sig att ta flera eller byta dummi :-) Min duktiga duktiga tjej!!

Till sist till er alla med badglada hundar med hängande öron - slarva inte mad att torka ur öronen när hunden har badat! Det kan bli en dyr historia helt i onödan, med ett återbesök och mediciner kommer det nog kosta ca 2000 kronor totalt!

Bättre en champion i skogen/utställningsringen än champinjoner i öronen tycker vi :-)

Nej nu skall jag ta en kopp te innan jag skall börja med maten som ikväll blir gratinerad toast med rödbetor, chevre, flytande honung och rostade solrosfrön med ruccola och grön späd sparris till!!

Det är en liten favorit härhemma!!