Slutade tidigt idag så när jag kom hem tog jag hundarna och gick till skogen.

Vilja passar på att göra snöänglar för snart är det kanske (förhoppningsvis) slut med det!

Jag gjorde två sök med hårviltdummies på var sida om en smal stig. När jag la ut första söket satt Vilja snällt där jag lämnade henne och hon satt kvar när jag gick ut på det andra söket.......men när jag precis kastade iväg den sista kanindummien kom hon farande i full fart och hämtade den. Idag blev jag så besviken på henne och visade verkligen min irritation när jag tog tillbaks henne till stigen och satte ner henne igen. Jag vet inte om det var rätt eller fel att bli arg.....men resten av passet satt hon iallafall stadigt kvar och var väldigt följsam vid min sida :-)

Först tänkte jag plocka in allt själv och det hade nog egentligen varit det bästa men eftersom jag var lite lat och dessutom osäker på om jag skulle hitta dummisarna själv så fick hon ändå chansen efter att hon gått fot fram och tillbaka på stigen vänt upp mot söket....vänt ifrån och tillbaka igen, mm. Hon höll sig jättebra i anvisat område och plockade in allt. Hade till en början samma fina sökmönster som i söndags. Men när det var 2 stycken kvar kom hon springandes och skakade på huvudet och verkade irriterad i örat. Hon såg ut så som hon gjorde den där gången när hon sprang in i ett träd men jag vet inte vad som hade hänt eftersom jag inte såg henne när hon var ute på söket. Hon var påverkad en lång stund och verkade lite medtagen, så jag undrar vad som hade hänt?

Sen hade jag tänkt köra lite dirigeringar och stoppsignal men då ringde Linn och hon hade ingen nyckel så hon stod hemma utanför dörren och frös så då var det bara att pallra sig hemåt :-)

Hemma körde vi positionsträning med klossen och fjärrdirigering sitt/ligg/stå på nära håll och sitt/ligg på lite längre avstånd. Jag har kommit på att det är när jag gör handtecknet för sitt som hon trycker sig ner mot marken om jag bara använder rösten går det mycket bättre, så jag kanske skall strunta i handtecken åtminstone för sitt.

Brukar ju inte skriva så mycket om mina barn....... men nu ikväll har vi varit på föräldramöte på st Botvids gymnasium och efter att ha varit runt till nästan alla Linns lärare och de bara öste superlativ över vår dotter så kände jag att jag blev mer och mer rosig om kinderna av stolthet :-) Det roligaste var när gympaläraren hade pratat så målande om Linns fantastiska fysik och hennes spänst i steget och när vi går ut så frågar hon mig ”Åh tränar du också?!” Jag hade såklart mina MBT-skor på mig som gjorde att jag fick sån spänst i steget :-) Perra förstod inte alls varför hon frågade mig och inte honom , hihi!

Nu blir det en kopp te och sen är det till att ”nanna kudden”

Gonatt på er!